Löpning Skador & Rehab 13 inlägg 1780 visningar

Risigt blodvärde

1974 • Göteborg
#1
4 juli 2023 - 15:04
Gilla
När jag tidigt i våras började med MAF gick jag samtidigt upp i volym till ungefär det dubbla mot tidigare, till ca 8-10 timmar i veckan.

Efter en tid började jag må sämre och sämre (feberkänsla utan feber, huvudvärk, klena muskler) samtidigt som jag inte gjorde några som helst framsteg. Alla mina värden såg fina ut när jag besökte VC, utom blodvärdet, som var rätt risigt. Inte katastrof, men rätt dåligt (110).

De läkare jag träffat (3 st.) har alla ordinerat vila, medan träningserfarna vänner och kollegor talar om att man kan springa sönder sina röda blodkroppar, särskilt om man går upp i volym och som jag - springer uteslutande på asfalt och betong.

Är det här något bekant för fler? Vänjer sig kroppen eller behöver jag se över utrustning, underlag och volym?

Jag har ingen alls lust att vila - siktet inställt på sthlm Marathon 2024.

Så vad göra?
Skaffa mer dämpade skor och samtidigt göra mig besväret att ta mig till anlagda motionsspår? Ändra distans? Håller mig huvudsakligen mellan 12-25 km. Som det verkar nu tycks det omöjligt att bygga upp en gedigen grundkondition, då jag tycks förstöra blodkropparna i snabbare takt än kroppen kan producera dem.

Jag har löptränat sen januari -22. Ser mig inte som nybörjare längre, om än att erfarenheten saknas i många avseenden.
Är 48 år. Springer huvudsakligen med Saucony Tempus.
Helsingborg
#2
4 juli 2023 kl 16:42 Redigerad 4 juli 2023 kl 16:42
2 Gilla
Träningsanemi (sports anemia) måste inte nödvändigtvis vara ett problem men eftersom du även känner av symptom får man ju vara vaksam förstås. Abstrakt ur studien “Anemia in Sports: A Narrative Review”:??

Athletes generally have lower hemoglobin concentrations than the general population, called “sports anemia”, a misnomer as it describes false anemia.

Många löpare bakar ju in återhämtningsveckor var 3:e - 6:e vecka. Utöver fysisk och mental återhämtning menar man att det bidrar till bättre prestation på lång sikt samtidigt som de är skadeförebyggande. Hade själv en sådan förra veckan där jag trappade ned volymen med 40%.

Kan man inte variera underlagen så kan man ju variera skorna för att undvika att belasta exakt samma punkter hela tiden. Faktum är att det finns en studie som menar att man är 39% mindre skadebenägen om man varierar skorna istället för att springa med samma par hela tiden. Själv varierar jag både drop mellan tå / häl samt skomärken av just denna anledningen.

Jag kör själv mycket i MAF men ibland går det ju att avvika. Efter ett långpass på över 2 mil går det ju exempelvis att köra ett återhämtningspass några slag under MAF istället för ett distanspass dagen därpå.

Mina 3 cent men disclaimer: Jag är inte heller någon expert men har en tendens att nörda ner mig i löpning ibland.
1974 • Göteborg
#3
4 juli 2023 kl 18:35
2 Gilla
Jag känner av det främst genom ett generellt sämre mående, om det nu i sig är blodbristen eller andra kemiska processer i kroppen som ligger bakom detta. Sekundärt dras jag med en känsla att pulsen ständigt är något för hög när jag är ute, vilket så klart är frustrerande.

Variera både skor och underlag är nog ingen dum tanke. Tycker det hela är något märkligt ändå, då jag under hela förra året sprang utan just dessa bekymmer. Men som nämnts, med ungefär hälften av volymen. Vilket kanske är tillräckligt för att så att säga tippa mig över den kritiska tröskeln då blodkropparna går åt snabbare än de ersätts.

Man måste tillåta sig att nörda ner sig. Jag trivs som bäst när jag får springa "militäriskt". Långt, länge, statiskt. "Bokföra" siffror in absurdum, osv.

Tack för input. Alltid skönt med feedback från folk som inte är som fågelholkar när man nämner detta med krossade blodkroppar, likt vården de tillfällen jag sökt.

Nya skor på fredag. Nya mjukare rundor.
Ska se vad det ger under återstoden av sommaren.
1984 • Falun
#4
4 juli 2023 kl 18:51
Gilla
Kan du göra något med kosten?

