9 november 2017 kl 17:09
Vad gäller styrketräning är det så att ju längre löpdistansen blir, desto större blir skillnaden i synen på styrketräning. Alla sprinters styrketränar. I stort sett alla medeldistanslöpare styrketränar, även om det finns undantag som Steve Ovett och Rui Silva.
När man sedan kommer upp på långdistans finns det många kenyaner som aldrig kör någon annan styrketräning än backlöpning, medan Mo Farah kör mycket på gym.
Bland ultralöparna var Scott Jurek känd för att träna mycket på gym, medan Rune Larsson aldrig styrketränade.
Summan av kardemumman: när man kommer upp på ultradistans blir det väldigt mycket en fråga om vad som passar den enskilde löparen. Idrottsfysiologiska undersökningar som påstår sig visa att tung styrketräning ökar löpekonomin med x% är helt meningslösa när det gäller ultralöpning, eftersom man aldrig testar de hastigheter som är relevanta för ultralöpning.
En del styrketräning, framför allt för bålen, är säkert bra, men för att bli en bra ultralöpare krävs det att man springer väldigt mycket, och risken för oss "Svenssonlöpare" är att alltför flitiga gymbesök inkräktar på löpningen.
Spänst och explosivitet är förenat med mycket stora skaderisker om man inte vet exakt vad man håller på med och har stor erfarenhet av denna typ av träning (jag vet, eftersom jag har tävlat på 1500 meter). Jag tror nog att icke-elitlöpare gör bäst i att hoppa över sånt helt och hållet.