Löpning • Tävlingar & Motionslopp • 18 inlägg • 1201 visningar •

Katastroftankar!!!

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

•

22 augusti 2009 - 22:56 (Redigerad 22 augusti 2009 - 22:57)

Gilla

Jag får ALDRIG till det på de få tävlingar jag löper och på köpet så tycker jag det är mentalt asjobbigt att tävla, i alla fall på kortare distanser. Jag måste nog tävla lite mer så att jag inte tycker det är så jobbigt, nu har jag massor av tankar innan kring hur jobbigt det kommer att bli - varför slappnar jag inte av och tänker istället på att det är nu jag ska få min belöning för nedlagd träning, det är nu jag ska njuta av festen?

Idag har jag "underpresterat" på Telge Stadslopp 5 km, mål var sub 20 min, i mål på 20:31 fast jag gjort 19:33 på träning i sommar :-( Funderar i besvikelsen kväll på att ALDRIG tävla mer...

Katastrof-lopp mentalt, jobbigt innan (varför pressar jag mig, det är ju inte så att jag har chans att vinna direkt ;-), negativa tankar under hela loppet, "vad jobbigt det är", "varför gör jag detta", seriösa funderingar på att helt enkelt kliva av och åka hem för det var inte kul alls...!!!

Öppnade OK på 3:58 första km trots motlut, kom in i det hyggligt på andra km, 4:02, tredje på 4:06 men fjärde på katastrofala 4:13 trots att jag i alla fall löpte hela branta backen upp, fjärde gick jag t o m 10 m (!) för att jag bara inte stod ut längre, men jag tappade inte så mycket för jag kunde öka sen igen och springa om de som sprungit om mig under gångpausen. Lyckades spurta om en löpare på upploppet. Sista km 4 :08 utan den ökning som jag hade räknat med skulle ta mig ned mot sub 20.

I mål inte helt slut och väldigt frustrerad och missnöjd. Snittpuls på 191 talar i alla fall om att jag tagit i ikväll men utan att ha fått ut något för av det alls idag...kanske inte så smart som Julle skrev i annan tråd att köra 11 tröskelintervaller dag innan tävling trots allt.

Långt inlägg om mina I-landsproblem men jag behövde skriva av mig mina funderingar kring varför jag pressar mig så mycket och varför jag alltid har så mkt negativa tankar när jag tävlar och varför jag aldrig lyckas få till det perfekta loppet (stockholm halvmarathon 2007 undantaget).

Jag behöver en mental coach tydligen, någon frivillig?? All peppning mottages tacksamt, den här siten brukar vara fantastisk på det sättet.

Från en för stunden nedslagen löpare...
Staffan

Edit stavfel

Rickard Mattsson Haack

1988 • Helsingborg

•

22 augusti 2009 kl 23:21

Gilla

Bryt ihop och kom igen! Nu har du ännu en erfarenhet att stoppa i ryggsäcken inför nästa lopp! När besvikelsen lagt sig kommer du vara mer motiverad än någonsin att göra ett bra tävlingslopp!

Sen vill jag säga som en brandmästare sa till oss på introduktionsutbildningen (visserligen om längddyk i simbassäng men det fungerar här med)

"Se inte slutmålet utan fokusera på det som är närmast! Fokusera på att göra ett bra dyk, var glad att du klarar dyket, fokusera på att klara första armtaget, var glad att du klarar första armtaget och känn vad härligt det är att vara under vatten, fokusera på nästa armtag och rätt som det är så är ni i andra ändan av bassängen..."

Sagt för att få oss att behålla lugnet under vattnet! Men det fungerar i löpning med tycker jag!

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

•

23 augusti 2009 kl 09:53

Gilla

Rickard, tack, bra och enkelt råd att inte fokusera på hela loppet på en gång utan att ta det i etapper, det gör jag ju på maran och där funkar det bra så varför inte också på ett 5 km-lopp!

Mvh
Staffan

Bodil Ahnoff

1955 • Lycke

•

23 augusti 2009 kl 10:06

Gilla

Om du tycker att du får en bra känsla vid träningen, börja med att se nästa tävling som ett träningspass, försök att få samma avslappnade känsla. Säg dig själv att just tiden inte har betydelse, utan att du hittar rätt flyt i löpningen, rätt känsla. Du kan sätta upp delmål i tävlingen, däremot. Succesivt kan du kanske förändra situationen. Det sitter huvudet, det vet du ju och förmodligen kan du när blockaden släpper prestera ÄNNU bättre på tävling.
Tävla mycket, udda smålopp är bra för självförtroendet. Lycka till!

