Löpar BMI - Löpning

Takeyu Boström

1970 • Gubbängen

#2

•

4 april 2009 kl 19:43

Gilla

Beror väl en hel del på vilken kroppstyp man är. Jag ligger nu på 23,5 men vill ner till 22. Det är bra för mig. Men för en elitlöpare ligger det nog mellan 19-21. Världens bästa löpare enligt mig, Haile Gebrselassie ligger på 20,5 i BMI. Och han har ju satt 26 världsrekord så det funkar för honom iaf. Hans marathon rekord är ju ruggigt. Han snittar 17,6 sek på 100m. Det tempot orkar jag hålla i kanske 300-400m max.

Gurra Limebranch

1983 • Oskarström

#3

•

4 april 2009 kl 19:48

Gilla

Gebrselassie är 165cm lång och vägde in på 59kg med kläderna på inför Haags halvmarathon för ett par veckor sedan. Det ger ett BMI på 21 ungefär.
Generellt kan man väl säga att långdistansskubbare är rätt så magra överhuvudtaget. Det blir lätt så.
Musse äter som en häst tydligen, men det hjälper inte. Han är ingen tjockis direkt.
Optimalt för en löpare skulle jag säga är att ligga inom ramarna 18-25, men jag tror att man har ganska lätt att hamna i den nedre delen av skalan, säg mellan 18-20. Detta förutsatt att man tränar kontinuerligt och kanske lite mer än 3-4 gånger/vecka och varierat med både kvalitet och långpass. Det är i alla fall min erfarenhet.
Jag äter mängder men går varken upp eller ner som det är just nu utan ligger ganska stadigt på ett BMI runt 19-20

Takeyu Boström

1970 • Gubbängen

#4

•

4 april 2009 kl 20:20

Gilla

(Liten anm.) Enligt IAAF:s hemsida väger han 56kg, men det var nog 2007. Kan nog stämma att han väger 58,5kg i födelsedagskostymen nu.

Gurra Limebranch

1983 • Oskarström

#5

•

4 april 2009 kl 20:22

Gilla

Ja jag vet vad det står där men jag litar mer på en "live"-vägning gjord för ett par veckor sedan än en anteckning på IAAF´s hemsida som dessutom är två år gammal...

Kristofer Hindersson

1975 • Norrtälje

#6

•

4 april 2009 kl 20:23

Gilla

bmi är ju en ganska dum räknemetod när man applicerar den på individbasis. Jag har ett bmi på 31.7 men är för den sakens skull inte överviktig (Även om det ibland kan kännas som lite väl många kilon att släppa på när man är ute och kutar.)

Takeyu Boström

1970 • Gubbängen

#7

•

4 april 2009 kl 20:35

Gilla

Gurra, jag sa inte emot dig, jag höll med dig. Och jag skrev att det var från 2007. Det är 2009 nu...
Håller med Kristofer, vilken BMI som passar en beror på vilken kroppstyp man har.

Mikael Karlsson

1956 • Lund

#8

•

4 april 2009 kl 23:04

1 Gilla

BMI är ett trubbigt verktyg.

Jag har hört att Peter "Foppa" Forsberg har samma BMI som gamle statsministern Göran Persson.

Lena M

1961 • Norrtälje

#9

•

5 april 2009 kl 18:26

Gilla

Egentligen är såväl bmi som kilogram rätt ointressant. Det är ju själva KROPPEN som räknas. Hur den ser ut, hur den känns, hur den är formad, längden, omkretsen, proportionerna, sammansättlningen (av skelett, muskler, fett, hormoner osv), vad den är tränad för, vad den har för genetiska förutsättningar, stabilitet, hållning, balans - osv osv osv.

Och förresten är väl löpning till väldigt stor del en mental sport?

(men om någon frågar så svarar jag 19-20. Lägre ökar skadebenägenheten och högre hämmar farten).

csaba

1973 • Malmö

#10

•

5 april 2009 kl 18:30

Gilla

Lena - just i långdistanslöpning så har BMI-n lite betydelse.
(Jag själv har en BMI på 25 har varit otroligt muskulös engång i tiden, fast nu har musklerna flyttat ner mot magen :-)

Men även om jag skulle ha fett eller muskler (med samma BMI), så kräver stora muskler ändå mycket syre när du springer.

Lena M

1961 • Norrtälje

#11

•

5 april 2009 kl 19:24

Gilla

Jodå Csaba, jag vet, som du kan förstå av min parentes. Men det är änd inte så mycket att bry sig om - det är bara och springa, liksom. Det är min poäng.

Emanuel Landeholm

1972 • Västerås

#12

•

5 april 2009 kl 20:07

Gilla

Jag tror som Lena. Löpning är en mental sport. Att ge sig ut på en runda är lite som att ställa sig och diska, man måste liksom ge sig fan på att genomföra det. BMI känns som en mikrooptimering.

