27 maj 2013 kl 12:21
Problemet med lugn distans (som jag verkligen älskar att springa) är att när km-klockan börjar märma sig 10 så börjar problemen komma. Jag är övertygad om att jag inte är ensam om detta. Sen är jag givetvis medveten om att jag knappast kommer att bli en meriterad marathonlöpare med detta upplägg, men jag tror och hoppas att jag ska närma mig 40-minutersvallen på milen i vart fall om jag kan hålla i träningen utan skadebekymmer i år.
Dessutom tycker det finns en mentalitet inom löparvärlden i allmänhet och bland dess nybörjare i synnerhet att det är sträckan som är det primära, både på tävling och träning. Det smäller högre att ha klarat att komma i mål i Stockholm marathon än att i det lokala 5km loppet spränga 20-minutersvallen. Utanför ämnet javisst, men jag tror det synsättet har dragit på många fler än mig skador.
