22 februari 2012 kl 00:16
Mättnads känslan finns men det är att känsloäta och har med psyket att göra och därför känner du inte av det fysiska signalerna av mättnaden. Ta istället en titt på , hur mår jag? Varför äter jag nu? är det ett tomrum som du vill fylla? är du ledsen, arg, ensam? press inför något? När började detta och i vilken situation? Är det svart/vit äta allt, för att sedan inte äta allt och behärska. Vikt problematik och krav? Det har helt enkelt utan tvekan med hur du mår och kanske vad du har varit med om i livet.
När jag var 14 så slutade jag äta, pga saker som jag utsattes för, för jag lärde mig att man kunde stänga av dessa känslor som jag ständigt kände genom att svälta och jag var mestadels likgiltig, men sedan kom jag till den punkten att kroppen KRÄVDE mat, så tillslut åt, jag och jag kunde inte behärska mig heller, så jag känner igen mig kunde tömma skafferiet och kylskåpet och bara äta, men eftersom detta skedde i perioder och svälten fortsatte så brydde sig igen om mig, min mamma satt bara och tänkte åhh du äter så glad jag blir även om köket såg ut som om jag hade matfest. Efter detta sprang jag för jag hade så mycket energi och det var mitt sätt att bli fri från tankarna och händelserna, så la ju aldrig på mig, Men jag fick kontakt med skolkuratorn och jag lärde känna min kropp bättre genom att pröva mig fram. Nu är jag helt fri från svält/övertätning och äter som ni andra säger strukturerat, alla måltider om dagen och alltid energirikt och hälsosamt, kroppen och psyket mår bättre utav det och du bör inte fuska med måltiderna för då lär du falla för frestelsen, du ska självklart unna dig också- det är också hälsa. Sen behöver du prata dig ur ditt problem det är det enda sättet att komma ifrån matmissbruket, det krävs så mycket mer än alla knep och matvanor. Lycka till, styrke kramar!