Löpning • Kom igång • 22 inlägg • 4520 visningar •

När vänder det?

Camilla Lundin
1967 • Uppsala
#1
•
6 september 2010 - 10:00
Gilla
Har länge tänkt att det är dags att byta livsstill om jag vill träffa mina barnbarn in spe (vilket jag hemskt gärna vill) - utgångspunkten är 40+, 20 kgs övervikt, småbarnsmamma. Så vid årsskiftet började jag med 2,5 km promenader i snabbt tempo 5 dgr/vecka. I mitten av augusti började jag med ett gå-löp prg på Iphonen (C25K) träningspass tre gånger i veckan. Nu har jag kommit till v 4 och inga skador men motivationen börjar tryta! Är medveten om att de här programmen är lätta i början i syfte att ge "lättköpta segrar" till nybörjare och få en att fortsätta men nu har jag kommit till en punkt i programmet där det verkligen börjar bli jobbigt! Orkar knappt med veckans uppgift och ser med fasa fram mot nästa veckas ännu jobbigare uppgift (tänker hela tiden när jag springer intervallen att; "jag orkar inte jag orkar inte och om jag mot all förmodan skulle orka orkar jag aldrig nästa ännu längre intervall..."). I stället för att se fram mot löprundorna som jag gjorde i början har jag börjar frukta dem och har dessutom gått upp 2 kg! Undrar om det är någon som har förslag på hur man tar sig ur sådana här negativa cirklar/svackor? Innan jag började springa trodde jag att de var de första veckorna som var jobbigast och att man efter en månad skulle känna så mycket positiva effekter av träningen att det skulle ge en motivation att forstsätta kämpa! För mig känns det just nu som uppförsbacken bara blir brantare - de positiva effekterna av träningen uteblir samtidigt som träningen känns jobbigare än jag klarar av! Ni som gjort den här resan - när vänder det - sker det efter ett år, en och en halv månad eller aldrig?
< < < 1 2 > > >
Åke Elweskiöld
1963 • Bromma
#2
•
6 september 2010 kl 10:22
Gilla
Om det är bättre hälsa du vill ha så har det redan vänt, det gjorde det samma dag som du började röra på dej! Men den där vågen är snål med att ge belöningar och ganska trög. I 99 fall av 100 så handlar det om om att man bör förändra sin kost. Mindre snabba kolhydrater (pasta, bröd o annan mjölmat + socker så klart), mer grönsaker, protein och fett (helst nyttiga oljor som oliv-, raps- o linfrö). Skaffa dej kunskaper om mat, tex genom www.traningslara.se elller köp en bra bok för kunskap o inspiration. Om du inte gillar det träningsprogram du har, byt till nåt annat eller kör helt utan! Det är bara rutiner som DU gillar som DU ska använda. Kroppen struntar (nästan) helt i vilket upplägg du har, bara du rör på dej.
Lycka till!
Lotta W
1964 • Malmö
#3
•
6 september 2010 kl 10:30
Gilla
En del program kan vara allt för snabba i stegringen. Själv tog jag det mycket lugnt under flera månader. Prova att ta om någon vecka i programmet, istället för att gå vidare på nästa, om det är alltför tungt. Många här rekommenderar IForms nybörjarprogram, men jag har inte provat det och vet inte om det har en takt som passar dig bättre.
En ännu bättre idé kan vara att strunta i programmet helt och ta det helt i din egen takt. Spring så mycket du pallar och gå sedan. Utmana dig själv att klara till nästa lyktstolpe och sedan nästa. För mentala anteckningar över hur mycket mera du klarar med tiden. Tänk tillbaka på tiden när du inte klarade mer än en halv lyktstolpe innan du tappade andan! Det är när man upptäcker att man orkar mer och mer som glädjen kommer. Att andningen funkar bättre när man springer efter bussen, eller går upp för trapporna! Om programmet inte gör något annat än påminner om att man "borde" orka ännu mera än vad man gör blir det ju bara dystert. Fokus måste ligga på det som blivit bättre för dig!
Bry dig inte om vikten just nu, eller hur snabbt du springer. Ge dig rejält med tid till att "bara" få in joggrutiner som känns kul och sköna och viktiga för dig. Man ändrar inte livets alla sidor i en hast. Lycka till! Om du pallar denna svacka kan jag lova dig att det blir bättre framöver!
Linus Gustafsson
1972 • Söderhamn
#4
•
6 september 2010 kl 10:47
Gilla
Äter du bra också? Det är otroligt viktigt att du inte överkompenserar med för mycket mat.

