Löpning Kost & Näring 33 inlägg 10622 visningar

Mitt liv som matmissbrukare

Åsa O
1972 • "Det Nya Matlandet"
#1
12 december 2011 - 21:01
Gilla
Kanske finns det någon mer än jag som ständigt kämpar med vad jag äter... Ibland bemästrar jag min karaktär till fullo men när jag tappar kontrollen faller jag långt... I dom lägena finns det ingen botten jag äter huuur mycket som helst, det tar inte stopp. Varför fungerar inte mättnadskänslan??? Jag vet att jag gör något helt tokigt men jag kan liksom andra missbrukare inte styra mitt habegär - jag bara måste äta äta äta. Suck... Nu väger jag inte så mycket som det kankse låter utan håller mig på mellan 6 och tio kilos övervikt. Jag är så trött på att ha det så här!!! Jag älskar att springa och när jag är innne i en bra period med löpning är det lättare att styra intaget, kanske för att det spelar mindre roll hur mycket man stoppar i sig förstås;-)
< < < 1 2 > > >
Åsa O
1972 • "Det Nya Matlandet"
#21
15 december 2011 kl 20:10
Gilla
Tack!

Patrik - Imponerande, 1,38 på halvmaran dessutom! Jag har som mål att springa halvmaraton under 1,50 2012. En rolig utmaning som kräver struktur på tillvaron.
1970 • Grums
#22
16 december 2011 kl 08:39
Gilla
Hej Åsa!

Du får tag i en KBT-terapeut genom att du kontaktar din husläkare på din vårdcentral som skriver en remiss. Sen blir du kallad till en bedömning och vilken typ av hjälp du behöver.
Du får ha i åtanke att detta inte är någon quick fix och att det är djupt rotade vanor, tankar om dig själv och omvärlden som ligger till grund för det här problemet.
Sen sockerberoendet tar även det sin tid att komma ur, Att rätta till obalanser etc. Boken kan vem som helst läsa för att få kunskap om vad socker gör med vår kropp och hjärna. Läs även Jonas Coltings bok som även där tar upp detta med socker men även mycket bra om träning etc.
Jag har också försökt med kontroll att klara detta. Genomförde Sthlm Marathon 2010 men detta sätt passar inte mig utan jag behöver avgiftas helt enkelt från det som min kropp inte tål. Vi är olika konstruerade i vår kemi och vi är nog rätt många som egentligen är känsliga mot socker.

Lycka till
Skriv gärna
Maritha
Åsa O
1972 • "Det Nya Matlandet"
#23
17 december 2011 kl 18:51
Gilla
Hej!
Om det är någon som tittar till tråden igen kan jag säga att det har varit väldigt bra att skriva om mitt konstiga matbeteende här...
Den här veckan har gått riktigt bra! Jag är på banan med bävar för jul/mellandagsfest och nyårsfest. Visst, det spelar kanske ingen större roll hur jag stoppar i mig just dessa dagar MEN jag tappar kontrollen och trillar jag direkt tillbaka till gamla dåliga vanor för ett tag. Det är bara att bita ihop och räkna till 100... Att äta är socialt och det är svårt att stå emot när man är på middag.

1967 • Gunnarsbyn
#24
17 december 2011 kl 19:03
Gilla
Åsa. Ta en dag i taget, får man ett återfall så får man börja om. Döm inte dig själv för hårt om du skulle trilla dit, ta tag i det och kom i gen. Små steg och kom i håg att ge dig beröm när det går bra. Ett knep är att spara dom pengar som inte läggs på onyttig heter och köpa något du vill ha.

Små steg och belöningar.

God Jul
Åsa O
1972 • "Det Nya Matlandet"
#25
1 februari 2012 kl 21:27
Gilla
Hej igen!

Det går faktiskt riktigt bra. Jag fokuserar på något som liknar LCHF men äter både lite frukt och alla grönsaker. Har mindre sötsug nu än med GI.
Jag unnnar mig inget godis/bröd/snacks/snabba kolhydrater produkter eftersom kroppen vill ha allt eller inget.
Jag har sagt det förut men det var verkligen ett bra startskott att skriva av sig lite. Tack!
Alice Sundström
1968 • Gislaved
#26
2 februari 2012 kl 07:49
Gilla
Det glädjer mig Åsa att det går framåt, verkligen roliga nyheter :)
Keep up the good work!
Gabriella Göthberg
1974 • Stockholm
#27
2 februari 2012 kl 11:49
Gilla
Vad duktig du är. Fortsatt lycka till!
fröken blomman
1990 • Västervik
#28
21 februari 2012 kl 22:20
Gilla
Är själv i samma läge fast beroende på i vilken period jag är i så växlar det mellan att jag bara äter , äter och äter och sedan svälter jag mig själv, har nyligen erkänt för mig själv att jag har problem, det är verkligen en kamp att få hjälp men ska nu göra ett nytt försök då jag sist fick höra ifrån läkaren (då jag mådde så pass dåligt att jag försökte ta mitt liv) att risken är liten att jag gör det igen, bara det att jag blev inlagd vid 2 tiden på natten och vid 11 -12 tiden blev jag utskriven och fick höra att risken var liten att jag skulle göra ett nytt försök.Jag vill verkligen inte dö men om jag ska orka kämpa egenorm en ny period behöver jag någon som hjälper mig att hitta verktygen för att hantera smärtan när den nästa gång kommer, helt enkelt någon professionell. Löpningen betyder allt för mig så hoppas verkligen att jag snart kommer igång igen, det är ett sätt för mig att bara stänga av allt och fokusera på det jag gör och för sträckan jag ska ta mig fram över, plötsligt så ser jag det positiva, hör fågelsång m.m känns som den bästa terapin för att slippa smärtan för mig men förstår att det är en flykt också, men jag vet hjälpen finns tyvärr måste man ofta kämpa för att få den. Lycka till!
Racha
1993 • ramlösa
#29
22 februari 2012 kl 00:16
Gilla
Mättnads känslan finns men det är att känsloäta och har med psyket att göra och därför känner du inte av det fysiska signalerna av mättnaden. Ta istället en titt på , hur mår jag? Varför äter jag nu? är det ett tomrum som du vill fylla? är du ledsen, arg, ensam? press inför något? När började detta och i vilken situation? Är det svart/vit äta allt, för att sedan inte äta allt och behärska. Vikt problematik och krav? Det har helt enkelt utan tvekan med hur du mår och kanske vad du har varit med om i livet.

