Löpning Avancerad träning 68 inlägg 12724 visningar

En träningsfilosofisk fråga: Tränar vi motionärer fel?

1978 • Handen
#1
18 september 2012 - 11:45
Gilla
Jag blev nyss klar med en rätt tänkvärd bok:
Sverker Sörlin, ”Kroppens geni: Marit, Petter och skidåkningen som lidelse”
Författaren beskriver bl.a. hur de framgångsrika norska längdskidåkarna tränar. Han talar om en förändring i träningsfilosofin. Till exempel som med Marit Björgen: Hon började prestera bättre när hennes träning förändrades. Från Samdals filosofi med tunga intervallpass, hårt tempo och kortare återhämtning till Kristiansens filosofi (Samdal och Kristiansen är norska tränare). Där blev det istället mer fokus på långpass och mängd.
Jag fick en liten fundering nu efter att jag läst boken. Och det är om vi motionärer tränar fel?
Nu kan vi inte jämföra oss med eliten, men grundfilosofin i träningen borde vara ungefär samma.

Intervaller, backträning, snabbdistans och långpass verkar vara obligatoriska beståndsdelar i dagens populära träningsprogram. Oavsett vilken nivå vi ligger på. Behöver ett effektivt träningsprogram innehålla allt det här? Eller bör tonvikten istället ligga på de lite längre passen? Och då helst enligt den norska andan med långpass på myrarna i starkt kuperad terräng ;-) Nu har inte alla tillgång till en sådan fysisk träningsmiljö, men det går säkert att hitta variation ändå.
Jonas Buud har jag fått för mig tränar enligt ungefär samma filosofi.

Det jag vill säga är att jag tror att vi ibland krånglar till det för oss. Att dra ut på ett långpass i skogen tror jag kan vara mer effektivt än vad man tror. Via den naturliga variationen som den här träningen ger så får också kroppen den andra träningen "med på köpet" (backar upp och ner, pulstoppar, mjölksyratrösklar, återhämtning etc.)
Och jag tror att det enklare upplägget också i högre grad kan gynna oss motionärer. Att förbättra sin fysik, hälsa och kondition behöver inte vara så avancerat.

Sedan så ska träningen kännas meningsfull och lockande också. Och att kasta in ett intervallpass, backpass och snabbdistans med jämna mellanrum är säkert inte fel. Men grunden kanske ska vara de längre distans/långpassen i varierad terräng?

Ja, en del att tänka på som ni förstår. Kanske har ni andra några kloka eller okloka funderingar omkring det här som ni vill dela med er av?
< < < 1 2 3 4 > > >
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#2
18 september 2012 kl 12:02 Redigerad 18 september 2012 kl 12:04
Gilla
För marathon är många längre distanspass och utpräglade långpass och allmän hög mängd mycket viktigt (för optimalt resultat) men även fartlöpning i form av långa snabbdistanser/långlopp i första hand.
Det gäller bara att genomföra det oxå (vilket brukar ta flera år innan man kommer dit ) :-)


Danne
1979 • Malmö
#3
18 september 2012 kl 12:19
Gilla
Jag tror definitivt att du har rætt. Sen ær det ju vad jag sjælv tycker om, springer inte intervaller, backtræning, styrketræning etc før att jag inte tycker om det, det ær tråkigt och forcerat. Har eheller inga som helst planer på att springa något lopp, inte omøjligt att det hænder men har svårt att se hur jag skulle uppskatta det.

Jag tror att många fler hade kunnat glædjas øver løpningen om træningsprogram inte existerade, speciellt motionærer och nybørjare.

Alla dessa træningsprogram på X antal veckor før Mara/halvmara på X minuter med start från noll/otrænad ær nog en anledning till att många ser løpning som ett nødvændigt ont. Detta måste man genomlida før att kunna klara av det dær loppet innan man fyller 40/snabbare æn kollegerna/gå ner X kilo i vikt etc. Och jag har ju svårt att se att detta inte skulle kunna ha ett samband med skadefrekvensen bland løpare. Detta kombinerat med GPS/Puls/iPhoneapparna som talar om før en hur man ligger till med jæmna mellanrum och inte låter en stressa av...