Jag har själv gått ned 16 kg med träning kombinerat med rätt mat. (Gick upp igen och fick börja om).

Det tar några veckor innan det börjar synas på vikten har jag märkt. Jag gick också upp i början och det är otroligt jobbigt för motivationen. Jag har hört att man binder vätska när man precis börjat träna vilket gör att det man bränner med träning inte märks eftersom man får massa vätskevikt.

Hursomhelst! Håll i, resultaten kommer, och det går fortare och fortare dessutom! När det väl vänder, ge det ett par veckor till så blir det en väldigt trevlig spiral. Du orkar längre pass (oavsett vikt, träning ger färdighet) vilket gör att du bränner mer, du blir lättare och orkar ännu mer osv. Jag har också märkt att längden på passen är väldigt avgörande. Ju längre du orkar hålla på desto bättre.

Det går snabbt när det vänder och det borde gå rätt snart. Men glöm inte kosten!
Mikael Fermhede
1957 • Åsa
#5
•
6 september 2010 kl 11:56
Gilla
Tusan vad duktig du är !!
Mitt bästa råd skulle vara att vänta med intervaller. Lågintensivjogga/löp och strunta i tempot, strunta hur långt du springer men spring 1½ timme en gång per vecka, över 30 min två ggr per vecka och låt det vara så pass "bekvämt " att du skulle kunna fortsätta springa om så vore. Passa på att känna naturen, dofter, färger, vackra träd,blad mm och lyssna till din andning som är lugn och stark...........njut mera !
BJÖRN ERIKSSON
1975 • Göteborg
#6
•
6 september 2010 kl 14:56
Gilla
Håller med föregående talare, jaga inte snabbare km-tider osv i början utan
kör lugnare och längre "gå/jogg" pass istället, då kommer du att känna mycket större glädje/motivation när du inte "tar ut" dig varenda gång och känner att du orkar längre istället för snabbare. Lycka Till.!!!
Johan O Kanmert
1971 • Hisings-Kärra (Göteborg)
#7
•
6 september 2010 kl 16:12
Gilla
Camilla: Jättesvår fråga. Krävs nästan en uppsats för att svara på den. och det är inte säkert att det blir rätt svar ändå eftersom det är högst individuellt när det så att säga släpper.

Sanningen är så hemsk att vissa släpper det för direkt och för andra aldrig. Tyvärr.
Ing-Mari Lindh
1971 • Värnamo
#8
•
6 september 2010 kl 17:35
Gilla
Camilla: Jag är absolut ingen fena på detta, tvärtom är jag nästan nybörjare själv. Vill bara peppa dig att inte ge upp!! Om jag kan - ja, då kan alla!! Håller med den ovan som skrev om att sätta upp små, små delmål; jag ska klara en lyktstolpe till, jag ska orka bort till björken....osv. Själv har jag en fix idé om att räkna steg (och nu när jag har erkänt det så låter det ju otroligt fånigt...) Jag är trött, men jag SKA klara hundra steg till :-)

Jag har inte följt något program så jag vet inte om det är bra eller ej, jag har bara varit nöjd och känt mig duktig när jag har orkat liite mer än passet innan. Eller klarat samma sträcka eller tid, och känt mig mindre trött.

Vad gäller viktnedgången så kan det vara så att fett håller på att omvandlas till muskler. Stirra dig inte blind på vågen, ta fram ett måttband istället, det säger faktiskt mer.

