Löpning • Avancerad träning • 6 inlägg • 5300 visningar •

Progressivt långpass, baklänges

Martin Hägglund
1981 • Solna
#1
•
19 april 2010 - 09:13
Gilla
Finns det någon träningsform där man medvetet jobbar upp mjölksyra, eller annan "fatigue" för att sen dra ner på intensitet under resten av passet? Ungefär som ett progressivt långpass, fast med fartökningen först i passet? Till exempel, 20min halvmarafart och sen långdistansfart i 1,5 timmar.

Tanken med detta pass skulle kunna vara att träna kroppen på att springa med mycket mjölksyra och andra trötthetsfaktorer, samt som mental träning att springa länge under trötthet. Skaderisken borde ju vara lägre jämfört med att ha en fartökning på slutet av ett långpass?
Oldboy
1952 • Danderyd
#2
•
19 april 2010 kl 09:28
Gilla
Mjölksyra är ju speciellt eftersom det gör ont men faktiskt är möjligt att prestera med, fråga Wissman t ex. Däremot är ju bidraget till "allmän trötthetskänsla" begränsat, av någon anledning är trötthetskänslan lokaliserad till de muskler som arbetat tungt fast mjölksyran finns i hela blodomloppet. Just mjölksyran ger nog inte så mycket effekt av det slag du är ute efter.
Uthållighet tränas nog bäst helt enkelt genom att springa länge. För tävling används ju långpass men fartökning och progressivt långpass för att träna förmågan att springa fort fast man blivit trött. Jag känner inte till några genvägar till trötthetskänsla som skulle fungera i praktiken, springa fort ganska länge eller springa länge och varianter på det, exv intervaller med många repetitioner, "Olgor" osv. är nog det som gäller.
Lars Brinkhoff
1974 • Göteborg
#3
•
19 april 2010 kl 10:21
Gilla
Jag har för mig att det i "Daniels Running Formula" står beskrivet ett pass med 20 minuter T-fart följt av ett långpass. Syftet skulle vara att först minska på glykogenförråden för att sedan kunna få känslan av den senare delen av ett långpass.
Mattias Thorén
1979 • Malmö
#4
•
19 april 2010 kl 10:53
Gilla
Är det inte så alla lopp med masstart fungerar? ;)

Extremfall är såklart Vasaloppet där väsrta backen dessutom kommer efter en km (givet att man är i ett startled där det går att åka på och man inte måste köa upp) men även i löptävlingar som Lidingöloppet så upplevde jag att många drog iväg i full karriär (klassikergruppen) för att få öppet fält. Är det vettigt att träna på det om inte annat av den anledningen?

Kanske inte ett problem i löpning då det i allmänhet är en tidslucka till gruppen framför så det räcker att spurta någon minut i början så är det fritt sen?
Oldboy
1952 • Danderyd
#5
•
19 april 2010 kl 10:56
Gilla
Det var en intressant tanke, Daniels variant alltså. Inte mjölksyrafart utan "tröskelfart" som jag tror de flesta säger.
Jag har faktiskt provat en variant en gång, 5km snabbdistans på bana (PB eller försök till PB, har aldrig tävlat på 5000m), därefter en lång runda i skogen på i alla fall en bit över milen nåt 13-16 km om jag minns rätt. Och det kändes bra men det berodde nog på dagsformen.
Janne Westberg
1969 • Upplands Väsby
#6
•
19 april 2010 kl 23:40
Gilla
Annars kan du testa varianten backe+lp, dvs backintervaller ena dagen följt av långpass nästa dag. Syftet är "att springa med trötta ben". Finns bland annat med i Szalkais 3-timmarsupplägg.

Provade varianten i fjol ett par gånger och den tar rätt bra. Benen känns lagom möra redan vid starten av långpasset och efter avslutat pass (150-160 min) känns det som man hållit igång betydligt längre. Fin kombo.
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.