Löpning Övrigt 65 inlägg 2754 visningar

Vilken bedrift är störst??

Gustaf Hermansson
1972 • ÅKERSBERGA
#1
18 november 2009 - 14:56
Gilla
Av vilka då menar du, generellt eller hade du några särskilda i åtanke? :)
< < < 1 2 3 4 > > >
1974 • Lund
#2
18 november 2009 kl 16:01
Gilla
Min
1970 • Linköping
#3
18 november 2009 kl 16:05
Gilla
Jaha, vad konstigt texten försvann!!
Jag menar vilken bedrift är störst?
1) En elitmotionär som springer marathon på 3 timmar
2) En motionär som springer marathon på 5 timmar.

Elitmotionären tränar säkert minst dubbelt så mycket som motionären och ska naturligtvis springa betydligt fortare. Motionären springer 2 timmar mer under ett marathonlopp och utsätter då kroppen betydligt längre tid än elitmotionären.

Är det så att bedriften är lika stor i förhållande till deras respektive träningsmängd?? Dvs motionären gör en lika stor bedrift?

/ Kalle
Jakob Frick
1981 • STHLM
#4
18 november 2009 kl 16:15
Gilla
Jag har också funderat på det där och det är en tänkvärd frågeställning.

Det är ju bedrifter på olika sätt, helt klart. Men jag tror att man får vidga perspektivet ytterligare och se på all träning och planering som läggs ner inför ett lopp. Man få ha med ett eventuellt träningsupplägg i bedömningen, alltså både hjärta och hjärna. Fysisk medärvd kapacitet kan man också prata om, men det blir svårt och väldigt individuellt. Jag skulle nog äga att bedriften är större hos den som håller på länge. Kan man kanske skilja på bedrift och prestation i det här fallet? Där bedriften ligger hos den långsamme och prestationen hos den snabbe.
1984 • Linköping
#5
18 november 2009 kl 16:20
Gilla
Elitmotionärens bedrift ligger kanske mer i själva träningen än i loppet?
1981 • Dals-Ed
#6
18 november 2009 kl 16:20
Gilla
De har tränat helt olika och känns därför naturligt de har helt olika tävlingsförutsättningar så varför inte ge lika stor cred till båda?

Elitmotionären har gjort en imponerande insats och lyckats hålla ett bra tempo ända in i mål medan 5-6-timmars löparen också har min största respekt för att han/hon till sist tar sig dit.
Som vardagsmotionär har jag nog ändå lättare relatera till de som hamnar längre bak i fältet än eliten och tycker det alltid är så grymt inspirerande se trötta löpare med helt tomma ögon verkligen kämpa in i det sista.
Gustaf Hermansson
1972 • ÅKERSBERGA
#7
18 november 2009 kl 16:38
Gilla
Jag har tänkt samma sak:
Om man t.ex. springer halvmaran i Stockholm och efter halva loppet på väg över till Södermalm möter eliten som är på väg in till mål, så tänker man: "Jäklar vad imponerande".

Då man själv sedan rundat Söder (och är helt slut) på väg mot mål möter man löpare som har halva loppet kvar, och vissa av dem kanske inte ens har startat i en jättesen startgrupp.
Då man ser dessa kämpar så tänker man igen: "Jäklar vad imponerande"

Kikar man på Vätternrundan och liknande så blir tidsskillnaden ännu värre.

Att som van och duktig elitcyklist ta sig runt på 7:30 är jobbigt, men de klarar ju av det.

