12 februari 2021 kl 09:34
Redigerad 12 februari 2021 kl 09:37
Känner att den här diskussionen dragit in på några sidospår, visst man kan resonera om att Musse, David, Carolina, Hanna Lindholm och Lotta Fougberg inte är i närheten av världseliten, samtidigt som mycket kan hända i mästerskapslopp där loppen sällan eller aldrig vinns på de snabbaste tiderna.
Det märkliga jag ville belysa är SOK''s agerande. Grenansvarig ledare för friidrottslandslaget i långdistans (och huvudansvarig tränare i FK Studenterna och tävlingsledare för Stockholm Maraton), Lorenzo Nesi, intervjuades i podden Maratonlabbet nyligen (avsnitt 98) appropå SOK''s agerande och sa där att SOK nu hänvisar till skoutvecklingen?? Det tycker jag i sig är ett häpnadsväckande påstående!? Det är bara Sverige som ändrar till de här stenhårda kvalgränserna men det är väl inte bara svenska löpare som använder främst Nike Vaporfly och därigenom sprungit något snabbare de senaste åren?
Man kan absolut hävda att de svenska löparna är chanslösa på medaljer samtidigt som andra länder, t ex våra nordiska grannar skickar löpare med sämre kapacitet och verkar värdera deltagande högre än vad Sverige gör, och vad deltagande gör för atleters motivation att träna och tävla och vilken inspiration det utgör för andra aktiva, ungdomar.
Läste om landslandsuttagningarna i längdskidor igår, en sport där Sverige är världsledande (och en sport som ligger närmare inbäddat i svenskarnas DNA jämfört med friidrotten).
"William Poromaa gör debut i seniormästerskap.
– Han har visat goda tendenser, men vi ska inte lägga några medaljförväntningar på honom, säger Sverige landslagschef Anders Byström." (citat från svt.se).
Tänket är diametralt motsatt trots att det också är ett globalt mästerskap om än i en mycket mindre sport.
Det häpnadsväckande i kråksången är ju dels att SOK nu hänvsar till de nya skorna, och att de så här sent inpå ett eventuellt mästerskap kommer med nya förutsättningar, vilket jag skrivit om tidigare i tråden. Det tyder på en oförståelse för sporten maratons förutsättningar, en ovilja och ett ointresse.
Det måste vara förkrossande för Carolina Wikström att deltagara som gick i mål bakom henne i Valencia var jublande glada när de gick i mål under IOK''s internationella kvalgräns och de då visste att de var klara för OS, samtidigt som hon fick leva i osäkerhet trots klarad svensk kvalgräns, klarat topp8-kriteriet och förmodat klarat framtidskriterium och nu några månader sedan få en stängd dörr i besked att kvalgränsen nu istället är 2:25:00.
Det hela är en oerhörd stark signal till friidrotten att det inte lönar sig att sikta på OK.