Löpning Skador & Rehab 28 inlägg 8109 visningar

Hur tar ni hand om era knän?

Janet S
1979 • Umeå
#1
11 april 2008 - 13:07
Gilla
Hej! Visst att man kan få ont i knäna av löpning, men ska man verkligen få det efter bara någon månads träning? Detta är verkligen nedslående eftersom jag äntligen börjar tycka att det är skönt att springa och dessutom har anmält mig till mitt första lopp någonsin! Jag måste ju helt enkelt springa, men kan inte. Idag var jag tvungen att avbryta min "långa" runda eftersom båda knäna, men speciellt ena, kändes som knivar.
Jag får ont liksom på eller rakt ovanför knäskålen, på insidan av knät när jag springer. Har även börjat göra ont vid promenader också. När jag i vila böjer det i 90 grader gör det ont och bara knakar när jag sträcker ut det igen, nästan som att det är luft inne i knäskålen!

Jag styrketränar på gymmet för att stärka musklerna kring knät, t.ex. med leg extensions-maskin, jag gör utfall (som börjar göra alltför ont nu) etc.

Vad gör ni erfarna löpare för att inte slita ut era knän? Alla tips tas emot tacksamt!
< < < 1 2 > > >
1981 • Linköping
#2
11 april 2008 kl 17:52
Gilla
det är väl precis efter bara någon månads träning som man får ont! Din kropp är inte van att springa och säger ifrån. Du får kanske ta det lugnare? Varva gång med löpning och löp kortare sträckor. Knäproblem är inte att leka med.

Om du inte går för fort fram och ändå får ont är det nog läge att gå till naprapat (problemet kan tom sitta i ryggen) eller läkare.
2006 • Alingsås
#3
11 april 2008 kl 18:13
Gilla
Jag tror också att du har tränat för hårt.
Se till att du har minst en vilodag efter varje pass. Slå även av på takten.
Spring i ett lugnt tempo så att din kropp får tid på sig att anpassa sig till den hårdare belastningen.

Även om det känns surt när man betalt så borde du kanske avstå ifrån loppet. Lyssna på kroppen, vila ett tag tills smärtan försvinner och börja sedan träna lugnt och försiktigt och öka sedan successivt tempo och distans. Det är bara dumt att nu stressa på med löpningen för att komma i form till loppet. Du riskerar att få mycket allvarligare problem och kanske t o m få problem att överhuvudaget springa i framtiden om det vill sig riktigt illa.
Janet S
1979 • Umeå
#4
11 april 2008 kl 18:37
Gilla
Jag kanske har gått ut för hårt, man vill ju så mycket på en gång! Däremot har jag nästan alltid en vilodag. Kanske ska springa långsammare för att vänja kroppen, trots att jag springer långsamt redan. Ska låta knäna vila några dagar nu och sedan springa i lugn takt.
Tack för råden!
Åsa Ekedahl
1969 • Klintehamn
#5
11 april 2008 kl 21:58
Gilla
Det finns en gammal gyllene regel som säger att man ska öka max 10% i veckan för att undvika skador. Kan kanske kännas lite och larvigt, men kroppen behöver tid på sig att vänja sig vid den belastning som löpning är. Sen kan jag personligen tycka att utfall är dödens för knäna...
1981 • Göteborg
#6
11 april 2008 kl 22:28
Gilla
Jag hade liknande problem. Jag började för hårt jag med. Efter ungefär en månad fick jag väldigt ont i mina knän. Speciellt det högra. Jag förstod att jag hade ökat för fort med fart och distans.

Då började jag med lite styrketräning för benen istället, men dagen efter ett pass med benböj (kan väl lite jämföras med utfall) fick jag som mest ont i knät. Jag haltade tom. Efter det tränade jag benen enbart med styrka, lätta vikter. Det tog ett par veckor och sen kändes det bättre.

Nu efter ytterligare kanske två veckor har jag joggat ett par gånger med gång som uppvärmning och korta distanser i långsamt tempo. Jag kan nog ana en känsla i knäet men innan det gör ont så kommer jag inte sluta. Nu ska jag öka väääldigt långsamt. Och aldrig skita i uppvärmingen. Det är såklart även bra att varva ned med lite gång..
Janet S
1979 • Umeå
#7
11 april 2008 kl 23:32
Gilla
Jag inser nu att jag har ökat för mycket. Grejen är den att jag vill bli van att springa längre sträckor eftersom jag ska springa en halvmara. 10% känns så lite, men jag förstår nu att jag måste vara försiktig.

