Gubbvad, kompartmentsyndrom, s k muskelknutor, The Stick …

Jag har trassel med min ena vad sedan en tid. Jag har läst så mycket jag kunnat på detta forum och andra sajter för att försöka klura ut vad jag har för problem och hur jag skall bli av med det, men har ännu inte någon vettig idé om det hela. Jag försöker beskriva det hela så noga som möjligt, kanske någon annan har nytta av det framöver och förstår samtidigt om ingen orkar igenom det hela.

Bakgrund: Är 43 år och drabbades av problem med en axel under januari 2015, var tvungen att ta paus från mina vanliga fritidsaktiviteter som inneburit en hel del benarbete. Började under vårvintern mycket försiktigt med löpning för att hålla igång kroppen i väntan på att axeln skulle bli bra och försöka komma till rätta med ett par års småstrul med knäna. Lite otippat blev jag väldigt förtjust i löpningen, men fick ganska givet än mer trassel med knäna. Fick i början av april order om löpvila av läkare och sattes på ett träningsprogram för att stabilisera knälederna. I början av augusti kändes knäna bra, röntgen var gjord, felet var funnet och jag hade ok från både sjukgymnast och ortoped att gå igång med löpningen igen. Knäproblem har sedan dess hållit sig borta.

Jag har alltid sprungit på framfötterna, men märkte redan under våren då plötsligt löpningen var det helt centrala, att jag glömt bort hur jag egentligen sprang till och med värnplikten och därefter har det inte löptränats för min del. Väl medveten om att jag har en smula olika fotisättningar för höger och vänster så har jag sedan i våras jobbat rätt hårt på form och hållning så att jag inte skulle arbeta in ett dåligt rörelsemönster. Det kommer inte naturligt till mig att sätta/trampa ned hälarna i marken under löpning, har dock hört från en framfotslöpare till sjukgymnast att hälarna skall tryckas ned, har försökt med detta till och från, men det fungerar inget vidare för min del och hälarna åker nog upp när jag blir lite trött i benen.
Jag tycker att löpningen tagit sig vart efter och under oktober och november började jag finna någon form av smidig balans mellan vilka muskler som jag använde; fotisättningarna för höger och vänster lätt allt mer likartade och löpningen gick allt lättare. Trots att mitt främsta fokus låg på att springa avslappnat och hålla formen så kunde jag konstatera att det på samma gång gick allt kvickare även om det inte kändes så medan jag sprang, jag tog det som ett gott tecken. Vid det här laget sprang jag cirka tre ggr per vecka och då typiskt 2 x 5 km och 1 x 7,5-10 km och slapp mestadels träningsvärk.


Veckan innan: När löpningen flyter på som bäst under november så får jag plötsligt en kväll känning av något som påminner om mycket lätt kramp i vänster vad efter ca 2 km. Jag springer på och efter ca 1 km så ger sig känningarna igen och de sista 2 km hem är helt problembefriade. Vid nästa löppass, två dagar senare, sker exakt det samma, på pricken.

Dag 1: Ett par dagar senare är jag på nytt ute, efter ca 2 km avspänd löpning dyker återigen de nu bekanta känningarna i vaden upp. Jag springer 1,5 km till och förväntar mig att obehaget skall ge sig närsom, men istället drabbas jag av snabbt tilltagande smärta och krampaktiga känningar i vaden och avbryter efter ett par hundra meter till, det går inte att springa vidare, provar att stretcha men det hjälper inte alls, vaden känns stenhård i områdena kring vad jag tror kallas gastrocenemius medial och lateral. Med ordentlig värk linkar jag hem och försöker att stretcha bort det hela men det hjälper inte just något. Det var inte tal om något ”hugg” eller dylikt, smärtan/obehaget tilltog vartefter under ca 1,8 km.

Dag 2: Mycket av värk i vaden kvarstår och efter en hel del googlande så är jag rätt övertygad om att jag fått en muskelbristning och bestämmer mig för att ringa en naprapat som föreslås på webben i samband med muskelbristning.

