13 september 2011 kl 12:24
Aborrbackens första 10 meter är det brantaste pariet, därefter är det ganska ihållande lutning upp till en liten platå innan man kommer upp på en asfaltsväg. Uppskattningsvis har man då ca 2/3 av aborrbacken bakom sig. Uppförslutet på asfalten är jämt och följs upp av ytterligare en lite brantare stigning upp de sista metrarna in i skogen.
Min strategi för LL M30 är att gå upp det första partiet innan platån, därefter få igång steget igen för att sen få upp fart efter krönet högst upp. Av erfarenhet tappar man inte så vansinnigt mycket tid på att gå upp i jämförelese med att springa upp (iaf sett till hur mycket mjölksyra man drar på sig om man springer hela vägen). Jag har testat båda varianterna på träning och tror att jag kan ta igen den ”förlorade tiden” av att gå upp första biten med lite mer klipp i steget efter.
Backen efter golfbanan vid 28 km (Karins backe) är inte lika farlig som Aborrbacken, men med 28 km i kroppen och utan att vara mentalt förberedd kan den nog upplevas värre. Efter Karins backe följer en kort nedförsbacke innan det stiger upp igen.
Själv siktar jatg på att klara en tid < 2:15:00, strategi varierar säkerligen beroende på ambitionsnivå. Gissar att de flesta som klarar under 2:15:00 springer upp för både aborrbacken och Karins backe, rätta mig gärna om någon har någon annan erfarenhet eller åsikt.
Lycka till på loppet.