Per Lantz

1970 • TABERG

•

23 augusti 2009 kl 10:29

Gilla

Hej Staffan!
Jag tycker det verkar som att du sitter inne på flera svar själv. Här kommer dock några konkreta tips.

- Tävla mera, för då kommer du garanterat att vänja dig vid situationen med att bära nummerlapp.
- Formulera realistiska mål utifrån träningsmängd. Håller med om att du säkert kan mycket bättre på 5 km. Din insats på Stockholm maraton var dock stark i förhållande till träningsmängd. Uppenbarligen kan du göra bra ifrån dig på tävlingar också.
- Inse att katastrofer inte inträffar i motionslopp med mindre än att någon blir allvarligt skadad eller avlider.
- Löpning är ett långsiktigt projekt och utvecklingen är sällan linjär över tiden. Åtminstone har den inte varit det för mig. Fortsätt att träna på med andra ord. Du har ju kommit en bra bit redan trots att du bara löptränat i två år.

Och slutligen:
- sluta lyssna på E-type under träning. Det kan omöjligt vara bra för dig:-)

Tom-Ingar Bjørndal

1974 • Saltsjö-Boo

•

23 augusti 2009 kl 11:18

Gilla

Hej Staffan.
Jag lider av jobbiga tävlingsnerver, och har tidigare underpresterat vid tävlingar i andra idrottsgrenar än löpning. Det som hjälpt mig är många småtävlingar. I Oslo, där jag jobbar, finns en helt fantastisk löpkarusell där man kan tävla varje onsdag i sommarhalvåret. Kanske finns det något sånt hos dig? Även om det bara är en träningstävling flyger "tävlingdjävulen" i en med adrenalinpump och "han där ska jag spöa idag"... Trots att man egentligen bara tävlar mot sig själv.
Tävlingsfokus och förberedelser tror jag kan vara värd en funderare. Som du själv nämner, så är kanske inte tröskelintervaller den bästa uppladdningen inför et lopp. Det är samtidigt svårt att hålla formen uppe genom hela sesongen, så du kan kanske se på upplägg för "formtoppning" upp mot det lopp du verkligen vill prestera i, och att de sen "träningstävlar" i andra lopp under sesongen för att vänja huvud och kropp vid känslan. Bra förberedelser som vila och lugna träningspass för att kroppen bara ska längta efter att komma igång kan kanske hjälpa.
Till slut vill jag citera Peter H. Nilsson här inne i forumet: "jag tävlar för att jag ska springa, jag springer inte för att tävla". Gör det du gillar (löpträna) och tävla endast när du verkligen är sugen på det.
Lycka till
Löparhälsningar från Tom

csaba

1973 • Malmö

•

23 augusti 2009 kl 11:32

Gilla

(Jag har inte läst hela tråden ordentligt), men jag håller med dig delvis.

Jag tycker själv att dom kortare distanserna 5-10 km är mycket jobbigare än en ½ mara eller (nästan) en mara.
Man springer mycket fortare och pulsen är mycket högre hela loppet (än när man "joggar" på lite "behagligare" tempo på längre lopp)

På något sätt förerdrar jag nästan en marathonlopp, fast den sista milen är inte rolig. Men då är det benen som tröttnar och inte vill och inte pulsen som ligger på 110%.

I-landsproblem , men en bra sådan :-)

Maria Andersson

1966 • Kungsbacka

•

23 augusti 2009 kl 13:22 Redigerad 23 augusti 2009 kl 13:23

Gilla

Förstår dig precis Staffan. Brottas med exakt liknande tankar efter midnattsloppet igår.
Man får väl försöka se det i ett större perspektiv. Dagsformen gör stor skillnad, och dom där intervallerna var nog helt enkelt ovanligt ogenomtänkta?
Man får bryta ihop, försöka lära av misstagen och blicka framåt, det är väl så de riktig vinnarna gör? Nu är det framåt som gäller, gjort är gjort och förhoppningsvis är du/vi klokare nu. Ett bra träningspass blev det ju, inför nästa tävling ; ) ?? För då j-lar....

red. Håller med dig Csaba, tacka vet jag maraton i trevligt tempo.

