28 september 2016 kl 21:46
Det går bra med cyklandet. Jag är inte lika hängiven till det (än?) som är jag är till löpningen. Men jag får för mycket skador av att bara springa, så det är bara att tugga i sig. Det är trevligt att kunna ta sig långa sträckor. Och jag gillar att inte vara beroende av andra och fasta tider etc.
Sedan är det en betydligt högre tröskel för mig att komma ut och cykla än det är med löpningen. Det kanske blir bättre med tiden, men hittills är det så det är.
Jag har svårt att komma överens med olycksrisken. Jag vet att alla snackar om att det ingår att krascha och försöker avdramatisera det så. Det tröstar mig inte ett skit. Jag har ingen lust att krascha. Jag vet inte om jag tycker det är värt att hålla på med det om det ska ingå krascher. Jag gillar att träna hårt i form av att ta i tills jag kräks, men jag har aldrig varit en dare devil. Ev faror i en idrott är extremt olockande för min del. Nå, detta bråkar jag lite med i huvudet utan att ha kommit fram till något egentligen.
Själva träningsformen är ju i övrigt trevlig och bra på alla sätt.