Detta blev du väl antagligen inte så hemskt mycket klokare av, men som sagt GE INTE UPP!! Lycka till!
Roger A
1964 • Huddinge
#9
•
6 september 2010 kl 19:26
Gilla
Camilla: känner igen mig i din beskrivning. Gick också upp i början innan det började vända efter cirka tre månader. Då la jag bort "vägandet" som mått på vikt nedgång eftersom jag ökade i vikt, kollade bara på vilket hål jag använde på bältet och där minskade det! Omfördelning av vikten! Muskler istället för fett syns inte på vågen. Tror att det som "räddade" mig var att jag:
1) Höll fast vid dieten trots ett ökat sug efter mat ju mer jag rörde på mig.
2) Höll fast vid träningen med låg belastning. Jag började inte springa utan hängde fast vid mina långpromenader och började sedan springa när det kändes ok.
När jag hade gått ner lite så började jag cykla till pendeln nästan varje dag. Hade 6 km dit och med den vardagsmotionen som bas så började kilona rasa.
När jag hade gått ner cirka 10 kg började jag springa mer och då kom knäskadan som tvingade mig till vila rätt länge. Håller med de som skrivit ovan om att inte kolla på sträckan utan fokusera på tiden.
Nu hade jag en period i sommar med först en skadad fot och sedan var det tungt tungt, tungt och jag tog några dagar vila och återhämtning ända tills i förra veckan då det plötsligt lossnade igen.
Ge inte upp nu! Du har lagt en grymt bra grund under året som kommer att betala sig med en varaktig viktnedgång istället för jojobantandet. :-)
Ann-Louis Edén
1963 • Gislaved
#10
•
6 september 2010 kl 19:45
Gilla
Hej,
jag började jogga i somras efter 25 års uppehåll. Jag har 15 kg övervikt och trodde väl inte riktgit på det , men lovade att göra ett försök.
Jag tog hjälp av iform:s program från soffan till 5 km ( nr 10 - 2009) ochi morgon ska jag elligt schemat klara en 5 km:s runda. kunde dock inte hålla mig utan fixade den i dag.

Jag hade jobbigt en vecka oh hoppade bara tillbaka i schemat en vecka. Däremot har jag varit noga med att planera in 3 rundor i veckan. Kan jag inte en dag måste jag lägga in en ny dag i schemat.

Jag har dessutom lagt in bonusar regelbundet.
t ex efter 3 veckor fick jag köpa x

Hoppas att motivationen återkommer för man mår verkligen bättre.
Jag har inte tappat mer än 2 kg, men vet att det kommer mer så småningom.
Lycka till
Andreas Nilsson
1985 • Töcksfors
#11
•
6 september 2010 kl 21:52
Gilla
Hej och hå.

Precis som Ing-Marie skriver så kanske du märker det på livremmen först. Jag har tränat regelbundet löpning styrketräning under hela året och inte gått ner nämnvärt i vikt men livremmen har blivit för lång, så troligtvis för det nåt gott med sig. Sen kommer du snart märka att du klarar längre och längre sträckor med högre och högre hastighet. De förbättrade resultaten tycker jag är motivation nog, var noga med att anteckna alla löprundor med sträcka och tid (jogg.se) så man ser förbättringarna när de kommer.

En annan bra draghjälp ur soffan är en löparkompis, brukar va lättare att ta sig ut då.
Sudde
1972 • Gävleborg
#12
•
7 september 2010 kl 01:08
Gilla
Vet inte om jag är fel ute nu, men jag tror att du ska skippa att köra efter något speciellt program ett tag. Har som mål att komma ut och göra några kilometer. Titta efter alternativa möjligheter i stället för att köra strikt efter ett program. Känner du för att bara springa i lugnt tempo, så gör det. Vill du springa snabbare så kör lite fartlekar. Men framförallt hitta det roliga. Som många andra säger.. intervaller kan vänta eller helt utebli. Det är viktigast att du gör det du tycker är roligt.
I stället för att följa ett program, sätt ett par mål. Först ett mål som inte behöver vara jobbigt utan en utmaning. Sedan ett mera långsiktigt mål, som att tex klara av en längre sträcka.

