20 augusti 2017 kl 22:29
Jag är verkligen ingen expert på sånt här, men jag läste på en hel del när jag drabbades av "dead butt syndrome" för något år sedan; läste på lite till när jag fick problem med ländryggen förra året, och här är vi nu.
Först och främst kan man stå med sidan mot en helkroppsspegel och försöka stå så fint man kan.
Jag märkte ganska snabbt att jag försökte stå som alla fitnesstjejer, dvs putade med rumpa och bröst och drog in magen. Obekvämt, svankigt, och såg inte helt bra ut. Magen putade fast jag försökte dra in den, rumpan blev liksom lång istället för rund, och ländryggen gjorde ont.
Sen drog jag in svansen, så som löparcoacherna brukar säga. Spände fram rumpan, drog in magen, och blev helt plötsligt ungefär trehundra gånger rakare i ryggen, blev avslappnad i ländryggen, och såg såväl smalare och starkare som mer balanserad ut.
Sen gick jag och var medveten om det där rätt länge, tills det började kännas naturligt. Kände med händerna på höfterna så bäckenet inte var tippat framåt. Efter ett tag gick det av sig själv mest hela tiden.
Sen gäller det bara att hålla den hållningen när man springer också...
Jag försökte förklara det där för min man senast igår, hur man liksom får springa/gå och tänka på rumpan. Ju mer man tänker på den, desto större chans att man får kontakt med den. Jag tänker mig själv som en häst, typ. De har rejäla rumpor. ;) Starka sådana, som driver dem framåt. När vi går och springer är det våra rumpor som ska driva oss framåt medan magmusklerna håller oss upprätta. Så, spänn rumpan och magen. Gör dig så lång och rak det bara går. Hjässan uppåt, inte pannan eller nacken. Det är ett bra steg i rätt riktning.
Ja, och träna upp gluteus medius, den lilla jäkeln. Den är roten till allt ont.