Jim Neumann

1968 • Falkenberg

#13

•

5 april 2009 kl 22:28

Gilla

Skulle vilja gå lite längre i resonemanget än Lena.

Det är nämligen inte kroppen som räknas, som du säger Lena, enligt min mening, utan knoppen.
Jag menar, njuter man inte av löpning (i det långa loppet;-)) utan tycker det är en plåga, är det väl bättre att ge sjutton i det och hitta nåt annat att göra som gör att man njuter av livet mer. Oavsett BMI!!!

Men men, frågan från början var inte vad som är viktigt, utan vilket BMI som är optimalt? Då menar ni antagligen "optimalt för att springa så j**** fort som möjligt" antar jag. Vilken distans, frågar jag då?

Per Arneng

1978 • Mölndal

#14

•

5 april 2009 kl 23:15

Gilla

@Jim: tex 1 mil, halvmarathon eller marathon

Jag är medveten om att BMI generellt sätt är ett dåligt mått men att ha högt bmi kan knappast vara en fördel oavsett om det är muskler eller fett med tanke på att all vikt på överkroppen snarare gör allt långsammare.. Man kan ju ändå ha högt BMI och springa skiten av en med lågt BMI men det är ju ingen bra jämförelse eftersom det är andra saker som spelar in.

Det finns ju en del tabeller som visar hur mycket tid man tjänar per kilo kroppsvikt man blir av med och frågan är då när den tiden blir 0 eftersom man då har uppnått den optimala vikten.. Det kanske inte går att få fram vad man bör väga men det hade varit intressant om det gick och kanske det fördelningen mellan muskler och kroppsfett.

Magnus

Stockholm

#15

•

6 april 2009 kl 07:49

Gilla

Under BMI 22 verkar de flesta framgångsrika löpare ha:
http://www.talk.dyestat.com/showpost.php?p=2927233&postcount=5

Per Arneng

1978 • Mölndal

#16

•

6 april 2009 kl 08:18

Gilla

@Magnus: Tackar.. mycket intressant. Marathon löparna har ju väldigt lågt resultat. Det var en mycket intressant tabell och rätt mycket svaret på min fråga eftersom man kan bilda sig en uppfattning om vilka BMI nivåer det handlar om. Man kan ju oxå anta att dessa löpares fall handlar om minmal mäng fett och resten muskler. :-)

Kent Eriksson Pripp

1973 • Nyköping

#17

•

6 april 2009 kl 10:03

Gilla

Här kommer en rolig länk på ämnena vikt och ålder.
http://academic.udayton.edu/PaulVanderburgh/weight_age_grading_calculator.htm

Mårten Hemström

1969 • Sala

#18

•

6 april 2009 kl 11:01 Redigerad 6 april 2009 kl 11:07

Gilla

Jag måste ge emot det vissa skriver, men jag kan ha fel. Jag tror inte att det mesta sitter i knoppen, utan i kroppen. Det är ju kroppen man springer med. Man kan fundera lite över vad det skulle få för konsekvenser om det mesta satt i knoppen. Det skulle betyda att det inte finns någon poäng med att träna egentligen, förutom lite mental träning då. Meditera dig fram till ett världsrekord. Det får mig att tänka på den där science fiction-filmen med Sylvester Stallone, där man älskar med varandra med hjälp av synvillor i hjälmar istället för i verkligheten.

För ett år sedan var mina tider mycket sämre än nu, men jag var precis lika envis och ihärdig då. Jag vägrade ge upp och fick faktiskt en ganska bra utveckling. Men nu är jag mycket snabbare, och det är verkligen inte för att knoppen har förändrats, d.v.s. min inställning, utan för att jag har tränat många mil. Det mesta sitter i benen, men en liten del sitter också i inställning, envishet, smärttålighet, och det kan vara det där lilla som skiljer som gör att man vinner. Men 99% sitter i benen.

Lena M

1961 • Norrtälje

#19

•

6 april 2009 kl 12:21

Gilla

Men benen springer inte av sig själva, Mårten.... :-)

För övrigt gillade jag Kents länk - den visar att jag gör milen på 51-55 minuter - tjoho!

Maria Finnved

1986 • Mjölby

#20

•

6 april 2009 kl 13:06

Gilla

Ni som springer mycekt och länge, och springer dels förhälsan men även för att ni tycker det är roligt. Hur mycket tänker ni på vad i äter? Är ni jättenoga med kalorier, och vad som är nyttigt och inte, eller äter ni det ni känner för? Hur seriöst med maten behöver man egentligen vara för att va okej i form och fortsätta utveckla löpningen?