8 juni 2014 kl 00:28
Sensommaren 2013 drabbades jag av benhinneinflammation, det blev ett upp håll på nästan ett år. Så jag förstår din frustration. Först trodde jag att några veckors vila skulle räcka sen är man på gång igen, men så blev det inte.
I mars månad 2014 började jag springa igen mycket försiktigt max 3km, gick bra men efter 6 ggr så kom smärtan tbx.
Rast och vila igen, detta blev en tung mental period och började att ge upp tankarna på löpning. Sjukgymnast och form gjutna sulor och tips på fot hållningen.
När vår solen började lysa i Skåne och temperaturen började stiga blev frustrationen ännu värre, för att inte prata om alla andra löpare som syns ute på vägarna.
Maj månad köpte jag en hybrid cykel för att hitta alternativ träning och så smått började jag springa igen. 2-4 km med inslag av promenader.
Konditionen är kass och orken tryter men man är på G, cykeln ger bra resultat på konditionen. Just nu kan jag med hård vilja springa en mil på tiden strax under timmen. 2013 sprang jag springtime i Helsingborg på 48 min, så först nu inser jag att man har lång väg tillbaka.
Man kan alltid fundera på om tiden är viktig eller känslan av att få vara skadefri och kunna springa div. olika tävlings lopp.
Även om skadorna är helt olika och rygg problem är mycket värre, så tror jag att känslan och frustrationen att vara skadad och inte kan komma ut på sina rundor är detsamma.
Men ge inte upp du kommer tillbaka men som sagt det tar alltid tid, ork, kraft och en stor dos frustration.
Hoppas jag kan återge min egen frustration så att du kanske känner igen dig, men samtidigt peppa dig att man kan komma tbx.
Önskar dig Admir lycka till och hoppas du knyter på dig skorna sakta men säkert....