Löpning Tävlingar & Motionslopp 9 inlägg 5335 visningar

Lidingö Tjejlopp - Aborrbacken tips?

1978 • Lidingö
#1
13 september 2011 - 12:24
Gilla 
Aborrbackens första 10 meter är det brantaste pariet, därefter är det ganska ihållande lutning upp till en liten platå innan man kommer upp på en asfaltsväg. Uppskattningsvis har man då ca 2/3 av aborrbacken bakom sig. Uppförslutet på asfalten är jämt och följs upp av ytterligare en lite brantare stigning upp de sista metrarna in i skogen.

Min strategi för LL M30 är att gå upp det första partiet innan platån, därefter få igång steget igen för att sen få upp fart efter krönet högst upp. Av erfarenhet tappar man inte så vansinnigt mycket tid på att gå upp i jämförelese med att springa upp (iaf sett till hur mycket mjölksyra man drar på sig om man springer hela vägen). Jag har testat båda varianterna på träning och tror att jag kan ta igen den ”förlorade tiden” av att gå upp första biten med lite mer klipp i steget efter.

Backen efter golfbanan vid 28 km (Karins backe) är inte lika farlig som Aborrbacken, men med 28 km i kroppen och utan att vara mentalt förberedd kan den nog upplevas värre. Efter Karins backe följer en kort nedförsbacke innan det stiger upp igen.

Själv siktar jatg på att klara en tid < 2:15:00, strategi varierar säkerligen beroende på ambitionsnivå. Gissar att de flesta som klarar under 2:15:00 springer upp för både aborrbacken och Karins backe, rätta mig gärna om någon har någon annan erfarenhet eller åsikt.

Lycka till på loppet.
1975 • Alingsås
#2
13 september 2011 - 13:20
Gilla 
Om du inte är en bra backlöpare så tjänar du inte på att försöka springa uppför de värsta backarna. När jag sprang första ggn så testade jag att jogga uppför men de som promenerade bredvid mig tog sig fram lika fort men med mindre energi ;-)
1966 • Grums
#3
13 september 2011 - 14:40
Gilla 
Jag funderade också på om jag skulle springa eller gå i abborrbacken innan jag kom dit ifjol.
När man väl kom dit och såg lutningen med krampkänningar i vaderna så fick det bli en rask promenad,springa var bara att glömma.
Tror ändå jag gick förbi fler än de som passerade mig.
Jag måste nog känna mig riktigt pigg ibenen för att springa hela men nu siktar jag på en promenad från början.
Sophia Hansson
1980 • Stockholm
#4
13 september 2011 - 14:40
Gilla 
Ja, det var ju lite såna här tips jag fiskade efter i min tråd också...

Mitt absolut starkaste minne av förra årets lopp är just första metrarna av Abborrbacken. Hur det verkligen kändes som att komma till en sväng och direkt efter svängen var det en vägg. Gick hela backen förra året.

Kanske är klokt att göra det i år också, även om jag tycker att jag "borde" kunna jogga upp med den träning jag fått i år. Även om det förstås borde varit mer...
1967 • Skurup
#5
14 september 2011 - 11:43
Gilla 
hur lång är abborbacken?
1972 • Eskilstuna
#6
14 september 2011 - 12:37
Gilla 
550 meter lång, 40 meters stigning.
1979 • Göteborg
#7
14 september 2011 - 16:49 Redigerad 14 september 2011 - 16:50
Gilla 
inte mer?!
det blir lätt :)
Linda Eriksson
1978 • Skara
#8
16 september 2011 - 14:48
Gilla 
Den backen är inga konstigheter. Jag spring Lidingloppet 2008 och kommer inte ens ihåg den backen. Den går av bara farten. Inget att vara rädd för alltså. Lycka till!
1981 • Katrineholm
#9
16 september 2011 - 20:32
Gilla 
Jag tycker att det "bara" är att springa på, har aldrig stannat och gått i backen. Tror att det är tyngre för benen att gå i så pass brant uppför ä att "trippa" lite uppför, alltså springa med ganska små steg. Visst är backen ganska brant, men jag tycker inte att den är så mentalt jobbig i och med att den faktiskt tar slut - det är liksom inte segt uppför i flera km. Det är ju den första branten som är en stig och sen kommer asfalten. Men sen så har ju backen ett tydligt slut och sen går det lätt utför igen.

Lycka till!
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.