Tror ni att det har blivit värre av att jag både har sprungit och sedan direkt efter det styrketränat benen? Det kanske blir för mycket belastning på knäna. Jag ska prova att endast springa de dagar jag ska springa och enbart köra styrka andra dagar, inte båda tillsammans.
Martin Agronius
1977 • Kiruna
#8
12 april 2008 kl 08:07 Redigerad 12 april 2008 kl 08:15
Gilla
Tjena Janet. Jag tror att det är bra att dela upp träningen, iaf så här i uppstarten (som är längre än man tror). Sen har det för mig funkat super att dra ner tempot, först känndes det skittråkigt att dra ner tempot men de känningar som jag hade (ffa i underben men även i knän) minskade markant efter tempo sänkningen. Satsa långsiktigt! Dra ner tempot, dela träningen och vila ordentligt. Då tror jag att du ändå kommer att klara halvmaran. Sen tycker jag att du ska sätta en realistisk målbild för det loppet. Inför min första halvmara (Sthlm -07) satte jag upp en orealistisk målbild (1,40) tränade jätte hårt utan att mjukstarta. Knäna exploderade (åh vilken smärta det var att ta små små kliv upp å ner) och jag fick vila mig i form men ville ändå starta. Jag ändrade målbilden till att överhuvud taget komma runt, skrev ut ett mellantidsarmband från marathon.se på maxtiden och körde på. Det känndes som en stor vinst när jag gick i mål, långt från min ursprungliga måltid men ännu längre från maxtiden, helt utpumpad men glad. Å jag springer ju fortfarande!!!
Janet S
1979 • Umeå
#9
12 april 2008 kl 10:12 Redigerad 12 april 2008 kl 10:42
Gilla
Tack! Ni har så rätt så rätt.. Martin, hur lång bör egentligen uppstarten vara? Har ju aldrig varit en löpare förut så givetvis tar det längre tid för mig att komma in i det. Det där med långsiktiga mål känns lite tungt men självklart realistiskt.
Hur skulle detta funka i praktiken med intervaller? Går dessa att genomföra, tror ni?
Känner mig i alla fall inspirerad och hoppfull nu efter all hjälp!
Martin Agronius
1977 • Kiruna
#10
12 april 2008 kl 10:54
Gilla
Ja, jag är ju ingen expert, bara självlärd när det gäller att gå ut för hårt. För mig brakde det ihop efter några veckor, jag hoppade in i ett av Szalkais program som pågått en tid och det höll inte länge innan jag fick avbryta ett långpass på Gamlia. Halta till bilen och ta mig hem. Vilade två veckor innan jag började behandla med en sådan där smärtstillande kräm. Gjorde det i tre veckor och vilade ytterligare tre veckor innan jag kunde ta korta turer upp till 5 km. Hann kanske med fem-sju sådana innan resan ner mot Sthlm. Var ganska nervös över hur knäna skulle hålla men det gjorde dem, värre var det med orken men det gick. Hade tur att redan vid 6 km börja snacka med en tjej som håll samma tempo och var mycket bättre tränad. Vid 18 km, efter Södermälarstrand (som kan vara jättedryg) var det en stor hjälp att ha någon att ta rygg på.

Men det var ju egentligen inte det du undrade... hur lång uppstarten bör vara är ju väldigt personligt. Här kommer några vanliga kommentarer; viktigast är att lyssna på din kropp, säger den ifrån har den förmodligen ett skäl till det (träningsvärk är en annan sak), öka sakta, håll ett lågt tempo för att undvika överträning och skador (testa kvalitétsträning men med måtta), tänk långsiktigt och sätt upp mål, pröva dig fram. Följ gärna ett program men anpassa och var flexibel när kroppen inte riktigt hänger med. Som sagt målet bör ju inte vara att ta i som f.n en gång och aldrig göra det igen. Det tar tid för ligament och annat att anpassa sig till ökad belastning, ta dig den tiden.

