Löpning • Träning • 16 inlägg • 1369 visningar •

Mental spärr

David Epstein
1969 • Stockholm
#1
•
8 december 2008 - 08:52
Gilla
Jag hade en gammal fotbollstränare som brukade säga : - När du tror att du har gett allt har du minst hälften kvar. Det är kanske lite överdrivet men ibland känner jag att jag har någon slags mental spärr när jag springer tempolopp. Jag springer en varv bana där varje varv är ungefär en km. Hade bestämt mig för 6 varv men fegade efter 4 varv och la av. Hjärnan ville liksom inte plåga sig mer även om flåset var bra (har aldrig sprungit 4 varv bättre). Vad göra? Samtalsterapi med jogg:are kan kanske hjälpa.Har ngn annan upplevt ngt liknande?
Henrik Nyström
1981 • Dals-Ed
#2
•
8 december 2008 kl 09:05
Gilla
Absolut. Det är väl vid de brytpunkterna man tar sig vidare till nästa nivå om man bara håller ut. Det kanska skulle hjälpa om du delade upp distansen i mindre delar, säg ett halvt varv extra till att börja med och sen börja fundera på vad det värsta alt. bästa är som skulle kunna hända om du höll ut 500 meter till rent konkret. I värsta fall blir man aningen tröttare men orkar iaf ta sig hem utan att behöva åka ambulans, i bästa fall ökar man uthålligheten/tempot och har med sig det till nästa pass och nästa osv.
Ungefär så brukar jag dela upp mina pass när jag känner det är dags ta sig vidare i utvecklingen. Kanske kan hjälpa.
Sara
1973 • Klagshamn
#3
•
8 december 2008 kl 09:33
Gilla
Jag brukar tänka "No pain - no gain". Känns det inte så är det för lätt! Vill jag nå målet så måste jag genomföra det här och tänk så bra jag mår när jag genomfört dagens utmaning. Försök att glädja dig åt smärtan - det är ju nu du utvecklas! (Funkar också när man ska föda barn ;) )
Mikael Österblom
1970 • Upplands väsby
#4
•
8 december 2008 kl 10:16
Gilla
Hej
Det är jätteviktigt att tvinga sig att springa lite längre än huvet säger, gärna flera gånger i veckan. Då kan man lura huvet och belöna det med ett pass som blir kortare än utsatt lite då och då. Själv har jag inget huvud bara kör
Thomas Strömquist
1969 • Stockholm
#5
•
8 december 2008 kl 10:28
Gilla
Tack för denna tråd! Hoppas den blir lång. Mycket bra sägs på jogg.se, men det är frustrerande lite j-lar anamma i folk här ibland. Sen tror jag din gamla tränare var "dead on" David, det finns nog lika mycket till att ge!
Per M
1964 • Uddevalla
#6
•
8 december 2008 kl 12:00
Gilla
Ett sätt att orka ge det lilla extra är att springa tillsammans med andra som är jämnbra/aningens bättre. Tyvärr har jag ingen större erfarenhet av det själv förutom vid tävlingar. För någon månad sedan gick jag dock med i en löparklubb, förhoppningsvis får jag tillfälle till gemensamma träningspass där så småningom.
Micke
1981 • Göteborg
#7
•
8 december 2008 kl 12:05
Gilla
Som allt annat övning ger färdighet
Roland Söderström
1962 • Onsala
#8
•
8 december 2008 kl 12:05
Gilla
David: gå till gymet och kör på löpband, det är svårare att fuska då.
Det kan man göra då och då för att tvinga bort lite demoner och spärrar.
Fråga nån muskelknutte att hjälpa till och skrika lite.... (om du skulle vilja sakta ner)
Mårten Hemström
1969 • Sala
#9
•
8 december 2008 kl 12:42
Gilla
Nej, David, låt bli löpbandet. Löpband hör ihop med dansband och ska undvikas lika mycket! Ursäkta mitt påhopp, Roland :-)

Ett tips, som jag tror funkar rätt bra, är att ta en längre paus efter 4, för tydligen har du en spärr där. En minut extra vila kan göra suses. Sen drar du en extra bara för att kompensera! Då kommer du hem och har sprungit 7 istället för 6.
Roland Söderström
1962 • Onsala
#10
•
8 december 2008 kl 12:51
Gilla
Mårten: har du testat att springa i 20km/h på ett löpband? (3min tempo)
Det kräver god löpteknik och mycket vilja.
Staffan Dahlgren
1971 • Nykvarn
#11
•
8 december 2008 kl 13:06
Gilla
Håller med Roland om löpbandet är bra för detta, kompromisslöst samma hastighet hela tiden - att det sedan är urtrist är en annan sak.

