10 mars 2010 kl 13:41
@Robert Roman - 1500 kcal och hård träning brukar inte gå ihop så bra (jo, om du är en kvinna och väger 35 kilo). De flesta, och även jag, skulle inte rek. mer än 500 kcal under behovet för viktbalans om man tränar på.
För lite mat - för lite energi och näringsämnen. Och det slår väldigt ofta hårt åt de som försöker träna lika hårt som vid normalt ätande. Förutom trötthet, utmattning och annat i den vägen så är risken stor att de veckorna efter avslutad viktnedgång kommer att överkompensera (sug, belöningssystem för att du varit duktig, behov) och går upp i vikt igen. Därför är det oftast bättre att köra en lugnare väg med ett mindre underskott på ungefär 500 kcal och orka bättre.
Nu vet jag inte din viktbalans är med din kost. Men om du är nånstans som jag, vi är i samma åldersgrupp, jag ligger kring 76-77 kilo, 180 cm och vet sedan tidigare att jag behöver ungefär 2800 kcal/dygn för att vara i viktbalans, utan träning. Jag tränar inte så värst många timmar i veckan, men nånstans kring 5h i veckan blir det. Och tror, för nu är det troende för det var ett tag sedan jag sist gjorde en seriös koll med vägning och allt på allt jag åt, att jag ligger runt 3300 kcal/dygn idag, och är ganska viktstabil - även om det i det stora går lite söderut. Men det är en säsongsvariation jag brukar ha, ner på våren och upp på hösten.
Om jag skulle gå ner från 3300 till 1500 kcal/dygn så skulle jag springa in i väggen väldigt snart. Det hade blivit väldigt jobbigt. Förvisso hade kilona rasat, men knappast av träningen utan pga kaloriunderskottet. Jag provade för skojs skull en egenkomponerad specialdiet 18 dygn för ett par år sedan. Den var extremt lågkolhydrat, ca 2100 kcal/dygn och jag försökte träna på i vanlig takt. Jag var ofta utmattad, och vänner tyckte jag såg fan ut. Jag gick ner 5,5 kilo på dagsvikten, från 79 till 73,5. Det var som sagt ganska hårt, men det gick.
Detta med lågkolhydratkost av olika slag/inriktningar så skulle jag rekommendera Staffan Lindebergs böcker eller besök på hans hemsida;
http://www.staffanlindeberg.com/Svenska.html
Det handlar om paleo, stenålders, jägar, ursprungskost. Vad man nu vill kalla det för.
När det gäller Annika Dahlqvist, och inte Dahlman, så är det väl bäst att läsa hennes egna skriverier. Hennes kost bygger på något hon plockat upp från den svenska sjukvården. Hennes dotter som gick nån sjukvårdsutbildning för något år sedan testade en lågkolhydratdiet och Annika följde efter och gick ner i vikt. Jag kommer inte ihåg vilken diet det var, troligen något GI liknande som Montignac eller kanske rent av Atkinsdieten. Skaldeman som en annan nämner har nog lånat från Atkinsdieten (även om han i det närmaste förtalar Atkins i sin första bok) - och har troligen tagit till sig ett grundupplägg ifrån The Bear (Owsley Stanley, känd LSD guru) som i sin tur var inspirerad av Dr. Richard Macarness (Eat fat and grow slim, 1958) och antropologen Vilhjalmur Stefansson som levde bland eskimåer några decennier tidigare.
När det gäller LCHF rörelsen i Sverige så är det ett antal kända bloggande lågkolhydratförespråkare som tagit avstånd ifrån den här fanatiska knäpprörelsen den blivit. Det positiva med att de skaffat sig en egen akronym är att det är lättare för en annan att se ifall nån är seriös eller inte när det gäller lågkolhydrat och paleo-stenåldersinriktning. Står det LCHF, då vet jag med stor sannolikhet att det är en kostreligiöst och fanatisk nisse/nissa bakom det hela.