Gurra Limebranch

1983 • Oskarström

•

23 augusti 2009 kl 14:18

Gilla

Jag brukar, efter tävlingar där allt känts uselt, utföra en slags psykologisk harakiri där jag tänker att jag verkligen är värdelös, borde lägga av helt, tänka att jag är för jävla dålig osv.
Sedan inser jag någonstans i all misär att det ju inte är så illa. Det blir nästan en komisk situation där jag sitter och tycker synd om mig själv och DÅ förstår jag att det bara är att flina åt skiten och börja om från början. Jag brukar då tänka på Susanna Kallur då hon sa:
"Jag ska träna och träna och träna och träna..." på dalmål förstås :)

Robert Perrakoski

1980 • Stockholm

#10

•

23 augusti 2009 kl 18:08

Gilla

Staffan - kan det vara så att du generellt lider av en stor prestationsångest? Det har tagit mig snart 30 år att inse att den har hindrat mig ofta i livet. Det skulle kunna förklara varför du körde hård intervall dagen innan. Då har du liksom något att "skylla på" ifall det inte går bra under tävling.

Jag känner iaf igen beteendet ;-). Jag tror det bästa är att precis som du själv insett, att man inte är någon elit och egentligen inte behöver känna någon press under tävling mer än att man vill sätta personligt rekord kanske :-). Jag tycker du är inne på rätt spår, men man måste VÅGA misslyckas och stå för det, så kommer man också våga ta sig an nya utmaningar.

men jag kan också vara helt fel ut i min analys och projicera mina egna issues. ;-) Kämpa på!

Charlotta Sahlström

1972 • Täby

#11

•

23 augusti 2009 kl 19:30

Gilla

Shit vad jag också känner igen dito beteende. Även om jag bara tävlar mot mig själv för att utvecklas...
Å man blir så förbannad! Grrr.
Innerst inne vet jag att jag nog tränar för lite för att ge max input men jag försöker verkligen så gott det går och har man roligt spelar det kanske inte egentligen någon roll. Får man intala sig själv he he.
Men för mig är ju tävlingarna ett kvitto liksom på ens träning och slit. Man prioriterar ju träning ändå trots allt sjå och slit med familjelogistiken på vardagar.
Kul att läsa andras igenkännande tankar och meningar...;-) så skönt!!!

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

#12

•

24 augusti 2009 kl 07:48 Redigerad 24 augusti 2009 kl 07:49

Gilla

Jogg-vänner!!!! Jag visste väl att den här sidan är en bra medicin... :-)

TACK för all input, ni har så rätt och jag har ju också en del självinsikt som ni påpekar, till nästa tävling; inga 11 tröskelintervaller dagen innan, dela upp tävlingen i delmål, fokusera på känslan och SLAPPNA AV för he-vete...

Nästa tävling är Stockholm halvmarathon där målet är tuffa 1:30 (saknas 2:47 idag, men stannat klockan på något som är snabbare än 1:35 kommer jag att vara nöjd, det är bara min tredje halvmara och jag är JÄVLIGT BRA faktiskt....leeeende.

Rickard bra tips, även på 5 km, att ta en km i taget, då är man nu snart i mål
Bodil, så rätt så rätt, slappna av igen, som på träning där jag åtminstone ibland pressar mig rätt hårt.
Per, flera tävlingar, OK ska försöka få in det, du har helt rätt i det du skriver, och du, kan även hålla med dig om E-type men låtarna är grymma att kvalitetsträna till, prova... :-)
Tom-Invgvar, Csaba och Maria , håller med!!!
Gurra, det blir ju lite komiskt, sambon tyckte jag var lite löjlig som kom hem och gnällde, vi tittade i resultatlistan och såg att jag i alla fall slagit grannen med 15 minuter...på 5 km.
Robert, Det kan nog finnas en korn av sanning i det du skriver, jag har nog generellt ganska hög krav på mig själv...har ingen aning om var det kommer ifrån
Charlotta, kom igen nu, nu kör vi!!!

Tack för er input, ni är värda guld!