Dag 3: När jag är hos naprapaten så tror han inte att det är en muskelbristning, musklerna i vaden är ordentligt spända och är det tal om muskelbristning så är det tal om en mkt liten sådan enligt naprapaten. Om det inte bara är att musklerna i vaden som är lite överspända så kan det enligt honom kanske vara tal om ”kompartmentsyndrom” … Han förslår 10-14 dagars löpvila + stretching, promenader och möjligen lite massage (jag äter vid tillfället redan en hel del magnesium pga småproblem tidigare under hösten med kramp i nacke och axel, annars hade även det föreslagits). Vid det här laget känns det som jag fått en ordentlig ”lårkaka” i vaden (spelat rugby förr) och det visar sig sedan i samband med hundpromenader att värken tilltar vart efter promenaderna fortskrider.

Dag 5: Märker inget av vaden i allmänhet, men sätter jag mig på huk så smärtar det lite. Vid det här laget misstänker jag ”gubbvad” efter ytterligare googlande, då kompartmentsyndrom verkade rätt extremt vid jämförelse och jag har enligt typiskt förslag gällande gubbvad fortsatt med magnesium och lagt till multivitaminer ”sport” + ”kompressions sleeves” på vaderna vilket lindrat värken ordentligt i samband med hundpromenader.

Dag 7: Drar jag igång med excentriska tåhävningar, tycker det är hur lätt som helst – och blir väldigt förvånad när jag sedan drabbas av cirka 4 dagars, inledningsvis brutal, träningsvärk men bara i den dåliga vaden. Kör sedan på nytt tåhävningar och märker inget därefter.

Dag 14: Efter 14 dagars löpvila, testar jag försiktigt och så avspänt som möjligt ”jogga 4,5 km eller tills det känns minsta lilla i vaden”, rustande med mina åtsittande ”compressions sleeves” på vaderna. De första 2,2 km går hur bra som helst, det känns som jag utan ansträngning svävar fram och sedan är det utan förvarning tvärstopp längs bara ett par löpsteg, vaden blir hård inne i gastrocenemius-området och det känns mest som kramp. Utan smärta linkar jag direkt hem och försöker stretcha ut problemet och efter 6-8 h så känns det hyfsat ok, inte mycket värre än väldigt kraftig träningsvärk.

Dag 17: Efter ca 10 dagars tåhävningar + stretching morgon och kväll av inre och yttre vadmusklerna gick jag upp en våning där hemma och halvvägs upp för trappan bränner det till som ”tusen nålar” i den dåliga vaden, men det släpper direkt vid toppen av trappan när belastningen avtar.

Dag 19: Promenerar till jobbet, efter 700 m vart det på nytt ”tusen nålar” inne i vaden och sedan övergick det till stum känsla och ömmade en hel del när jag med lätt hälta fortsatte mot kontoret. Efter ytterligare 1,5 km så avtog ömmandet ganska snabbt, och med vaden spänd som ett vedträ kunde jag ganska obesvärat fortsätta promenaden de sista 600-700 meterna.

Dag 25, cirka: En sjukgymnast som har en del erfarenhet av kompartmentsyndrom och som är specialist på ben/fötter menar att jag inte har kompartmentsyndrom på framsidan av underbenet, vilket skulle vara det mest sannolika i samband med löpning. Men konstaterar att jag har väldigt spända vadmuskler samt muskler på utsida lår, borde bli vastus laterails och att jag sannolikt skulle ha stor glädje av en omgång idrotts-/djupverkademassage.

Dag 26, cirka: Min ”vanliga” sjukgymnast får höra om mitt uppkomna problem med vaden och utesluter snabbt kompartmentsyndrom, det finns inget i min beskrivning som tyder på det. Typisk ”gubbvad”, vilket på samma gång menas vara ngt vagt. Konstaterar att mina ”vadmuskler” i båda benen är väldigt spända och tycker att det är bra att jag akut bokat tid för ”idrottsmassage” samma dag. Det vart en smärtsam mangling av massören som även han konstaterar att mina vadmuskler var väldigt spända och föreslog lite varianter på stretching för att bättre komma åt olika vadmusklerna.

Dag 27, cirka: Föregående dags massage har rört upp ett getingbo av irriterade muskler. Men de ger sig delvis under de följande dagarna som en följd av flitig massage med foam-rollers, mini-kavel, taggiga massagebollar och dylikt.

