Tankar kring ett lopp

Kvällen innan:
Vädret hemskt. Blåser och regnar. Hur ska detta gå? Bäst att inte tänka på det.

Morgonen:
Ingen lust att springa tävling. Vill hellre sova. Varför anmälde jag mig men gjort är gjort.

En timme innan start:
Packat med folk. Stressad. Måste ha tag i nummerlappen och hitta ett ställe att lämna in grejorna på. Köer överallt. Vill inte vara här.

Tjugo minuter innan start:
Nu är jag redo. Värmer upp medan musik strömmar ur högtalaren. Vädret inte så tokigt. Lite blåsigt men solen skiner. Nästan sommar. Ska bli kul det här. Känner mig stark och förväntansfull.

Starten har gått:
Lugnt tempo. Ska hålla igen i början och springa om några sedan. Inga problem.

Passerar andra kilometern:
Bara två? Börjar redan bli trött. Smått seg i benen och lust att stanna. En hel mil kvar! Hur ska detta gå? Tänk om jag tar i för hårt och tvingas bryta. Vill inte komma sist. Alla jag springer om kommer säkert att lufsa förbi mig sedan.

Fem kilometer:
Glider med strömmen. Inga problem. Snart avverkat hälften. Kanske ska öka tempot under andra halvan.

Åttonde kilometern:
Dessa oändliga grusvägar med sina knöliga stenar. Måste se upp för de hala löven. Tar uppförsbackarna aldrig slut? Kanske ska satsa på att komma i mål.

Tionde kilometern:
Vågar man öka nu? Vill inte stupa innan mållinjen. Höjer lite och tar några placeringar. Hoppas det inte är för tidigt.

En kilometer kvar:
Inbillade mig att vi var nästan i mål men tydligen en bit kvar. Några rusar om mig. Ska jag ta upp kampen? Orkar inte men pinnar på så gott det går. Nu det gäller. Ger allt på slutet.

I mål:
Oändlig lättnad.

Efteråt:
Hyfsad tid men kunde jag inte satsat hårdare? Undrar om jag inte fegade lite grann.