Käka mycket blodpudding :)
1974 • Göteborg
#5
4 juli 2023 kl 19:12
Gilla
Tydligen är det inget fel på järndepåerna, men jag trycker i mig rätt rejält med järn som det är. Dock ej blodpudding, vilket ju i sig är en kulturhistorisk brist (:

Kan tillägga att jag vid tidigare tillfällen, helt icke-relaterat till löpning/träning, haft brist på b-vitamin. Måendet nu drar åt det hållet, trots att jag håller mig inom gränsvärdena enligt alla tester. Märkligt är det!
Håkan B
1964 • Helsingborg
#6
4 juli 2023 kl 19:25
2 Gilla
Tjena, jag hade begärt att få en undersökning av tjocktarmen så att där inte är någon blödning. Är det B12 du har/haft brist på ligger det nära till hands att det är tarmen som spökar. Äter du B12 nu?
1974 • Göteborg
#7
4 juli 2023 kl 19:50
1 Gilla
Hej!
Tjocktarmen är undersökt i detalj, om jag får uttrycka mig så. Den är intakt.

Jag tappar alltså inget blod invärtes.

Äter endast multivitamin/kosttillskott. Som enligt deklarationen ska innehålla B12 med 100% av RDI. När jag vid det tidigare tillfället led av B12-brist, så blev jag bra på bara två dagar efter riktat intag. Så svarar inte kroppen denna gång. Tyvärr, får jag nästan tillägga.
Håkan B
1964 • Helsingborg
#8
4 juli 2023 kl 20:07
1 Gilla
Vad bra, Johan. Jag har gjort ett par sådana genom åren, inte "skönt" men man får ju "kvittot" direkt så att säga. Hoppas det löser sig. Har du fått kolla om du är glutenintolerant?
1974 • Göteborg
#9
4 juli 2023 kl 20:28
1 Gilla
Faktiskt inte. Jag hoppas verkligen inte det är så, men givetvis bättre att få klarhet vad det än är.

Ska läsa på lite samt höra med en svägerska som har celiaki.
Tack för input Håkan!
Håkan B
1964 • Helsingborg
#10
4 juli 2023 kl 20:56
1 Gilla
Så lite så, hade själv både B12 och problem med blodvärdet och gick igenom en massa undersökningar. De gjorde även ultraljud på hjärtat för de misstänkte att det kunde vara en klaff som läckte. Håller tummarna för dig att det löser sig. :)
1971 • Nykvarn
#11
5 juli 2023 kl 09:24
2 Gilla
Jag har 30 års historia av dåliga blodvärden - inte det bästa för en löpare - och brukar därför dela med mig av det i de här trådarna.

Det är tungt att springa med ett sämre blodvärde och får du inte upp det kommer järndepåerna sakta att tömmas också och de är svåra och tar lång tid att bygga upp sedan.

Jag har varit nere på extrema nivåer, dock innan jag började springa som jag gör nu, med ett Hb-värde på 63 men ett par gånger också runt 90. I mitt fall berodde det först på en kraftig blödning från tarmen men trots att jag inte haft det nu på många år och är extremt väl utredd så har jag fortfarande svårt att hålla nivåerna, HB-brukar ligga OK numera runt 140-150 men ferritin brukar hålla sig runt nedre gräns för referensintervallet, ibland under ibland över. Men, jag behöver äta järn regelbundet för att hålla dessa nivåer och det räcker inte med järn i kosten, jag behöver äta Niferex 100mg 3-5 gånger i veckan, inte så roligt när jag känner mig frisk i övrigt men det är bara att gilla läget.

När det gäller sports anemia så har ju löpare generellt en högre blodvolym, vilket ger ett lägre värde, När det gäller huruvida vi "trampar sönder" blodkroppar är det omdiskuterat, järnet i hemoglobinmolekylen borde i så fall kunna resorberas och användas i hemoglobinsyntes på nytt i kroppen. Andra studier pekar på att konditionsidrottare istället kan ha ett sämre upptag av järn från tarmen.

Bra att du gjort coloskopi, att göra en gastroskopi är heller inte fel för att kolla på magsäck och övre delen av tunntarmen, så att slemhinnan är hel och retningsfri. Förutsätter att man tagit en komplett blodstatus inklusive B12 och övriga blodmarkörer som sänka och annat för att få en komplett bild.

Att bara ordinera "vila" från läkarhåll verkar väldigt slappt, någon slags vilja att ta reda på varför blodvärdet är dåligt måste ju finnas. Jag är så välutredd att vården gett upp hoppet att hitta varför jag har dåliga värden men läkarna bör ju vilja utreda lite mer. Det finns enkla självtester att få vid vården eller kanske på apoteket som visar på förekomst av blod i avföringen, d v s om du förlorar blod via blödning i tarmen, det syns inte alltid.

