12 september 2012 kl 21:28
Jag tycker halvtuffa intervaller runt 800m är bra för att vänja kroppen vid fart och därmed höja komforttröskeln och sänka kilometertiden i stort. 400m är helt ok att springa men lite för kort för att man ska känna att man får "ta ut sig under tid" medan en hel kilometer kan kännas lite väl tungt om man är ovan.
Iallafall om man ska köra ett par stycken på ett pass. Längre intervaller fungerar bättre om man redan är van vid att springa hyfsat snabbt, men över tusenmetersintervaller så tycker jag man lika gärna kan börja köra snabba kortdistanser.
Har man väl kommit över den första tröskeln, och kanske den andra, så tycker jag att snabbdistans ger mer valuta för investerat slit. Då springer man ju lite långsammare än under intervallerna men under desto längre tid, vilket man blir mer långtidsuthållig av än "bara" intervaller.
Jag som har skippat mängdträningen under det här året har kommit långt på "bara" intervaller, men det är uppenbart att min långtidsuthållighet till och med har blivit sämre sedan i somras då jag hade ett par finfina kvalitetspass runt milen och över. Jag springer kilometrarna fortare men får svårt att knyta ihop dem eftersom jag skippat på mängdträningen. Det kommer nog straffa sig på halvmaran, men jag går in med inställningen att det är tre stycken 7km pass, back to back.
Hade jag varit klokare hade jag satsat med på lite längre pass varvat med kortdistans med fart, och kanske bara sprungit intervall var tredje vecka.
