31 december 2008 kl 13:37
Redigerad 31 december 2008 kl 13:50
Tack !
Jag förstår att många tycker att det är idiotiskt att inte gå till doktorn, men jag trots allt bedömde att det inte var någon fara. (jag däremot lovar att om det återkommer så är det det första jag gör).
Jag tror att dom flesta långdistans löpare som springer ofta och har tränat länge (erfarenhet från klubbens löpare) har många gånger haft skador eller känningar i ben,vader,knä,hälsena eller liknande områden (löpning är ju enformig idrott)..
Det finns dom personer som lägger av eller så finns det folk som är envisa (vilar lite och kör lite rehab) och fortsätter.
Jag själv tycker att har jag någon skada så tar jag hellre reda på varför än att bara ge upp träningen. (vist kan kanske att ha ont i hjärtat vara lite i överkant).
(jag i mina yngre dar när jag tillhörde eliten så tränade jag 2 pass om dagen och då hadde man alltid småskador).
Precis kanske andra hårt sattsande löpare, (mustafa Mohamed, med flera) har säkert ofta känningar i diverse ställen, men det gäller ju att avgöra om det är säkert eller inte, att träna och vara lite envis ibland.
Jag tror nästan alla elitidrottare i diverse sporter lever ju på gränsen till skador och överträning (exempel Sussanna Kallur).
Det kan vara idioti eller envishet, men det är ofta det som skiljer agnarna från vetet. ;-)
Vist Mikael - jag är envis (men stolt över vet jag inte om jag är).
När jag får någonting på huvudet så vill jag ge 100% och jag hadde gärna till och med kommit upp i 2 löppass om dagen, om jag inte hadde hadde haft skador hela tiden, men jag får vara nöjd med 4-5 i veckan och skynda långsammt. (envishet och idioti i skador är ett gränsfall och tolkningsfråga).