Lyssna gärna på musik. Tycker det är så mycket roligare att springa/gå med någon bra musik i öronen.

Lycka till!
Eva Pahlberg
1959 • Lund
#13
•
7 september 2010 kl 08:13
Gilla
Har haft olika perioder i livet när jag joggat. För mig funkar det bäst i början när: jag lyssnar på kroppen. T.ex, ligga under smärtgränsen, sakta in om jag får mjölksyrekänsla, andhämtning så att jag nästan kan prata med någon,tänk på takten, inte ta tid. Aldrig avsluta utan en god känsla. Man behöver inte spurta i slutet. försök få ner pulsen genom att jogga väldigt sakta istället för att gå. (då har du ju sprungit en längre sträcka)
Så småningom vill i alla fall jag jogga längre, springa upp för backen, spurta och få bättre tider. Jag tror inte på att det hela tiden ska gå fortare i början. Du känner när du har gjort bäst resultat efter just din dagsform. Men, ibland går det tungt. Njut av hur duktig du är. Det funkar för mig
Camilla Lundin
1967 • Uppsala
#14
•
7 september 2010 kl 10:54
Gilla
Tack för era peppande inlägg. Egentligen skiter jag i vikten (är nog den minst utseendefixerade människan i hela världen). Det är hälsan jag är ute efter och där har ju du rätt Åke det målet har jag ju redan nått. Men det som jag upplevt som nedslående är ju att det finns så få bevis eller tecken på att hälsan blivit bättre. Ett sådant tecken skulle ju kunna vara att jag går ner i vikt, att jag orkar mer och mer för varje löprunda eller att livremmen går att spänna in ett hål. men dessa tecken har lyst med sin frånvaro och jag har bara fått jobbigare och jobbigare att klara av dagens springuppgift.

Appen C25K är en lite annan variant än den från iForm som Lotta tipsade om. Just v 4 är lite tuffare i app varianten så jag har beslutat att ta om den. Det främsta skälet till att jag vill hålla kvar vid C25K är att den är så oerhört bekväm. Man startar den bara så kan man spela sin favvomusik i lurarna och en röst talar om vad man ska göra typ "walk" eller "run" så slipper man räkna avstånd eller minuter - det klarar jag inte när jag samtidigt tar ut mig fysiskt!

Nästan alla "börja löpa" program bygger på någon form av intervall - fast då kanske inte intervallträning i klassisk bemärkelse utan mer jogga två minuter gå en. Det trodde jag var ett skonsamt sätt att börja löpträna? Tidigare i livet när jag börjat med löpträning har jag bara givit mig ut och sprungit så långt jag orkat (vilket ofta inte varit så långt) och sedan har jag totalslut släpat mig hem efter bara en km. Genom intervallerna springer/går jag ju åtminstone 3 per dag. Trodde det var bättre eller vad säger ni Mikael och Björn? Hur skulle ni föreslå att en nybörjare som inte ens klarar av en km att komma igång?

Ikväll ska jag ge mig ut igen och tänka att jag får ta om den här veckan nästa vecka igen så det finns ingen press. Jag ska också testa att springa på ett nytt ställe. Nu springer jag på en grusväg som går spikrätt rakt ut i skogen vilket jag tror sänker min motivation då det inte finns riktmärken att ta sikte på. Men framförallt ska jag bara acceptera att det inte är bättre än så här eller ens försöka bygga upp en blid av hur mycket jag borde orka utan bara göra runda för runda! Tack igen för era peppande råd!
Kenneth Andersson
1972 • Västra Frölunda
#15
•
7 september 2010 kl 11:05
Gilla
C25K programmet är smidigt tycker jag. Som sagt, intervallerna är inte så intensiva utan mer för att man skall få mer löpning i benen än vad man fått om man gått ut och bara kört på.