Niferex eller Duroferon är receptfria, för mig är Niferex snällare mot magen och jag tar dem helst kvällstid för att slippa metallsmaken i munnen jag annars lätt drabbas av. Jag tycker du ska kolla med dina läkare om vidare utredning och själv föreslå att du börjar behandla med järntabletter. Hb bör stiga inom 4-6 veckor med regelbunden behandling och det bör gradvis börja kännas lättare.

Lycka till!
1974 • Göteborg
#12
5 juli 2023 kl 12:43
Gilla
Jag måste börja med att fråga hur du mådde vid så låga värden? Precis allt måste dessutom varit oerhört ansträngande?

Man kan bli en smula matt på vården som generellt inte tycks besitta annat än grundare kunskaper vad gäller idrottsrelaterade besvär.

Jag mådde bedrövligt i början av april (då med hb 110 samt ett ovanligt lågt blodtryck) men hade fått upp värdena något tre veckor senare vid ett återbesök. Mådde också betydligt bättre, om än ej helt bra. Med detta, samt koloskopi, låter sig vården nöjas. De menar att jag är undersökt invärtes och att värdena går åt rätt håll.

Har under juni månad kört med snällare rundor på 8-16K, vilket inte påverkat mitt mående något märkbart. Testade så, för ungefär en vecka sen, att köra en lugn 25:a. Det sämre måendet kom som ett brev på posten 3-4 dagar senare. Det tyder på direkt koppling mellan volym och mående/blodvärde, enligt min lekmannabedömning.

Jag har förstått att det näst intill är omöjligt att bygga upp vettiga järndepåer igen med enbart kost om du samtidigt tränar relativt mycket. Vill väldigt ogärna hamna där och är det så att jag är i riskzonen vill jag ju naturligtvis undvika det. Tar därför till mig tipset om Niferex och Duroferon. Ska bege mig till Apoteket senare för att förhoppningsvis få bollat lite där. Jag äter multivitamin samt blutsaft idag. utöver en hyfsat varierad och vettig kost.

Tack så mycket Staffan, för mycket konstruktivt respons!
1971 • Nykvarn
#13
5 juli 2023 kl 13:40 Redigerad 5 juli 2023 kl 13:56
4 Gilla
Det konstiga är att jag då bara tyckte jag var i dålig form men sett i backspegeln så mådde jag väldigt dåligt, att bara gå i trappor var ansträngande, det susade i öronen. Jag försökte träna tillsammans med min fru ändå och jag minns t ex att jag tvingades avbryta ett medelgympapass på Friskis & Svettis halvvägs för att jag inte orkade och när vi skulle jogga tillsammans i ett motionsspår orkade jag bara jogga dit, sedan fick jag sätta mig och vänta medan hon sprang varvet.

När jag idag ser bilder på mig själv från den tiden ser jag också hur sjukligt blek och tärd jag ser ut. Jag sökte aldrig vård efter den hemska, stora magblödningen jag hade en natt i mitten av nittiotalet, dagen efter kommer jag ihåg att jag knappt orkade gå runt kvarteret. Jag talade knappt om det för min fru ens även om hon såklart märkte det ändå. Det enda jag i efterhand kan skylla på är rädsla.

Blodbristen upptäcktes sedan ett par år sedan vid ett rutinmässigt besök på företagshälsovården och då drogs en ganska omfattade utredning igång innefattande bland annat multipla koloscopier, gastroskopier, 2x scintundersökningar med radioaktiv isotop för att titta efter "Meckels divertikel" (något min son senare också haft men jag inte hade). tunntarmsröntgen, ultraljud på levern, svälja en kapsel med en kamera i som filmade hela tarmpassagen.Operation diskuterades ett tag för att leta efter ett kärl som läckte men jag tackade till slut nej till det då jag började må bättre och en operation kändes alltför riskfylld.

Jag var sedan inlagd ett par dagar på sjukhus några år senare p g a magblödning igen, Inte heller den gången lyckades man identifiera någon tydlig blödningskälla trots gastro-och koloscopi.

Nu har jag inte haft någon synlig blödning på säkert 20 år och med regelbunden järnmedicinering håller sig Hb OK men slarvar jag det minsta med tabletterna så sjunker depåerna så det är utmanade att få upp dem till bra nivåer. Jag känner ändå inte att min löpning har påverkats de senaste tio åren och jag brukar springa i snitt ca 50 km/vecka, ibland lite mer om jag springer långpass eller inför maratonlopp, ibland i perioder lite mindre.

Ja, enbart blutsaft, kost eller diverse hälsokost preparat räcker inte för att öka nivåerna, det måste till en högre dos. Hoppas dina värden går åt rätt håll med medicinering. Vill du bolla mera går det bra att också skriva ett direktmeddelande.






Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.