Før elit ær det ju en annan sak, men jag tror, som næmns ovan, att det nog ligger något i att bara se till att træna mycket på det man sen ska gøra på tævling inte kan vara helt fel tænkt.

Vi har alla olika mål med løpningen men jag tror att många skulle tjæna på både psykiskt och prestationsmæssigt att bara gå ut och springa en bra bit i rimligt tempo utan att bry sig om tider och bara kænna efter "Hur fan kænns det att springa egentligen?"
2006 • Alingsås
#4
18 september 2012 kl 12:20 Redigerad 18 september 2012 kl 12:20
Gilla
Nu har jag inga ambitioner att nå några toppresultat så min träning inriktar sig inte egentligen på att bli "bäst i byn på milen" eller något sånt. Men samtidigt strävar man ju ändå någonstans alltid efter att orka längre, snabbare och tuffare i sin tävlan med sig själv.

Och jag har mer eller mindre helt skippat intervallträning och liknande. Inte så mycket av resultatskäl utan snarare för att jag inte tycker att det år kul, det ger mig inte den löpglädjen som jag är ute efter.

Så jag springer nästan uteslutande långpass, 15-35 km, och helst i skogen, antingen i motionsspår eller på vandringsled. Och jag inbillar mig att det nog kanske har gjort att jag t.ex. inte upplever backar på samma sätt som någon som bara springer planmark på asfalt kanske. Åtminstone tyckte jag mig märka det på Malmö halvmara. Där fanns inte några backar alls att tala om men jag noterade ändå att väldigt många tappade farten så fort man skulle ner och upp genom en cykeltunnel eller över en viadukt. Och såna backar känns ju inte riktigt som backar om man är inkörd på att springa kuperat i skogen.

Men jag har som sagt inget särskilt träningsfilosofiskt syfte med det utan det är bara för att det är den typen av löpning som roar mig. Mitt mål med löpträningen är kunna dra på mig camelbaken och packa ett par snickers och sticka ut några timmar i naturen och veta att jag pallar att ta mig hem för egen maskin även om det blir några mil. Och då känns det som att den naturliga formen att träna för detta är att göra just det eller något som är ganska likt det. Att nöta snabba intervaller på planmark på asfalt känns helt enkelt inte skoj för min del så jag avstår sånt.
Danne
1979 • Malmö
#5
18 september 2012 kl 12:22
Gilla
Bo: Tiden, håller med. Vet inte om man ska se det som sjælvklart att man ska kunna gå från i princip ingenting till Marathon på ett år. Om man ska klara det på den tiden ær de flesta sækert tvungna att følja ett træningsprogram slaviskt, med utebliven glædje och skador som føljd.
1971 • Nykvarn
#6
18 september 2012 kl 12:36
Gilla
Visst är volym (mängd) viktigt och det finns egentligen inga genvägar som så många söker i dagsläget. Jag uppskattar kvalitétspassen och blir både uttråkad och stressad (av tidsskäl av långpassen och kör därför lite mindre mängd med lite mer kvalité, väl medveten om att jag inte når min fulla potential som löpare men jag är inte beredd att lägga mer tid på träning än jag gör i dagsläget.

Vill man nå riktigt långt krävs såklart farttträning. Man blir bra på det man tränar och finns ambitionen att springa fort måste man också träna på att springa fort.

Exemplet Jonas Buud lyfts ofta upp då han svarat att han aldrig springer intervaller p g a skaderisken och han är ju minst sagt en väldigt duktig löpare. Han tränar i kuperade omgivningar, runt Siljan och kör dessutom backpass uppför slalombackar och jag tror heller inte att han enbart springer långa lugna pass utan säkert har han pass i högre fart i sin träning.
Magnus
Stockholm
#7
18 september 2012 kl 12:57
Gilla
Ingrid Kristansen joggade inte direkt runt på sina distanspass heller. Det var en stor mängd i bra fart, kombinerat med en enorm talang. Vad som passar för olika typer av löpare är så individuellt att det inte går att säga något generellt. Blir du bättre tränar du rätt, annars inte.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#8
18 september 2012 kl 13:01
Gilla
Re Magnus N