Mitt jävlar anamma blir bara sämre, vilket jag tycker är förvånande. Trots ökad träningsmängd i år jämfört med förra året så stannar jag oftare nu och jag upplever att jag generellt är sämre på att pressa mig, både på träning och på de få gånger jag tävlar. Tycker att jag befinner mig på en hygglig motionsnärsnivå men man vill ju bli bättre och framförallt inte sämre trots att man tränar mera. Har ingen aning om vad jag ska göra åt det, bara insikten om att det är så här - trist! Hjälp mottages tacksamt.
Mvh Staffan
Karin L
1981 • Linköping
#12
•
8 december 2008 kl 13:33
Gilla
Mikael Österblom: Jag tror att man är helt fel ute om man "belönar" sig med att springa kortare. Jag tror att man måste finna glädjen i att springa. Hur kul är det om man springer bara för att det ska ta slut?

Ang. löpband så är det ett bra komplement, men att det skulle vara svårare att fuska är ju bara för fel! Svårt att fuska är det när du är 1,5mil från bilen och måste hem. Blir du trött på ett löpband är det bara att kliva av...

David: Angående din ursprungliga fråga så tror jag att det kan vara högst individuellt. Vissa säger 4 varv till sig själv, för att inte bli besvikna om de bara orkar fyra, sedan kör de sex i alla fall. Andra som säger fyra kommer bara att göra två, men hade de sagt åtta hade de gjort det med. Andra gör precis så många som de bestämt sig för. Jag är kat. 1 :-D
David Epstein
1969 • Stockholm
#13
•
8 december 2008 kl 14:14 Redigerad 9 december 2008 kl 08:55
Gilla
Visst hade han rätt (fotbollstränaren) problemet är hur man får ut det i benen. Att tro på sig själv och veta att man alltid kan förbättra sig är viktigt. Tack för alla vettiga ord. Om det är ngn som hör mig skrika NO PAIN NO GAIN när jag är på väg uppför backen på sjätte varvet (tack Sara för den) så får ni ha överseende.
Bodil Ahnoff
1955 • Lycke
#14
•
9 december 2008 kl 00:06
Gilla
Vi har kört lite mental träning på IKjogg-träningskvällarna på Skatås. Själva har vi inte alltid förstått det, men den lurige Federico har lagt upp det så att vi blivit överraskade av våra goda resultat. Vi har ofta själva inte trott att vi kunnat ge mer, men så har vi fått det bevisat för oss att vi haft SÅ mycket mer att ge. Det är uppmuntrande och motiverande. Jätteroligt att springa i grupp, man lägger på ett extra kol. Utmanar spärren. Rekommenderas!
Snabb
1979 • Malmö
#15
•
9 december 2008 kl 07:46
Gilla
Ett sätt att spränga gränser är väl att öva sig på att spränga gränsen på träning, så man vet att man klarar det när det sedan är tävling, typ springa testlopp. Sen är väl en variant på det att springa en kortare distans än den verkliga och spränga gränsen där först.
Joakim Flisberg
1974 • Segeltorp
#16
•
9 december 2008 kl 18:01
Gilla
Jag är ny här, kul med vettiga diskussioner. Här är mitt sätt att se på det: För mig är det olika på träning och tävling, men jag jobbar ständigt med att närma de två tankesätten. På tävling tänker jag att nu är jag jättetrött och det gör riktigt ont, men det gör det på de andra också så det är bara bra för jag kan använda smärtan som drivkraft för att ta mig förbi de andra som inte står ut med smärtan.

På träning tänker jag bara att det är nu jag lär mig hur jag förvandlar smärtan till drivkraft. När det gör ont vet jag att det ger något. Däremot tror jag inte man ska pressa sig till det yttersta för ofta på träning eftersom återhämtningen blir mycket längre om man kör slut på sina sista energi depåer.

För övrigt hade tränaren rätt när det gäller mig, jag har sprungit ett par marathon där jag tagit slut halvvägs men ändå tvingat mig i mål - inte skönt, men väl värt det efteråt :-)
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.