Borde jag lugna ner mig eller satsa på milen i veckan?

Hej allesamman,
Skulle bara vilja ha lite synpunkter från er här på Jogg.se. Har kollat runt på forumet en hel del men inte hittat något som passar in på just detta.

Började springa hösten 2009, hade då inte tränat ordentligt på 10 år eller så, spelade mycket fotboll som ung och har haft bra grundkondition. Har haft problem med stumma vader sedan jag började, gör inte ont och egentligen inget större problem men irriterande, kommer i princip direkt när jag börjar springa. I början så sprang jag en kilometer och stretchade sedan innan jag sprang vidare vilket hjälpte en kort stund men inte mer än så. Ökade distansen lite för fort samma höst och fick lite problem med knäna, inget allvarligt. Lugande ner mig och det gick över.

Hade ett längre uppehåll, större delen av 2010 men började nu igen i mars vilket gick mycket bättre än jag förväntat mig. Jag skippade uppvärmningen vid första rundan nu och vaderna har möjligen blivit bättre, i alla fall inte sämre. Har kört på lugnt nu, kommit igång bra i Maj men inte ökat distans eller tempo direkt.

Började bli lite less på mina Asics Gel Nimbus eftersom de är för tunga och svampiga och köpte ett par Adizero Adios. Skillnaden är som natt och dag, i jämförelse så känns Nimbus som att springa i kvicksand. Första rundan med Adios så kapade jag tiden på 5,5 km med 2 minuter, utan att direkt försöka. Efter detta så kände jag av lite grann i knät och vaderna, inget allvarligt. Tog en lugn runda några dagar senare, känner fortfarande av knät lite men det gör inte ont. Nu i veckan så gick jag ut, hade tänkt springa 6 km men det var så skönt att det slutade med 8 km, vilket är längre än jag nånsin sprungit innan. Och det gick väldigt lätt, knappt andfådd, hade kunnat springa mycket längre men tänkte att det kanske inte hade varit så bra. Det är första gången som det verkligen var en ren njutning att springa, ville verkligen inte sluta. När jag stannade ville benen fortsätta springa så jag gick en sväng innan jag stretchade. Aldrig varit med om liknande innan, otroligt skönt. Dagen efter hade jag en del träningsvärk och kände lite i knät, ilningar när jag gick i trappor osv men inget farligt. Tagit det lugnt resten av veckan och känner nu inget alls direkt.

Efter all denna info är min fråga: Kan jag satsa på att springa en mil nu i veckan eller vore det dumt? Mer generellt: Borde jag gå ner till 6 km igen och öka med 10% per vecka eller kan jag gå upp till milen och fortsätta på det? Till saken hör att jag fyller år 5 juni och hade ju kunnat vara schysst att nå ett mål innan dess, men vill ju inte göra det om det är risk att skada mig. Kan ju alltid ställa upp ett annat mål annars.

Gällande vaderna så har jag märkt att de faktiskt blir bättre efter några kilometer, mindre stumma, ytterligare ett skäl till att jag vill springa längre distanser. Har kommit igång med tåhävningar och balansplatta igen vilket jag hört ska hjälpa, kan ju inte skada i alla fall.

Tänker också på att jag bytt skor, kommer inte gå tillbaka till Nimbus, vad tror ni? Är det riskabelt att ha Adios som träningssko? Om det inte är att rekommendera, har någon ett bra tips på lätta skor med samma löpkänsla men mer ”skonsamma”?

Gällande min löpteknik så tror jag att jag springer ganska skonsamt, korta steg, böjda ben, landar på hälen men inte tungt, en aning mot mitten på foten. Löplabbet sa att jag pronerade en aning men har inte märkt det särskilt påtagligt själv. Känner en viss stumhet under mitten av foten då jag springer men inte så det gör ont, samma känsla som vaderna.

Om någon orkat läsa denna uppsats, så vore jag glad för alla synpunkter och tips ?