16 maj 2017 kl 12:02
Jag har sprungit regelbundet i över tio år och har framförallt drivits av resultat, av att förbättra mig, av att se hur bra jag kan bli med mina förutsättningar och genom att försöka träna "smart". Nu var det ett par år sedan jag var nära något av mina personbästan även om jag inte ännu så länge är så väldigt långt ifrån dem heller och jag tror jag fortfarande kan förbättra mig.
Samtidigt så springer jag till stor del också för njutning, naturupplevelse, frisk luft, avkoppling, egen tid. Fokuset skiftar både under året och mellan åren men både njutning/avkoppling och prestation är alltid närvarande i någon utsträckning.
Jag har aldrig känt att jag avstår något för min löpning oavsett vad jag fokuserat på för stunden, prestation eller njutning. Jag tycker om god mat, lagar mycket mat, äter mycket och gärna nyttigt med mycket grönsaker. Med fyra barn känns det viktigt att det står vettig och vällagad mat på bordet. Jag vill vara sund och hälsosam i mina val och mina val handlar väl ganska mycket om att konsumera med måtta.
Jag tycker om ett glas vin eller en kall öl och dricker det i ganska blygsamma mängder. Jag tycker också om choklad och godis och äter det, återigen i blygsam mängd. Jag känner inte igen bilden som ibland ges av löpare i sociala medier som någon slags självspäkare som avstår alkohol under en middag med tanke på morgondagens träningspass. Däremot att vräka i mig chips eller godis eller dricka alkohol i den mängd att jag blir "full" och/eller bakfull nästa dag, det har jag verkligen noll intresse av vare sig jag ska springa eller inte. Det känns varken naturligt eller lockande när man har barn och familj.
Precis som Clara ovan njuter jag av att springa, att känna mig vältränad för min ålder. Jag känner att löpningen bidrar till att jag bättre och nyttigare val.