Tobias Östlund

1977 • Linköping

#13

•

24 augusti 2009 kl 08:33

Gilla

Staffan: jag har exakt samma målsättning som du till halvmaran i Stockholm. Under 1.30 vore grymt men ändå nöjd med allt under 1.35. Det svåra är att veta vilket tempo man ska starta i... Senaste halvmaran gick jag på för hårt och klappade igenom totalt.

Gustaf Hermansson

1972 • ÅKERSBERGA

#14

•

24 augusti 2009 kl 15:57

Gilla

Staffan: Om du på Telge Stadslopp gjorde 3:58 första kilometern (knappt under tänkt maximal snittfart 4:00) och denna var den klart snabbaste så kanske du helt enkelt inte var i form, eller så var Telge-banan mycket tuffare än där du sprang en minut snabbare i somras.

Hur hade du velat lägga upp loppet optimalt?

Om fjärde kilometern är tuffast (du nämnde en brant backe) så bör du kanske "buffra" lite till den men annars så skulle jag själv sikta på att ligga så nära 4:00 som möjligt varje kilometer och sedan öka den sista på ren vilja.
Men det är lättare sagt än gjort.
På ett 5km-lopp finns inte mycket chans att komma igen om man tappat tid, tyvärr.
Att du skulle springa sista km på 3:30 känns inte så troligt, så det var km 2, 3 och framförallt 4 som förmodligen raserade dina drömmar.

Körde du intervaller dagen innan? Hmm, inte så smart nej.
(Oops, jag sprang själv intervaller idag och skall springa ett 10 000m-lopp i morgon där jag hoppas på pers - Förmodligen får jag äta upp det...)

Annars anser jag personligen att du tränar för lite intervaller för att få ut din maxkapacitet. "Bara" tre intervallpass i Augusti innan Telge (varav ett dagen innan).
Men å andra sidan ser jag att du inte gjorde fler i Juni/Juli och då gick det ju bra.
Men om man vill bli snabb skall man köra mycket intervaller och om du vill putsa ditt PB på en så "kort" distand som 5km så skulle jag själv försöka klämma in i all fall 5-6 intervallpass på en månad, i all fall för en löpare med din träningsmängd och kontinuitet (detta sagt helt utan att egentligen ha någon kunskap i vad som "gäller", men så känner jag spontant)

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

#15

•

24 augusti 2009 kl 16:08

Gilla

Gustaf, tack för input

1. Nej inte så smart att köra dessa "lätta" 500m-intervaller dagen innan, lessons learned, :-)
2. Banan i Telge är flack med undantag för backen på km nr 4 som visserligen är rätt så kort (75m??) men brant och min pers-runda är flackare ändå.
3. Min plan var att ligga nära 4:00 hela loppet så öppningen var enligt plan men det kändes mycket tyngre än planerat hela vägen, mest psykiskt tror jag, när jag persade var sista km snabbast, i lördags kunde jag inte öka i slutet.
4. Du har helt rätt, jag kör alldeles för lite rena intervaller, brukar köra dem för snabbt och behöver bli duktigare på att genomföra dessa pass på ett bra sätt, däremot kör jag en hel del fartlek i mina distanspass.

Mvh
Staffan

Sven Andersson

1966 • Kista

#16

•

24 augusti 2009 kl 16:20 Redigerad 24 augusti 2009 kl 16:21

Gilla

Det är förvånansvärt, men troligen en källa till förklaring, att du glömmer att km 1 på Telge Stadslopp är den tyngsta med en inledning som går uppåt en rätt lång sträcka. Att du där sprang fortare än ditt tänkta snitt innebär nog att du drog på dig "mjölksyra" på en gång som du aldrig blev av med. Du öppnade alldeles för hårt helt enkelt, i alla fall givet banans höjdprofil. Det var dessutom (svag, men dock) motvind första km.

Staffan Dahlgren

1971 • Nykvarn

#17

•

24 augusti 2009 kl 19:21

Gilla

Sven, det är möjligt, det är ju svagt svagt uppför en bit i början men det känns inte som om det är så långt...km 4 med backen upp känns värre tycker jag.

Sven Andersson

1966 • Kista

#18

•

24 augusti 2009 kl 19:59

Gilla

Svagt? Nja, det är så pass mycket uppför att jag medvetet tog det lugnt, eftersom jag visste om det. Jag var c:a 90 sekunder före dig i mål, men bara c:a 6 sekunder före vid 1 km. Första var min långsammaste kilometer, planerat.

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.