Så jag tycker att du ska ta det lungt (behandla dina onda knän med någon typ av smärtstillande kräm) vila tills du känner att det är smärtfritt att röra på benen och starta då om lungt. Som exempel så sprang jag på runt 5 min/km och hade lite småkänningar drog av på farten till 6-6,3 min/km och känningarna försvann. Jag har inte bråttom så det gör inget, jag vill springa Sthlm mara fler gånger även New York, Aten, Paris, London, Berlin... tanken är ju att det ska gå snabbare och snabbare men för nu är det invänjning (både fysiskt och mentalt) som gäller. Hoppas att du fick lite hjälp, du är inte ensam i din situation men den är inte slutgiltig. Ses i spåren!
Janet S
1979 • Umeå
#11
12 april 2008 kl 11:31
Gilla
Ja, tack så mycket för peppen! Ska tålmodogt vila lite och sen börja försiktigt. Känns bra att veta att man kan göra nåt åt det.
Zazi Duv
1975 • Sundsvall
#12
12 april 2008 kl 13:24
Gilla
Tänk oxå på vilket underlag du springer på. Gör det redan ont i knäna skulle jag undvika asfalt ,och kanske till och med hårda grusvägar, och välja motionsspår med mjukare underlag. Jag "lyckades" två år i rad springa sönder knäna under halvmaraton och det är verkligen inte roligt att komma haltandes i mål.... När knäna känns bra gäller det att försiktigt vänja kroppen vid löpning på asfalt.
1981 • Linköping
#13
12 april 2008 kl 13:34
Gilla
Hmm, tar knäna stryk vid asfaltslöpning? Det var mer än jag visste, men kanske är det mest så att mjukt underlag alltid är mer skonsamt mot kroppen. Det som jag däremot fått veta är knänas värsta fiende är backar och trappor. Särskilt nedför. Mitt råd är att gå nedför (men hur kul är det?)...
2006 • Alingsås
#14
12 april 2008 kl 13:45
Gilla
Men om du har tänkt tävla i lång lopp på asfalt så bör du nog även träna en hel del på asfalt annars är risken för skador stor när du byter underlag.

Har man stora problem med knän så bör man nog i första hand sikta på olika terränglopp och då även företrädesvis träna på mjukare underlag.
Janet S
1979 • Umeå
#15
12 april 2008 kl 17:10
Gilla
Jag lyckades faktiskt få ont i knäna på löpbandet! För övrigt har jag inte sprungit ute så mycket än, men då jag har varit ute har det mest varit asfalt. Jag kan ju ha fel teknik när jag springer, kanske stampar för mycket istället för att rulla med foten, något jag övar på.
Maria Samuelsson
1978 • Frillesås
#16
12 april 2008 kl 17:40
Gilla
Jag tar hand om mina knän genom att vara noga med att stretcha, särskilt baksida lår och "löparknästretch" (se http://www.marathon.se/images/upload/Malin77.jpg
Malin Ewerlöfs stretching program på marathon.se)
Jag styrketränar också för att förebygga.
1959 • Saltsjö-Boo
#17
12 april 2008 kl 18:16
Gilla
Maria: Gör också denna stretchövning men för min del är det en ömmande muskel/muskelfäste uppe vid vid höftbenskammen som den tar ganska bra på.

Apropå smärtor på ena sidan av knät. Om man är ute och springer mycket på vägar ska man kanske undvika att konsekvent hålla sig på ena vägkanten. Eftersom vägen ofta lutar ute i kanten kan det bli mycket löpning "på skrå", vilket kan ge smärtor på utsidan av ytterknät, eller insidan av innerknät. Även om man bryter mot "trafikreglerna" så är det kanske bra att växla mellan höger och vänster sida av vägen. Allra bäst är förstås att springa på helt plant underlag.

Överpronering eller supinering kan ju också leda till snedbelastning och smärtor i sidan på knäna om det inte korrigeras.

Annki Waltgård
1961 • Uppsala
#18
13 april 2008 kl 16:24
Gilla
Jag har haft lite obehagskänslor i höger knä när jag sprungit senaste månaden. Det gör inte direkt ont, men känns heller inte helt bra. Sista veckorna har jag därför sprungit långsammare än jag brukar och det har kännts något bättre. I fredags exprimenterade jag lite med löpsteg och hur jag rörde mig när jag sprang. Upptäckte då att om jag medvetet rörde höfterna mer så böjde jag automatiskt lite mer i knäna. Och efter en stund känndes inget i knät, samtidigt som jag fick en känsla av mer driv i steget.
Idag sprang jag 12 km och försökte springa på samma sätt hela tiden. Det känndes INGENTING i knät, och vaderna var mindre stela än dom brukar vara. Men däremot blev jag ganska trött i låren.
Kristina
1964 • Veberöd
#19
13 april 2008 kl 18:28
Gilla
Jag har fått en skada på ett knä, ett svullet hudveck inne i knät. Det gör ont på knäets ovansida mot insidan till. Enligt min sjukgymnast en vanlig åkomma bland löpare. Nu tror jag kanske inte att det går så fort. Jag har gjort en steganalys och lärt mig springa skonsammare, något jag kan rekommendera. Lycka till.
Marcus Helletun
1979 • Umeå
#20
13 april 2008 kl 19:16
Gilla
JAg skulle precis som andra sagt råda till att börja om med lugnt tempo. Har du funderat på att gå på simhallen och springa där i vattnet. Inte lika kul men du håller igång och det är mycket skonsamt att springa i vatten. Inte alls en dum ide om man har ont. Då kan du mixa ett lugnare löppass ute med ett pass i bassäng där du tar i betydligt mer utan att påfresta dina knän
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.