Dag 32, cirka: Sjukgymnasten konstaterar en försiktig förbättring vad som gäller de spända musklerna, men går enligt planen intensivt loss på mina båda vader med ”dry needling”, det kändes något så in i … Förhoppningen är att behandlingen skall få mina spända och svårmasserade muskler/muskelknutor att slappna av. Sjukgymnasten föreslår att jag skall försöka springa en sväng när musklerna lugnat ned sig ngr dagar efter behandlingen. Under kvällen känner jag av en hel del aktivitet i de besvärade/nålade områdena.

Dag 33, cirka: Lägger till massageverktyget ”The Stick” i det s k Travel-utförandet till arsenalen av massage-hjälpmedel. Denna variant av The Stick är flexibel i motsats till min kavel och visar sig snabbt vara så bra som jag hoppats för de trilskade och scharlottenlöksliknande ”muskelknutor” som nästan hela tiden trycks undan av de andra massage-hjälpmedelen precis innan jag får någon hyfsad belastning på dem. Som en ren bisak så har jag nog inte lyckats att få bort en enda muskelknuta genom att applicera hårt tryck på den som ofta beskrivits i olika DIY-artiklar, men jag nog lyckats att men rätt mycket kraft att massera bort två lättåtkomliga som inte kunde smita åt sidan vid belastning.

Dag 36, cirka: Egenmassage har undan för undan minskat omfånget och hårdheten på de s k muskelknutorna. Nivåerna på det generella obehaget som dykt upp i samband med användningen av The Stick (lite som foam-rolling när det är som ömmast och nervigast) fortsätter att minska men fortsatt finns det gott om partier som jag helst skulle sluppit mangla med verktyget. Jag ställer in en intervall-app på 90 sek löpning och 90 sek gång och hoppas att jag efter grovt sett 3,5 veckors löpvila, strecthing och massage skall kunna ta mig cirka 5 km i mycket försiktigt tempo – det hela avlöper bra.

Dag 40, cirka: Förnyat försök med intervall-app på 105 sek löpning (försiktig) och 75 sek gång, målet är cirka 5 km. Jag når cirka 4 km och sedan skjuter det plötsligt, under tre steg upp ”tusen nålar” från i höjdled ungefär mitten av underbenet mot mitten av vadmuskelpartiet bakom eller i bakkanten av gastrocenemius-området. Avbryter direkt och får en vis anspänning i vaden men det känns inget speciellt. Får lite träningsvärk dagen efter, för övrigt OK.

Dag 44, cirka: Skall imorgon träffa sjukgymnasten (med nålarna och som fixade mina knäproblem) och kände att det för besökets del kunde vara idé att försöka se hur det gått med vaden de senaste dagarna som generellt sett känts bra. Backar tillbaka något och ställer åter igen intervall-app på 90 sek löpning och 90 sek gång. Tar mig cirka 3,5 km innan jag känner jämförelsevis lätta ”tusen nålar”-stickningar ”bubbla upp” från mitten av vaden mot området bakom gastrocenemius-området. Avbryter direkt och efter någon minut känns inte den dåliga vaden mer än den bättre. Nu ett par timmar senare så känns den dåliga vaden lite mer tilltufsad en den bättre vid promenad.

Jag får mer och mer en känsla av att det är soleus-muskeln som spökar även om de s k muskelknutorna sitter i gastrocenemius medial och lateral och då i synnerhet i lateral.

Första gången det slog till var det ett segdraget förlopp över 1,8 km som slutade med ett vedträ till vad och 2 dagars hälta och kraftig värk. Andra gången stumhet som kom snabbt och gick över ganska snabbt. Tredje gången som stumhet och stickningar vid vanlig promenad, sannolikt påeldat av tåhävningar. Fjärdegången som distinkta stickningar kom och försvann blixtsnabbt. Idag, femte gången som försiktiga stickningar som säkert snabbt tagit sig om jag inte avbrutit direkt.

Låter detta som ”gubbvad” och att jag föreslagits aktivitet i ett för tidigt stadie?