Men att som vissa ovana Vätterncyklister plåga sig runt på runt 24 timmar, då man förmodligen inte är van att cykla överhuvudtaget är nog än mer imponerande.
Tidsfaktorn blir enorm och en större utmaning än själva cyklandet.
För att inte tala om värken i baken...
Tove Molin
1967 • göteborg
#8
18 november 2009 kl 16:40
Gilla
men visst tänker man att de där små nätta killarna och tjejerna som tassar fram längst fram i loppen; fort och ljudlöst och tillsynes helt utan ansträngning, inte vet vad verkligt lidande vill säga. :-D
De har liksom aldrig behövt springa/stappla fram på stumma ben, med blånaglar och ömmande benhinnor med snoret rinnande, den där sista timmen......
Tänk vad mycket mer sisu vi andra måste ha..! Eller?
Johan H
1976 • Göteborg
#9
18 november 2009 kl 16:57
Gilla
Som andra var inne på, Största bedriften om man tittar isolerat på loppet står helt klart motionären som kämpar sig runt på 5 timmar. Däremot så tycker jag inte att ta sig igenom ett lopp är en super bedrift,

Det är däremot en bedrift att år efter år ha tålamod att träna i ur och skur så man klarar ett Marathon på 3 timmar, totalt sett har elitmotionärn lagt ner många tusen timmar mer än den "slöa" motionären som springer ett lopp relativt otränad på 5 timmar.
Andreas Smedh
1976 • insjön
#10
18 november 2009 kl 19:01
Gilla
jag håller helt och hållet med johan h !
är en större bedrift springa en mara på under 3tim när man har tränat hårt i flera år för att klara det , än att "plåga sig runt" på 5-6tim efter 5-6mån träning....
Walker67
1947 • Växjö
#11
18 november 2009 kl 19:45
Gilla
Jag har också funderat på det och tänkt så här;

Det är en tävling i 7-kamp och Carolina Klüft vinner ganska överlägset och presterar på 95 % av sin förmåga. I samma tävling deltar en tjej, som inte har samma talang som Carolina, men har tränat bra och är i toppform. Hon presterar 99,9 % av sin förmåga i alla grenar, men kommer bara 5:a. Vem har gjort bäst prestation ?
Sven Andersson
1966 • Kista
#12
18 november 2009 kl 20:23
Gilla
Självklart Klyftan. Hon vann ju överlägset. Friidrottstävlingar fungerar så. Bäst prestation vinner.
1974 • Lund
#13
18 november 2009 kl 22:17
Gilla
Jag är inne på Gustaf:s (med fleras) linje att de två som imponerar mest på mig i ett lopp är den förste och den siste. Båda har antagligen kämpat nära sin förmåga men på olika sett. Dom förtjänar också lite olika typer av respekt. Vi som hamnar i mitten är svårare att gradera. Men när du frågar efter "Bedrift" så tolkar jag mer in en skillnad från det normala tillståndet.

Alltså förstgångslöparen som otränad gör sin mara kan ha en större bedrift änn om elitmotionärren går från till förra PB 3:00:13 till 2:59:25. Men då kopplar jag bedriften endast till loppet, den långsiktiga bedriften har ju elitmotionärren som kämpat på så länge.

Kanske man skulle skilja på personlig bedrift jämfört med kollektiv bedrift där rokien står för den personliga bedriften medan elitmotionärren står för mer en kollektiv bedrift (eller prestation) alltså den kollektiva bedriften är mätbar mellan individerna och kan avläsas i resultatet som exemplet klyftan ovan. Fy va teoretiskt det blev här på slutet.
csaba
1973 • Malmö
#14
18 november 2009 kl 22:43 Redigerad 18 november 2009 kl 22:46
Gilla
Det största bedriften är för alla måste vara den första maran.
Oavsett om man är elitlöpare eller inte så måste den första marathonloppet kännas som värst.(alla vi kommer nog ihåg vår första mara).
så även om man är elitlöpare och har kanontider på milen och ½maran, men ska springa sin första mara, så vet man inte riktigt vad som väntar och hur kroppen reagerar den sista milen.

Och jag som är mitt i mellan löpare (4h) ser så klart mer upp till en -3h löpare. (men så klart är det en prestation oavsett tiden).
Men samtidigt det beror ju också på om 5-6 timmar löparen gick på max eller inte.

Jag menar om jag skulle börja promenera efter ½ mara bara för att komma i mål på 5-6 timmar, skulle det bli en bättre prestation för mig i så fall ?
Jag tror inte det.

