Löpning • Kom igång • 47 inlägg • 8037 visningar •

Förklara hållning och höftens position

Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#1
•
12 juni 2014 - 14:36 (Redigerad 12 juni 2014 - 14:37)
Gilla
Många av oss har säkert en "stämpel" som Löpare i bekantskapskretsen och på jobbet och vi vet betydelsen av en korrekt hållning (rak, stolt) och t ex höftens position ("hög höft, hör man ofta i löptekniksammanhang, "dra in svanskotan" använder jag själv ibland) istället för att springa ihopsjunken och med höften för långt bak/ner.

Men VARFÖR är det viktigt?

- Vad är det som gör att löpningen blir effektivare?
- Vilka muskler är det som jobbar bättre/kommer i bättre position med en bättre hållning?
- Är det lättare att landa med foten under sig med rätt hållning?

Jag har ett helt gäng ivriga kollegor (t ex många som ska springa tjejmilen i september) som vill börja springa mer nu på sommaren och som vill ha tips och trots att jag vet vikten av en bra hållning och känner skillnad när jag provar att "säcka ihop" så har jag väldigt svårt att beskriva och sätta ord på just VARFÖR löpningen blir effektivare och löpsteget bättre med en bättre hållning.

Motionärer fokuserar ju ibland för mycket på teknik istället för att springa och ganska få springer "tokfel" vilket jag försöker säga men det är ändå roligt att kunna besvara frågor.

Någon som fattar vad jag menar och kan sätta ord på det, ur en anatomisk/fysiologisk aspekt?
< < < 1 2 3 > > >
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#41
•
18 juni 2014 kl 12:28
Gilla
Jag tycker nog inte att löpning och tresteg har jättemycket gemensamt, vi löpare vill ju mer rulla över foten och trycka ifrån, hoppare ska ha ett explosivt "stäm".

Mer om tresteg;

Utsprånget i andra steget utförs i stort sett som det första steget.
Förutsättningarna att göra ett bra andra steg är dock svårare eftersom samma ben ska ta kroppstyngden igen. Utsprånget kall vara med ”explosiva” sträck- och benrörelser. Hopparen ska sträva efter att bibehålla splitläget i flygfasen.


Utsprånget i det tredje steget sker något högre än i första och andra stegen.
Fotisättningen sker något längre framför kroppen med större ”stäm” för att kompensera för den lägre horisontella hastigheten. Rörelserna under luftfärden har samma funktion som i längdhopp, dvs att förbereda en effektiv landning. När hoppfoten lämnat plankan kan man inte ändra kroppstyngdpunktens bana. Däremot kan man gruppera kroppens delar kring denna på ett gynnsamt sätt. Under luftfärden görs rörelser för att återskapa balansen. Ben och
armrörelser ska vara stora för att häva rotationerna. Rörelserna görs för att förberdedalandningen. I väntan på nedslaget precis innan landning sker inga större rörelser. Det ställsockså höga krav på hopparens förmåga att kunna anpassa luftrörelserna och landning,beroende på hur bra utsprånget i det tredje steget blev.
Jörgen Jonasson
1972 • Ljungby (Älmhult)
#42
•
18 juni 2014 kl 18:25
Gilla
Min åsikt i "bromsefekten" vid fotnedsättning långt fram är att då får musklerna ta emot hela kroppstyngden vid landning och det blir även med muskelkraft som man får spänna hälsenan med innan den kan ge tillbaka kraften i frånskjutet, medans när man sätter foten nära tyngdpunkten, så används hälsenan till dämpningen och dessutom laddas upp med kraft som kan utnyttjas i frånskjutet.
Gabriel Granåsen
1980 • Umeå
#43
•
18 juni 2014 kl 21:54
1 Gilla
Höftböjaren är väldigt viktig för att generera kraft för vertikal rörelse. Man får ut denna kraft genom att sträcka ut höften. I tyngdlyftning är ex. frivändning att jämföra med ett hopp rakt uppåt så är det höftböjaren som genererar kraften. För att hoppa så högt som möjligt är kraft från höften nödvändig.

Snabb löpning kan man se som en följd av hopp fast rörelsen skall vara framåt. För att använda sig av höftböjaren maximalt så måste höften sträckas ut. För att vi skall behålla rörelsen framåt även i nästa steg måste vi tippa upp höften.

Det är lätt visa vilken skillnad höften gör genom att ex. be någon att göra hoppsasteg först med "sittande" höft och sedan be samma person arbeta aktivt med att få med höften. Det kan visa vikten av utsträckning i frånskjutet.

Man kan även visa vikten av höften i benets framdrag. Genom att gå med höga knän och fokusera på att knäna skall drivas fram explosivt så märker man snabbt vinsten av att trycka på med höften. Prova först med sittande höft och sedan med full utsträckning.

Höftböjaren genererar alltså en massa kraft som kan ta oss framåt. Det utnyttjar duktiga löpare. Det finns många som springer "sittande" med fotnedsättning under kroppen men de kanske inte är så snabba.
Emil Lörelius
1976 • Skarpnäck
#44
•
19 juni 2014 kl 10:31
Gilla
I boken "Det perfekta löpsteget" menar författaren att höftens position är viktig för att få bättre steglängd, och det känns ganska naturligt om man jämför med att försöka att sträcka ut benet bakåt i mer sittande ställning. Det förklaras ju också väldigt bra i #43. Nu kanske längre steg är något som nybörjaren bör sträva efter, men ska man springa snabbt så bör man ju ha bra steglängd också.
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#45
•
19 juni 2014 kl 10:48
1 Gilla
Snabb frekvens och bra längd i löpsteget gör att man blir snabb, svårare än så är det inte egentligen.
Thomas Strömquist
1969 • Stockholm
#46
•
19 juni 2014 kl 11:06
Gilla
Tror trådskaparen har tröttnat på oss för länge sen, men för att parafrasera en känd sångare så är ju en urspårad diskussion också en diskussion!

Jag tror mig inte veta särskilt mycket om tresteg (men mer nu, tack Lars, det var intressant!). Min jämförelse var nu endast den att: *om* det är sant att då man landar långt framför kroppen så bromsas alltid och ovillkorligen kroppens rörelse framåt, då måste det vara sant även för trestegslöparen. Kan någon hålla med om det?

Då följer att om det lönar sig för trestegshopparen att landa långt framför kroppen så kan det inte vara automatiskt dåligt för en löpare att göra det (det kan vara dåligt för att det kanske belastar och sliter mer, men då måste vi gå tillbaka till grunden och fråga vad vi är ute efter, är det att springa fortare t.ex. så kan vi inte avskriva landning långt fram som dåligt).

#44 och #45: har vi gått över till att förklara att vikten av höftens position med att man ska kunna ta *längre* steg? Jag håller absolut med Lars i #45, men då är vi inte rädda längre för att ta långa steg då?
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#47
•
19 juni 2014 kl 11:11
Gilla
Haha, Thomas, nejdå, jag har inte alls tröttnat på er som bidrar i tråden utan läst tyst men utan att skriva själv då jag känt att jag inte haft något att bidra med till trådens utveckling :-)
< < < 1 2 3 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.