7 februari 2015 kl 13:09
Redigerad 7 februari 2015 kl 13:11
Den vintern jag körde öppet spår blev det i princip aldrig tillräckligt med snö för längdskidåkning i Stockholm. På två helger med snöblandat gräs fick jag ihop fem mil totalt. De milen gick i lägre fart än vad jag skulle sprungit dem. Jag hade kört ett par tre mil när jag var barn också. Dvs jag var total nybörjare på längdskidor.
Mitt mål var att ta mig igenom öppet spår utan att ramla, och det gick, trots kassa spår och otroligt dåligt fäste. Men det tog nästan nio timmar så det blev ingen lätt resa.
Det som gjorde att jag tog mig igenom alls var att jag köpte ett par gåstavar ett par månader innan loppet och gick i obanad terräng i relativt branta backar totalt ett flertal timmar. Det gjorde att mina triceps och axlar inte var helt oförberedda för all stakning som krävdes. Tränade en hel del bål med kroppsvikt hemma också. I övrigt var jag i bra fysisk form med i snitt en timmes träning av annan konditionsidrott per dag det senaste året och det hjälpte såklart också till.