7 juni 2009 kl 13:40
Jag har en del av den löpsträcka jag ofta springer som är en kilometer rak väg i öppen mark med och,där jag vänder vid sträckans slut, där det ofta blåser riktigt kraftigt. Om något har jag blivit förvånad över hur lite det skiljer i tid, men delvis kompenserar jag motvinden med att ta i lite mer för att inte känna att det går för långsamt, och på samma sätt passar jag i medvinden på att vila lite och flyta med hellre än att trötta benmusklerna med att springa för fort.
Sen beror det ju på hur snabbt du springer och hur mycket det blåser.
