3 december 2017 kl 09:45
En mindre vägg av text att vänta...
Vågar inte uttala mig exakt hur det ligger till i enskilda fall, men arbetar mycket med långvarig smärta och varför den beter sig som den gör. Det är rätt enkelt och rätt komplext på en och samma gång och jag försöker inte inbilla någon att jag kan allt.
Men det är lite som Åsa är inne på, det är hjärnan som "spelar spratt"/agerar överbeskyddande.
Enkelt sagt är smärta en reaktion på det hjärnan TROR är farligt för dig, vilket i sin tur baserar på input från kroppen. Det finns dock inga sk smärtsignaler, utan endast ren information om vad som pågår i kroppen, smärtsignalerna är en liten myt faktiskt.
Därefter gör hjärnan en bedömning, baserat på informationen, tidigare erfarenheter, hur det påverkar framtiden både vad gäller vardag, arbete, fritid mm mm. Det är rätt komplext på det sättet. Men enklare sagt, kommer den fram till att det är negativt för dig kommer den kliva in och beskydda dig = smärta. Därefter brukar man råka ut för kompensationer genom att man rör sig annorlunda osv, men det är en del i försvaret och inget farligt.
Pågår besvären länge brukar det hela sensitiseras, både lokalt kring området som smärtar men även i hjärnan, dvs att det krävs mindre och mindre input från kroppen innan hjärnan drar igång samma försvar. I praktiken kan man uppleva fortsatt eller mer smärta, trots att inget är fel ute i kroppen. Aningen jävligt, men värt att komma ihåg är det är går att vända på, på exakt samma sätt som man hamnade i det mer lättretade läget. Varken kroppen, eller ffa hjärnan, är låst i något läge.
Däremot kan det vara lite knivigare är då det "bara" är något som ska läka, man brukar få arbeta med att försöka arbeta med det engelskan så fint uttrycker som graded exposure, små steg för att bryta cirkeln med ökande belasning/längd i varje steg. Enklast är att göra detta med en terapeut som har erfarenhet av det.
Förmodligen inte hela förklaringen, men förhoppningsvis lite nytt som kan kasta ljus på det hela.
