20 juli 2009 kl 22:41
Hej!
Min dalmatiner Max är alltid (nåja 98% av gångerna) med mig på mina turer. Enda gången han stannar hemma är om han har gjort illa sig eller om det är jättevarmt.
Max är en lydig hund och vi springer nästan bara i skogen, då får han vara lös. Blir han törstig får han leta upp en bäck (det finns där jag springer och som sagt springer jag inte om det är alltför varmt, är det lite varm springer jag där han kan bada/dricka), om han skulle sacka efter - vilket aldrig har hänt - skulle jag sakta av.
Så, vi stannar inte för att dricka (men han kanske gör det) men han får vatten när vi är klara (vill nästan aldrig ha).
Dalmatinern är gjord för långa distanser och klarar av att springa LÅNGT (det finns en tävlingsform som heter Road trail där man tävlar med dalmatiner och häst, där är distansen ca 4 mil). Max har helt utan problem varit med i distanser upp till knappa 4mil. Och tänk på slädhundar, de kan dra otroligt långa sträckor! Vad jag förstått så är värmen det som kan ta knäck på en hund.
Vi började springa korta korta sträckor när han var 11 månader, när han var 1 1/2 år följde han med för fullt. Eftersom han så ofta är lös så var han mer än van vid att kuta.
För att kunna springa LÅNGT (så som du gör) med en hund så krävs nog iaf modell medelstor. Varken för stora hundar eller för små är optimalt. Sedan en hund som har en "löparkropp": vinthundar (även om de snarare är sprinters) settrar, pointers, dalmatiners, dobermans, pinchers mm.
Ang. att träna upp en hund tror jag att det fungerar delvis som för en människa (börja smått) men att hunden i regel är bättre grundtränad - om det är en hund som gillar att springa - och det är ju lite av en förutsättning.
Lycka till!