Men ingen blir bra på marathon utan stor löpmängd.
Magnus
Stockholm
#9
18 september 2012 kl 13:14 Redigerad 18 september 2012 kl 13:20
Gilla
Jo, det är väl ingen som sagt nåt annat? Däremot kanske inte alla löpare svarar positivt enbart på en stor löpmängd? Man tar ju alltid marathonlöpare som exempel, men det finns andra som gjort fantastiska tider på mindre mängd på kortare sträckor med en annan typ av träning. Jag trodde diskussion handlade mer om marathon?
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#10
18 september 2012 kl 13:19 Redigerad 18 september 2012 kl 13:20
Gilla
Nej men du skrev att det går inte att säga något generellt men det gör det i marathonfallet och Ingrid Kristansson vann ju även Stockholm Marathon.

Svaret skrevs innan redingering ovan :-)
Magnus
Stockholm
#11
18 september 2012 kl 13:29 Redigerad 18 september 2012 kl 13:30
Gilla
Och Steve Jones sprang 2:08 på en relativ låg löpmängd. (Jag är dock inte nån lågmängd-förespråkare, men det är mer komplicerat än bara mängden)
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#12
18 september 2012 kl 13:32
Gilla
Hur låg då ?
1983 • Borlänge
#13
18 september 2012 kl 13:35
Gilla
Förstår din fråga där Bo. Vad är låg mängd? Det lär ju skiljas otroligt mycket från löpare till löpare?!
Kim Ahola
1970 • Västerås
#14
18 september 2012 kl 13:37
Gilla
Steve Jones körde väl ändå kring 12-16 mil i veckan. Så väldigt låg mängd är det ju inte.
http://www.runnerslife.co.uk/latest-news/Steve-Jones-training-diary-leading-to-Chicago-Marathon
1972 • Mölndal
Magnus
Stockholm
#16
18 september 2012 kl 13:45 Redigerad 18 september 2012 kl 13:47
Gilla
Det är väl lågt jämfört med de 20-25 mil/v en del anser vara nödvändiga för att springa under 2:10. Äh lägger ner detta, mitt första inlägg handlade inte om enbart marathon, och jag tyckte att Bo's inlägg faktiskt var lite, vad ska man säga, mästrande. Ja, generellt sett, det fattar väl alla.
Danne
1979 • Malmö
#17
18 september 2012 kl 13:50
Gilla
Men handlade inte tråden om motionærer från børjan?
Æmnestråden ger ju i alla fall en liten hint om detta :)
Staffan Malmberg
1954 • Hyltebruk
#18
18 september 2012 kl 13:59
Gilla
Intensitetsmässigt kör jag inte snabbare än tröskelpuls. Kör hellre mer volym och aerobt.
Bo Engwall
1955 • Uppsala
#19
18 september 2012 kl 14:03
Gilla
Det jag ville ha fram är att för marathon är det väldigt utmärkande och visserligen ganska uppenbart att hög löpmängd i vedertagen bemärkelse (jämfört med de ofta 3-7 mil/vecka som t ex de flesta startande i Stockholm Marathon torde ha bakom sig) är nödvändigt för att bli bra, Jag hävdar att det gäller alla, även motionärer men att främst talangen naturligtvis begränsar hur mycket man tål (och att träningen måste trappas upp på lång sikt).

På kortare distanser, t ex 5000 m är det troligen mer komplicerat att träna optimalt och bör kunna variera mer för olika löpare.
1978 • Handen
#20
18 september 2012 kl 14:06
Gilla
@ Magnus N
Du poängterar att vi alla har olika förutsättningar och att vi svarar olika på olika träning. Med detta menar du också att mindre mängd och mer kvalitet kan för vissa vara bättre, antar jag.

Jag håller med om att vi är olika, men samtidigt är vi också väldigt lika. Våra kroppar är uppbyggda enligt samma fysiska anatomi. Våra muskler behöver samma sorts träning och energi för att utvecklas. Därför tror jag att det går att diskutera konditionsträning på ett generellt plan. Sedan finns ju självklart individuella variationer, men dessa är i det stora sammanhanget rätt små, tror jag.
< < < 1 2 3 4 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.