13 juli 2009 kl 11:56
Karolina, att du fick känning första gången efter ett långpass och mera efter maran låter ju som ett typiskt överansträngt muskelfäste, för mig som inte vet mer än vad jag själv känt av och läst mig till i samband med det. Bristningar brukar ju komma tvärt.
Men i den ofta drabbade hälsenan finns ett allvarligare tillstånd som är en degeneration av vävnad, det är det som brukar ge långvariga besvär om man missköter den. Det låter det ju inte som om du gör. Mina hälsenor tog 3-4 månader att bli besvärsfria, men då tränade jag en del under tiden efter kort helvila. De kommer igen efter intensivare perioder och det känns lite ömt jämt om jag klämmer på rätt ställe. Då är jag ändå tveksam till om det var degeneration det var(är) fråga om.
Muskelfästen (senor) tar lång tid att bygga upp och att läka för att försörjningen av näringsämnen är mycket dålig, det finns inte mycket blodkärl i dem. Så det får ta tid. Men det går!
"Magnetröntgen" är mycket riktigt ingen röntgen, det är magnetresonsans. Hette tidigare NMR (Nuclear Magnetic Resonance) för att man mäter hur mycket atomkärnor det finns som ger resonans vid en viss frekvens på ett starkt magnetfält. Det är väteatomer man ser hur tätt de ligger i vävnaden. Eftersom olika mjukdelar har olika andel väte så ser man skillnad på dem och skelettet ser man rakt igenom för där är det inte så mycket vatten eller kolväten.
Ibland kan ultraljud vara ett alternativ eller komplement, man ser delvis andra saker och det är mycket billigare. Vanlig röntgen är bäst nästan bara för vanliga benbrott, inte ens färska stressfrakturer syns - däremot delvis läkta.