Lycka till.
Stefan Ericsson
1969 • Linköping
#16
•
7 september 2010 kl 12:23
Gilla
Camilla: Jag tycker det låter som du gör massor av rätt. Du har rett ut vad som är viktigt med din träning, du bygger sakta men säkert, du kämpar samt kanske det viktigaste du reflekterar över hur det känns för dig.
Jag tror att du gör rätt i att köra om en vecka. Känns det inte rätt så undvik att bli slav under programmet.
Att byta rundor använder jag mig alltid av. Jag ser det som ett bra sätt att hålla huvudet vaket.
Jag tror att alla hamnar i svackor. För egen del brukar de vara i mellan en och tre veckor. Jag använder mig av lite olika knep, men att ge upp hjälper aldrig!
Vid sidan de saker du testar (lätta upp träningen, byta omgivning) så brukar jag ibland testa med att göra något annat några pass (simma, cykla, roddmaskin, rullskridskor, bollsport, gympass).
Ibland är det kroppens sätt att säga "Nu har jag gjort det riktigt bra en längre tid, jag behöver faktiskt lite återhämtning". Vid sidan om lättare träning, kan det vara skönt att unna sig en massage eller dylikt.
Att premiera sina insatser med att närma sig hösten med ett par nya löpartights, jacka, mössa eller vantar kan hjälpa huvudet att komma på rätt spår igen. Du ska vara stolt över det du håller på med!
Slutligen brukar jag på alla jobbiga pass inbilla mig att det är bra pannbensträning. Det är dom jobbiga passen och perioderna som gör skillnad!
Häng i, så lovar jag att det vänder. Tyvärr kan jag inte säga när.
Camilla Lundin
1967 • Uppsala
#17
•
8 september 2010 kl 16:26
Gilla
Jag sprang igår (en annan vända och tog med ett barn på cykel som motivationhöjare). Det var urkul igen och jag kände mig starkare än tidigare i veckan. tar nog ändå om denna vecka men jag gav inte upp tack vare era braiga råd! tack!
Oldboy
1952 • Danderyd
#18
•
8 september 2010 kl 17:17
Gilla
Grattis till att ha kommit igenom svackan! Vet inte hur ditt program ser ut, men kroppen behöver återhämta sig emellanåt och särskilt när man ökar sin träning efterhand. Man brukar säga att var tredje eller var fjärde vecka ska man minska träningsdosen med en tredjedel eller hälften.
Det kanske passar bättre att backa en vecka en gång i månaden om du är i "jogga-gå"-fasen. Det blir en långsammare ökning men det är nog bara bra, det allra viktigaste är att man inte blir avskräckt av att det känns tungt långa perioder för kontinuiteten är det viktigaste när man ska förbättra sin kondition. Så känns det överjobbigt föreslår jag att du minskar eller hoppar över joggdelen och bara promenerar hyfsat raskt hela passet. Om du håller ut och tar dina tre pass i veckan har du en bra grund att stå på även om det "bara" blir promenad periodvis.
Och jag håller med om att det är viktigare att vara ute mycket än att öka farten på löpningen, speciellt första året.
Lycka till!
Camilla Lundin
1967 • Uppsala
#19
•
14 september 2010 kl 18:57
Gilla
Nu har det verkligen vänt! Orkade tom det tunga passet idag och hade mer kvar att ge! Fy vad kul det är att springa när man orkar springa!
Lotta W
1964 • Malmö
#20
•
14 september 2010 kl 22:08 Redigerad 15 september 2010 kl 15:17
Gilla
Härligt att höra att du tog dig över puckeln! För egen del hade jag en svacka nyligen och tyckte att det gick alldeles för sakta. Men så kollade jag träningsdagboken här och upptäckte att dagens runda hade gått hela fem minuter snabbare än när jag joggade samma runda i början av augusti! Om man bara håller ut när det känns trögt så blir det sakta men säkert lättare och roligare.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.