Det viktigaste är att man själv är nöjd med sin prestation och mål !

Ps. dessutom så tror jag att på många elitlöpare så syns det inte hur trötta dom verkligen är (därför tror vi att dom inte är trötta), dom är ju bra tränade och vana inför det.
Jag kommer ihåg VM i Berlin sist då Kineserna som såg så pigga ut spydde innan mål.
csaba
1973 • Malmö
#15
18 november 2009 kl 22:52
Gilla
Sen kan jag tänka mig att en viss procent av 5-6 timmars löpare går lite på slutet och kanske ger upp att springa lite lättare än en elitlöpare som har mer vilja (och där gång är "nästan" tabu:-)
Conny Adolfsson
1954 • Hyltebruk
#16
19 november 2009 kl 01:42
Gilla
Jag tror det är svårt att jämföra en snabb löpare, med en långsam löpare som håller på länge. Om båda jagar personligt rekord på maran, då sliter båda lika ont, och den långsamme får hålla på fler timmar, jag sprang fortare för 25 år sedan, betydligt fortare, det var mycket bekvämare och roligare på den tiden. Jag tränar dubbelt så mycket idag och är 2 - 3 minuter långsammare per km. Senast i Växjö Marathon körde jag så hårt jag kunde, min dåliga tid 5.14.30 var viktig för mej. Men det har hänt, att man tagit ett marathonlopp som träning ibland, och inte brytt sig om sluttiden, då har man självklart gjort en sämre prestation.
1970 • Nordingrå
#17
19 november 2009 kl 09:57
Gilla
Vi verkar vara väldigt överens i den här frågan.

Som csaba skriver (tack för "kronan" förresten) så är första maran stor. När jag i augusti 2007 gjorde min marapremiär hade jag endast fyra månaders löpning i benen. Staplade mig i mål på dryga 4.34 och var något så in i Norden stolt över bedriften.
Ihöst gjorde jag en mara under 3.30 och känner att det är mer en prestation. Premiärmaran var ändå "större" hur man än definierar, känslan de sista 500 metrarna var en känslomässig upplevelse som bara slås av de två tillfällen när mina döttrar föddes.

1981 • Falun
#18
19 november 2009 kl 10:20
Gilla
Nu har jag iofs aldrig sprungit en mara... men jag blir djupt imponerad av elitmotionärer som har familj och jobb som trots detta springer 2.40-2.50 på maran...dessa står enligt mig för en större prestation än eliten.. springa maran under sex timmar efter några månader av regelbunden träning klarar de flesta så detta är ingen större prestation enligt min mening...
Leif A
1946 • Sigtuna
#19
19 november 2009 kl 11:08
Gilla
Såsom varande 5-timmarslöpare kan jag falla tillbaka till min premiärmara. Fem timmar innebär att snitta ca 7 min/km, inklusive stockningar, mat och dricka. Blir inte mycket gå där, ens på slutet. Och några månaders träning är det knappast fråga om, snarare några år om man ska kunna gå någorlunda dagarna efter. Kroppen ska helst hålla och mentalt - djävulen på axeln har rätt mycket att säga till om!
Så jag är imponerad och mycket nöjd över min bedrift. Vilket inte hindrar att jag är grymt imponerad av dem som kommer under fyra timmar, för att inte tala om de under tre. Sedan börjar det handla om att ha löpningen som jobb, inte hobby.
Att sen få ihop det med jobb och familj gör "hobbylöparens" bedrift större än elitens just därför.
Däremot är prestationen nog större av den som kommer först, men det ligger mycket i vad ordet betyder för var och en.
1974 • Göteborg
#20
19 november 2009 kl 11:14
Gilla
Hur mycket tränar eliten? Enligt min uppskattning kan en elitmaratonlöpare (vi snackar sub 2:10) som springer 20 mil i veckan knappast lägga mer än två timmar om dan på ren löpning. Plus lite styrka och annan träning, en timme om dan?
< < < 1 2 3 4 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.