När jag var 14 så slutade jag äta, pga saker som jag utsattes för, för jag lärde mig att man kunde stänga av dessa känslor som jag ständigt kände genom att svälta och jag var mestadels likgiltig, men sedan kom jag till den punkten att kroppen KRÄVDE mat, så tillslut åt, jag och jag kunde inte behärska mig heller, så jag känner igen mig kunde tömma skafferiet och kylskåpet och bara äta, men eftersom detta skedde i perioder och svälten fortsatte så brydde sig igen om mig, min mamma satt bara och tänkte åhh du äter så glad jag blir även om köket såg ut som om jag hade matfest. Efter detta sprang jag för jag hade så mycket energi och det var mitt sätt att bli fri från tankarna och händelserna, så la ju aldrig på mig, Men jag fick kontakt med skolkuratorn och jag lärde känna min kropp bättre genom att pröva mig fram. Nu är jag helt fri från svält/övertätning och äter som ni andra säger strukturerat, alla måltider om dagen och alltid energirikt och hälsosamt, kroppen och psyket mår bättre utav det och du bör inte fuska med måltiderna för då lär du falla för frestelsen, du ska självklart unna dig också- det är också hälsa. Sen behöver du prata dig ur ditt problem det är det enda sättet att komma ifrån matmissbruket, det krävs så mycket mer än alla knep och matvanor. Lycka till, styrke kramar!
1981 • Göteborg
#30
16 mars 2012 kl 23:00
Gilla
Jag kan tips om en bra bok som gör att du förstår lite varför kroppen du reagerar lite som du gör samt ger tips om hur man kan tänka för att få hjälp med sina matvanor. Hjärnkoll på vikten heter den. Jag tycker den är lättläst (är dock sjuksköterska och kostrådgivare men har dubbelkollat med vänner som läst den utan någon utbildning inom ämnet) och förklarar bra hur kroppen fungerar.

Matmissbruk är som alla missbruk det handlar om något som triggar igång belöningscentrat. Stort lycka till och jag håller med föregående talara om att det finns massa hjälp att få. Och ge inte upp, se inte motgångarna som misslyckanden utan som lärdomar på vägen :-)

Lycka till.
Jonas Hedström
1975 • Gävle
#31
21 september 2012 kl 14:12
Gilla
Rutiner är jättebra - för "friska" människor! Att säga till en tvångsmåssig överätare att allt som krävs är rutiner är som att säga till en alkoholist att bara dricka på vissa tider. Jag har "alltid" varit överviktig. Det är först sedan jag insåg och accepterade att jag äter för att jag mår psykiskt dåligt som jag lyckats bryta det. Är inte på något sätt i mål men jag märker ändå en stor skillnad. Bara den medvetenheten har hjälpt mig mycket. Sedan är det naturligtvis olika svårt för olika människor. Fixar man det inte själv finns det andra som kan stötta dig. Du är tyvärr (och tack och lov) inte ensam!
Eva
1969 • sthlm
#32
31 oktober 2012 kl 08:43
Gilla
När jag slutade "kontrollera" mitt ätande har all överätning försvunnit. Jag är viktstabil på 57-58 kg 166 cm m. helt ok figur efter en livstid av viktfixering och svält.

Det finns en metod som är överlägsen alla andra metoder som lchf, kbt, ssri, galenskap o hittepådieter och det är "vara snäll mot sig själv" metoden. Vad man gör är att man accepterar sig själv, som man är med alla styrkor o svagheter och därefter fokuserar man på viktigare saker än sig själv o sin kroppsstorlek. Det låter som ett skämt men det har hjälpt mig oerhört mycket.
Kajsa B
1987 • Göteborg
#33
31 oktober 2012 kl 10:56
Gilla
Ylva, var så även jag hittade ur mina ätstörningar :) Att helt enkelt visa kroppen respekt och tycka att den förtjänar det. Att träna och känna sig stark gör det även lättare att vara snäll mot den.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.