Löpning • Kommunforum / Sverigestafetten • 27 inlägg • 6820 visningar •

Varför övervikt trots löpträning?

Jonas Peterson
1965 • Lund
#1
•
10 augusti 2007 - 14:28 (Redigerad 31 december 2005 - 00:00)
Gilla
Lite orättvist, att trots jag sprungit ca 4mil/v i snitt sedan januari, fortfarande har 5kg övervikt. Väger 90 kg, 187 lång. Dessa extrakilon gör så att mina km tider stagnerar och knä o fötter tar onödigt stryk. Ingemar Johansson vägde 120kg när han sprang in under 4 timmar NYC maraton, fattar inte hur det gått till, men hade väl o k grundträning :-) Gillar god mat som fd kock, men äter regelbundet o mycket frukt/grönsaker. Har också märkt att det inte tycks göra ngn skillnad när jag skippar kvällsmackor o dyl. Skall man variera sin träning mer? Fasta? Fettsugning? Viktväktarna? Ligg i som Ingemar Johansson?
< < < 1 2 > > >
Tomas Olsson
1962 • Kärrgruvan
#2
•
10 augusti 2007 kl 14:38 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Det är tufft det där Jonas. Jag vet hur det känns. Har gått ner 30 kilo med löpningen. Men det tog tid det kan jag lova. Det är bara att ligga i. Du kan ju eventuellt ha lite nytta av näringsläran du fick plugga när du lärde dig till kock. Snåla inte in för mycket på de bra fetterna t.ex. Får kroppen för lite fett så blir den snål på det som redan finns. Du nämner inget om hur mycket du har gått ner heller. En för brant viktminskningskurva är inte heller helt bra. Hur som helst. Lycka till.
Jonas Peterson
1965 • Lund
#3
•
10 augusti 2007 kl 14:53 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
30 kilo imponerar!! Jag är tyvärr en sån där jo-jo-typ vad gäller vikt. Sparang mitt första maraton 2005 o vägde då 87kg. December 2006 vägde jag 98kg. Fastade sedan 3v ner till 88kg (fastan i sig är ingen bantningsmetod, får en energikick o ett bryt på dåligt leverne), sedan påbörjade jag maratonträning inför stockholm. Vägen är sedan dess fixerad vid 90kg. Vet att snabba vikt upp/nedgångar inte är så bra. Tror du är inne på rätt spår Tomas, det där med att kroppen håller tag i fettcellerna, då man får i sig för lite. Knepigt det där. Då kan du ställa upp som snabb kenyan nu Tomas?
Karin Westlund
1972 • Solna
#4
•
10 augusti 2007 kl 15:06 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Jag är verkligen ingen expert och vet ju att det finns massor av forskning och mer eller mindre väl underbyggda teorier på området. MEN om man skalar av allt och förenklar så mycket det går så handlar det ju helt enkelt bara om att du måste göra av med fler kalorier än du stoppar i dig. Då kommer du ju att tappa vikt. Om du vet/tror att du i nuläget gör av med mer än du äter så tror jag att du helt enkelt bara är på en "platå" just nu, vikten kommer börja gå ner igen snart. Kämpa på bara.

Kanske ska du försöka komplettera din joggning med raska promenader också? Inte lika påfrestande för kroppen men bra för förbränningen :-)

Lycka till!!!
Roger Bohman
1967 • Ronneby
#5
•
10 augusti 2007 kl 15:28 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Jonas: Många faktorer inverkar men som du säkert läste så har Karin helt rätt. Kalorierna ska vara på minus, men inte för mycket så svältprocessen ställer om till fettinlagring.
Går du plus eller för mycket minus, går du upp i vikt eller står still.
Ett sätt att analysera dina matvanor är att skriva ner allt du stoppar i dig. Då menar jag ALLT. Vatten, godis, mat, glass etc. Analysera sedan detta och be någon hjälpa dig om du inte kan omvandla detta till energi.

Du kan sedan gå in på någon sajt för att se hur mycket din basala energiomsättning ska ligga på och hur mycket du ska äta för att klara din träning. Lägger du dig ca: 500-750kcal under denna går du ner i vikt.

Förstå mig rätt... Du har säkert någon last som du inte tänker på, som gör att du inte går ner.

Troligen äter du för stora portioner och för sällan.
Äter du som "Svensson" blir det tre gånger på en dag, och det är för lite. Bättre att äta två mindre "luncher" med 3 timmars mellanrum och mycket mindre portioner. Gröt på morgonen och en mindre portion på kvällen gör oxå att du får en bra förbränning även på natten. Med detta intag och lite frukt mellan måltiderna kommer du att tappa så mycket du behöver. (Mackor är ite något bra då det ofta blir "fel" pålägg.)

