14 juli 2015 kl 20:03
Jag råkar vara lagd så att jag gillar att springa backe. Så på ett sätt är jag kanske fel person att fråga iom att jag tycker det är kul "automatiskt".
Jag försöker hålla det enkelt och gillar känslan av att själv ha uppfunnit pass. Jag struntar alltså lite i vad som är "mest optimalt" som enskilt pass, utan tänker att det optimalaste passet är det jag tycker kändes kul och vill göra igen.
Lite olika varianter:
-Dödsbacken (lång och superbrant. Jag använder en lokal slalombacke. Där kör jag att rätt och slätt orka springa upp för den så många gånger som möjligt, med vändning direkt. Rekordet för närvarande är fyra, men jag vet att jag har fem i benen :)
-The usual pissbacke (tänk typ riktigt brant bilväg, ca 200 m?).
Där brukar jag köra accelerationslopp. Dvs att jag går ut långsamt och har som mål att öka hela vägen till toppen. Förutom fysisk träning blir det också träning i att disponera kraft och styrka. Dessutom är degt lite skoj med accelerationslopp för man känner sig så stark när äman får kruta ut allt mot slutet. Bestämmer innan hur många jag ska göra (7-8 st) och klockar varje vända. Målet är alltså att accelerera genom hela backen samt att ingen vända ska gå långsammare än den första.
-Kortare backar brukar jag spurta olika löpskolningsövningar i, men i synnerhet höga knän.
Kan tillägga att det sliter rätt rejält att kruta på i backar. Har dragit på mig skit i fram för allt hälsenorna många gånger pga lite för ivrigt krutande i backar, så försök att tygla det hela till en nivå som kroppen kan hantera. Du behöver inte ta ut dig till döden i backpass, bättre att använda huvudet. All träning är träning.
