Mål - Springa 100km

Tjörnarparen är väl inte det enklaste 100 km loppet... Det var ju ganska slirigt på många ställe och benen fick jobba mycket.

Svårt att ge några specifika svar. En lyckad sak du gjorde var ju att få i dig bra med energi. Det gäller att börja äta tidigt och sen verkligen fortsätta att äta när när det börjar kännas trögt. Tjörnarparen tykte jag hade bra variation på maten och lätt att hitta något gott att tugga på :-)

Man måste vara inställd från börja att verkligen springa 100 km. Tror att det är svårt att tänka man ska springa 50 km och sen se hur det känns. Då är det alltför lätt att inte ge sig ut på ett andra varv. Mörkret underlättade ju inte heller andra varvet. Men det är ju mysigt i pannlamapans sken ibland

Spring rejält sakta i början. Spara så mycket kraft och energi det går. Jag tror att många drar på för fort från start. Lätt när man är pigg och roliga stigar.

Man kommer vara trött, till och från. Sen kommer peioder av mindre trötthet (vill nog inte säga pigg...). Man får fösöka övertala sig själv att man kan klara det och pusha på.

Lycka till!

Kan rekommendera podden "Pace On Earth" http://www.paceonearth.se/podcast/

Många bra avsnitt om ultralöpning och löpning över lag för den delen.

Den enda större skillnaden mellan maratonträning och ultralöpning, i alla fall för kortare ultror - båda disciplinerna kräver stor löpmängd för att den fulla potentialen ska visa sig - är väl att ultralöpare ganska ofta, och speciellt inför tävling, lägger in riktigt långa långpass på t ex 50 km där fokus ligger på att vara ute i rörelse i väldigt lång tid.

Sedan är ultralöpning mer en hjärnans kamp jämfört med kortare distanser. Sagt av mig som aldrig sprungit en ultra ;-)

Grejen var den att jag tog det väldigt lugnt hela vägen, 50km tog 7:03, vilket är relativt tempo även för mig. Låter som en bör få in fler ultradistanser inför 100km, sätta tydligare delmål, köra långsammare på dessa för få in flytet. Är rätt svårt att få in långa sträckor som träning, slänger en bara in ett 50km pass ökar väl risken för skada rätt rejält.

Är ju nöjd med resultatet, men blev ändå sned på mig själv att en skippade resterande 50km.

Ett mål man kan ha är att hålla tempot på långpassen så att man klarar av bra joggingtempo sista milen. Det är alldeles för lätt att gå ut för hårt.

Jag är ingen ultralöparen.....än. Men jag har märkt att när jag lyssnat på Rune Larsson eller Johnny och Ellen från pace on earth så "tappar man respekten " för långa tävlingar eller pass. Det tycker jag är motiverande att höra att det är överkomligt för vanligt foll att klara så långa distanser så länge man joggar långsamt så kan man hålla på länge länge.

Har bara sprungit en kort ultra men kör ibland långpass längre än maradistansen. Håller inte med om att skaderisken ökar märkbart utom för blåsor, skavsår och blånaglar. Det viktiga är att gå ut riktigt lugnt, gå i uppförsbackarna redan från början om man ska springa riktigt långt, dricka och äta från början - gärna stanna en kort stund och dricka sig otörstig om man inte vet att man druckit tillräckligt. Medan jag springer känner jag inte alltid att jag är törstig om jag inte svettas så mycket eller blir torr/klibbig i munnen. Men står jag still och dricker känner jag ofta att jag vill ha lite till och lite till...

Man kan ju också träna på att springa fast man är trött. Spring tre mil i ett lite högre tempo än vanligt och ha som plan att springa en mil till i vilket tempo som helst, men fullfölj det. Pannbensträning.

Jag gick från mara till 100 km bergsultror på ca 6 månader. Det är en rätt väsentlig skillnad mellan mara och ultra på så sätt att tempot skiljer sig rätt mycket åt och att vikten av långpass blir extremt mycket viktigare.

Du har säkert väggat någon gång på maran då kroppen har ett begränsat förråd av lagrad glykogen men i princip obegränsat med energi i form av fett. Ju bättre man är på att använda fett som bränsle, ju fortare kan man springa långa lopp. Kroppen måste även lära sig att använda syre och utveckla mitokondrier och kärldensitet för långvarigt arbete. Det sker inte över en natt. Snabbhet kan man träna upp rätt fort men uthållighet i muskler, leder etc. tar mer tid. Mittokondrier kan man fördubbla i antal på ca 6 veckor. Mat är en sak i sig. Nästan alla får problem efter ett par timmar att få i sig mat. Man kan träna upp detta med men räkna med att du måste tvinga i dig energi och att det inte smakar bra. Hur man tränar är upp till var och en men själv tycker jag att back to back långpass och dubba pass morgon och kväll är ett bra sätt för min del. Man säger ju ofta skämtsamt att ultra inte är en löpartävling utan en tävling i att äta. Andra populära skämt är att ultra är 97% pannben och resten är vilja etc. Det är långpassen som tränar upp detta. De behöver inte gå fort och skall inte gå fort men träna på liknande underlag, var ute länge och varva gärna löpningen med promenader, gräsklippning och något annat som håller dig på fötterna. Själv har jag skickat skrivbordsstolen till lagret och står upp och jobbar. Ger faktiskt väldigt mycket träning om man har bra skor på fötterna. Jag tänker mycket på jobbet så jag går runt runt i rummet:-) Lär dig att hitta det tempo du kan hålla i minst 4 timmar där du tillför energi och pulsen eller tempot inte förändras. Jag springer mara i ca 165 puls men ultra på motsvarande terräng i ca 156 puls. För ett träningsupplägg för en ultra av ungefär samma distans kan du kika på denna: http://www.comrades.com/bill-rowan De lägger in två maror och två ultra om ca 50 km under våren inför loppet. Du kan söka på siten efter deras poddar från tidigare år. De ger väldigt mycket bra tips om allt från kramp, träning och energi till skadeförebyggande övningar etc. Är för övrigt världens största ultra event och rasande kul att delta i. Jag är redan bokad för detta i år igen och hoppas kunna springa Tjörnarparn som grädde på moset.