Jag har provat denna metod och det funkar.
Äter man så här har man alltid ork att träna och med träningen kommer så småningom suget efter mer träning och då trillar alla överviktskilon...

Träning, mat och sömn är viktiga ingredienser för att lyckas. För lite sömn gör att du inte återhämtar dig. Sover du 5 timmar/natt kan du t.om. gå upp i vikt pga att kroppen inte hinner ta hand om celluppbyggnad och vila upp sig. Även om du äter helt rätt...

/Roger
Jonas Peterson
1965 • Lund
#6
•
10 augusti 2007 kl 15:55 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Tack för Era uttömmande svar! Skall försöka äta mindre o mer ofta. Erkänner att jag käkar som en "svensson" :-)

#7
•
10 augusti 2007 kl 15:58 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Detta inlägg har raderats
Ellinor De Bie
1981 • Kalmar
#8
•
10 augusti 2007 kl 16:27 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Med tanke på din längd så låter inte 90 kg så mycket. Du kanske inte går ner i vikt för att du inte behöver det?

Angående Ingemar Johansson så vet jag bara att han sprang Stockholm Marathon (1981) på tiden 4.40.10. Vad han vägde då vet jag inte...
Tomas
1967 • Svea rike
#9
•
10 augusti 2007 kl 16:38 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Intressant läsning för mig som trots att jag ligger på ca 6 mils löpning i veckan inte går ner ett par överflödskilo, utan istället det senaste året gått upp åtskilliga istället!

Den senaste veckan har jag dock skippat alkoholen (öl och vin är gott varje dag på sommaren) och jag har skippat glass och kvällsmackor (en halvliter till sporten efter Whiskeyn smälter fint i maggen).

Äter nu normalt med mat samt mycket frukt när hungern kommer. En viss njutning föreligger tycker jag i att vara lite småhungrig. Nu när jag lägger mig med en kurrande mage så njuter jag lite av det. Jag räknar med att tappa 4-5 kg fram till jul, men vill gärna att vågen ska börja röra sig neråt snart. Ja ja fyra, fem dar är inte mycket, men ändå kunde en liten viktminskning komma strax för att öka målmedvetenheten!

I normala fall har jag alltså käkat & druckit precis så mycket som jag önskat och korrigerat vikten med hjälp av löpning. Sedan ett år har jag dock slutat med snuset, vilket kan ha rubbat fettförbränningen och möjligen ökat ätandet ytterligare.

Jag fick en smärre chock när jag insåg att jag på 13 månader gått upp omkring 9 kg från ca 75-84! Allt kan inte vara muskler! Jag brukar inte väga mig, som ni märker, därav chocken. Nåja, magen hade fått en tydligare rondör och jeansen blev ett nummer större. Jag är inte bara rädd att bli småfet utan vill inte heller väga för mycket då jag är rädd att det kan slita ut knän vid idogt löpande. Dessutom går det inte fortare att springa när man är tung.

Nu djävlar ska vikten och delar av magen bort. Målet är alltså under 80 pannor till jul och åter på 75 till nästa sommar.
Janne Westberg
1969 • Upplands Väsby
#10
•
10 augusti 2007 kl 17:38 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Rogers tips är kanon! Har själv använt mig av det. Skriv ned allt ni stoppar i er under en tid. Då ser ni ganska snart var ni gör "fel" och kan börja kapa i intaget... :) Sen sätter viktraset igång bara ni springer på, jag lovar.
Per Källberg
1981 • Stockholm
#11
•
10 augusti 2007 kl 17:53 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Jag är helt inne på Rogers linje med en kost bestående av mer kolhydrater på morgonen. Nattmackan blir här lite av det sämsta man kan äta eftersom man äter kolhydrater när man inte behöver dem vilket får kroppen att lagra allt ev. fett, ”fel" pålägg ( kolhydrater förbränns före fett pga. svårigheter för kroppen att lagra dessa). Alla extra kolhydrater som kroppen inte lagrar i musklerna får typ 10h på sig att bearbetas om och också lagras som fetter.

Magnus kör en i mitt tycke rätt sträng diet som kräver att man satsar ordentligt dessutom är för mycket fett i form av fleromättade fetter inte jätte bra. Det ger cellmembran som inte fungerar perfekt, ofta i nervcellerna om jag mins rätt. Jag tror man ska ligga på 30-40% omättat 60-70% mättat.

En ätardag i veckan är något som används ofta när man går på diet. Det blir lättare psykiskt och kroppen går inte in i svältbeteende.

