Löpning med bältros - min upplevelse

Jag har funderat ett tag om jag ska skriva något om detta eller inte, men beslutade mig för att jag kan dela med mig av min upplevelse av bältrosen. Då jag själv hittade väldigt lite information om träning/löpning samtidigt som att man har bältros så kanske vissa kan hitta denna tråden i framtiden för att få en sida av hur det kan vara. För att förtydliga så kommer alltså detta vara utifrån MIG och MIN upplevelse.

Jag, 29årig man i övrigt helt frisk. Min dagbok är öppen och det finns en del info/kommentarer där med.
Bältros är Vattkoppor steg 2, mer info finns på vårdguiden: https://www.1177.se/Vastra-Gotaland/Fakta-och-rad/Sjukdomar/Baltros/

Hur det började:
Jag sprang Ale trail race 16 sept i väldigt blött före och ramlade på en av språngarna (spränger?). Tänkte inte mer på det då och sprang i mål som 3a. På kvällen va det lite lätt partaj och började bli lite stel i ena sidan av ryggen. På söndag blev det värre och trodde helt enkelt att det va pga vurpan från loppet. Jag gick med en konstig smärta och klagade lite på det och att det även gjorde konstigt ont vid beröring av tex t-shirten. Bältros kallas ju också Helveteseld, det förstår jag nu. På torsdag 21 sept så upptäcker jag två små, små märken på ryggen som inte va större än två myggbett. När jag kommer hem efter jobbet såg det värre ut och tog av en slump kort på märkena och frågade mamma vad det kan vara, svaret va nästan direkt "ser ut som bältros".
Valfritt att kolla bilder, här är första bilden: https://imgur.com/a/cyUMq

Åkte på kvällen till vårdcentralen för att jag hade läst att man kunde få antiviralt läkemedel för att hindra spridningen. Detta tänker jag inte gå in på jättedjupt men jag fick iaf inte något eftersom jag va frisk i övrigt och under 50år. Läser man runt på internet verkar det vara lite blandat det där. Hur som helst fick jag alltså bara ett konstanterande av läkaren att det är bältros.

Efter det har jag försökt googla angående träning med bältros och hittat väldigt lite. Innan jag träffade läkaren på vårdcentralen så pratade jag med sköterskan i receptionen och kom in på träning av en slump. Jag sa något i stil med "jag är ganska seriös med min träning" och fick till svar "men är du seriös med ditt liv?", ja så allvarligt verkade det alltså vara. Såg dock att hon googlade samtidigt utan att hitta något svar om man kunde träna eller ej med bältros.

Bältros på engelska är för övrigt shingles. Utslagen spred sig ganska brett tillslut och kom även på framsidan. Tur i oturen va att det hamnade på ett ställe som inte skavde, som tex vid byxkanten. Dåliga bilder men ungefär såhär utbrett blev det: https://imgur.com/a/317A7 - https://imgur.com/a/AprAD

Jag valde helt enkelt min egna väg. Vissa bieffekter av bältros är tex feber. Så jag kollade febern 3 gånger om dagen. Självklart skulle jag inte träna med feber, men jag fick som tur va aldrig det. Valde att springa endast mycket lugna pass med en väldigt låg puls.
Lördagen den 30 sept så hade jag ett 27km trail lopp på "hemmaplan" som jag sett fram emot väldigt länge och jag tog en stor chansning att starta i loppet. Jag visste inte hur kroppen skulle reagera och jag va beredd på att bryta (alt jogga i mål med tjejen) om det inte kändes bra. Nu gick loppet låååångt över förväntan trots allt. Jag gick in till apoteket innan loppet och frågade om någon smart lösning för att täcka utslagen. Hon hade något plåster för liggsår vilket funkade skitbra! Eftersom jag då hade blåsor så ville jag skydda dom mot skavet från t-shirten.
Bild innan loppet med plåster: https://imgur.com/a/cq0hb

Jag tog det lugnt ytterligare en vecka men sen 9 okt har jag börjat köra på mer normalt igen. Utslagen är nu "ärr" istället och har ingen smärta alls. Vissa kan dock ha smärta väldigt länge. Svårt att se skillnad mot tidigare bilder men såhär se det ut idag: https://imgur.com/a/ciMl7 - https://imgur.com/a/HqmLr

Under ca 2 veckor va smärtan ganska rejäl, men det är en konstig smärta. En stelhet + mer smärta vid beröring. Påpekar återigen att detta är hur jag upplevde det och till saken hör att jag bara är 29år, det är oftast betydligt värre ju äldre man blir. Utslagen blev under ett relativt stort område men överlag har jag haft tur i oturen med både placering och smärta. Aldrig haft feber eller egentligen någon annan bieffekt. Så jag säger inte att alla kan gå ut och springa, men här är åtminstone en sida av hur det kan vara.
Jag hoppas ingen drabbas av detta, även om 1/4 kommer göra det.

Tänker att tråden kan fungera både för frågor såklart, men främst dela med er av era upplevelser. Hur gjorde ni, kunde ni tex träna? Så att folk i framtiden kanske kan hitta denna och kunna hitta just deras väg genom bältrosen