Jag bruka tänka att man fram till lunch äter mycket kolhydrater, inte socker utan stärkelse, och middagen kan bestå mer av kött och grönsaker/rotfrukter som har lägre andel kolhydrater. Istället för nattmackan är mitt förslag en burk Kesella lätt blandad med Fun Light wildberry. Denna blandning ger drygt 30g protein 10g kolhydrater och 3g fett och smakar som yoghurt. Då får kroppen möjlighet att reparera och bygga upp kroppen under natten med dessa proteiner. Till skillnad från fet och kolhydrater ska kroppen utsättas för mycket stress i form av svält om protein ska bearbetas om och lagras som fett.

För snabb återhämtning ät direkt efter träning. Ät vad ni är sugna på, man kan faktiskt använda sig av monosackarider för att få snabbast tänkbara återhämtning. Och som Roger är inne på ätt oftare, var 3:e timme om man kan.
Bibbi Berglund
1972 • Östra Ljungby
#12
•
10 augusti 2007 kl 21:22 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
En liten tanke bara - stirra er inte blinda på vågen... Dels är det som någon påpekat redan, när man går ner i vikt kommer det "platåer". Dels är det ju så att när man tränar så bygger man muskler och de väger också en del...
Janne Westberg
1969 • Upplands Väsby
#13
•
11 augusti 2007 kl 22:40 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Per K: apropå fettintaget, för mycket mättat fett ökar bara risken för massa elände (hjärt- och kärlsjukdomar, höjt blodtryck... old news, men alltid värt att nämna). Omättade fetter i sin tur minskar risken för det som mättade fetter kan ställa till med. Man bör förstås inte få i sig enbart omättat heller (t ex fleromättat fett oxiderar lätt och oxidering innebär förstås mängder av fria radikaler som kan ställa till både det ena och det andra).

Balans är bäst. En bra (för att inte säga optimal) fördelning är 1/3 mättat, 1/3 fleromättat, 1/3 enkelomättat.
Allie K
1974 • Knivsta
#14
•
11 augusti 2007 kl 22:44 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Inte för att Jonas lär ha det här problemet, men eftersom ni diskuterar viktminskning vill jag gäran passa på att fråga: Kan det vara svårare att gå ned i vikt om man äter p-piller? Vet att man kan gå upp av dem, men även om man inte gjort det, kan det va svårare att gå ner?
#15
•
12 augusti 2007 kl 11:00 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Detta inlägg har raderats
Per Källberg
1981 • Stockholm
#16
•
12 augusti 2007 kl 11:52 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Hej JAnne
Kan man få en källhänvisning på 1/3 principen, optimalt är ett rätt snävt påståend.

Per
#17
•
12 augusti 2007 kl 12:44 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Detta inlägg har raderats
Sara Olsson
1975 • Järfälla
#18
•
13 augusti 2007 kl 00:08 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
DalaiLama
Problemet med Nutrilett och Cambridge tycker jag är att musklerna bryts ner också. Så man förstör månader av träning plus att man inte orkar träna under en sådan "lågkalori" diet. Men det har funkat för mig flera gånger när det bara handlat om 3-4 kilon och man inte behöver köra så länge.

Sedan vill jag opponera mig mot påståendet att det "bara" handlar om att äta mindre kalorier än man förbränner. Jag tror inte att det är så enkelt. Alla känner säkert någon soffpotatis som kan äta precis vad dom vill utan att lägga på sig ett gram. Sedan finns det ju dem med en tydlig övervikt som promenerar flera timmar varje dag, väger maten osv. men ändå inte går ner.
Pernilla Nilsson
1966 • Ösmo
#19
•
13 augusti 2007 kl 11:02 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Hej!
Glöm ej att muskler väger mer än fett, att man inte går ner särskilt mycket i vikt när man tränar hårt, kan bero på att man ökat muskelmassan istället. Ett bra sätt att hålla lite koll är att mäta sig istället.
Ett bra boktips är Fredrik Paulúns "Näringslära", som ger svar på det mesta vad rör vikt och hälsa. Den finns i pocketform.
Ha det gott!

Nilla
Fredrik Burefalk
1974 • Strängnäs
#20
•
13 augusti 2007 kl 12:26 Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Gilla
Alla är ju olika !
Är det ingen som tänkt på att man kan vara sur.
Dvs för mycket syra som är lagrad i kroppen.
Syra/bas balans påverkar oss i längden mycket mera än vad vi tror...tips.. sök info på nätet..
Löpning kan trots allt vara en stress för kroppen oxå.
Är vi i rätt balans så fixar det mesta till sig på naturlig väg.
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.