löpning är skoj juh

Hej. Är helt ny här och tänkte jag skriver kort om min resa då det varit en ganska kort intensiv och envis resa med mycket resultat.
Kanske det kan vara inspirerande motiverande och lärande för någon.

Kan börja med att berätta om att jag i ungdomen var aktiv inom skateboard och höll igång ända till jag blev pappa då tiden helt plötsligt inte fanns. Sen kontorstjänst stillasittande vilket resulterade snabbt i övervikt. Fick fjärde barnet för 2 år sen och iom det så var jag pappaledig förra året april-sept. Det var då jag tog mig i kragen.

Bestämde att jag måste göra nåt åt vikten först och främst. Då min dotter var väldigt morgonpigg så var vi ofta klara med morgonbestyren runt 0530-0600 så klädde vi på oss och tog promenader. Vi började kort då mina benhinnor sa ifrån och jag fick såna smärtor så tårarna inte var långt borta. Jag bet ihop och gick o gick. 1 månad senare och ca 5 kg lättare så släppte problemen med benhinnorna vilket var en helt underbar känsla. I och med detta kom jag på tanken med löpning och tog mig i kragen o testade. Hade målet att springa 3 km. Självklart gick det inte så bra. Löpning var visst inte så bara. Men ibland har man nytta av sin envishet. Jag tragglade på. Efter kanske 2-3 veckor så sprang jag mina 3 km utan stopp. Man fick en sån kick så det var bara o köra på. Jag tragglade på hela sommaren, slutade röka midsommarhelgen (mkt för löpningen och envisheten att bli bättre) . Jag har haft problem tidigare med att sluta röka men inte denna gång. Enklaste jag gjort och förmodligen är det lätt när man har ett tydligt mål med det hela.

Sommaren gick och jag körde på med varierande distanser. Klarade 5km till slut med ganska bra resultat också. Körde under 30 min och sen kom nästa mål. Milen. Satte målet att klara innan jag skulle börja jobba igen i september. 2 veckor innan jobbet startade igen så gjorde jag ett försök. Jag klarade det och jag gjorde det precis under timman. Vilken känsla ??.

Jag började jobba igen i september, rökfri och 20 kg lättare än när jag gick hem i april.

Här kommer dock nackdelen med min envishet med i bilden. Så många som sagt och så mycket jag läst om överansträngning så lyssnade jag inte. Naturligtvis skadade jag mig. Löparknä. Under okt-dec kunde jag knappt gå vissa dagar. Besökte sjukgymnast på jobbet. Fick fötterna avlästa på en gaitscan. Hade visst en fot som pronera och en som supinera. Körde stretchövningar mm för att bota knät. Fick formgjutna sulor och köpte neutrala löparskor som jag fick hjälp att ta fram med kunnig personal på butik. Hade sulorna i medans jag provsprang på band. Nu är jag på g igen. Har kört lite kortare pass under december och 2 längre nu i januari och det känns bra. Jag pressar dock inte lika hårt som innan då jag inte vill få problem med knät igen.

Min resa. Inget är omöjligt. Och som alla säger, "ta det lugnt!" Det är inte värt att skada sig. Tror man snabbt tappar motivationen då.

Mina 2 uppsatta mål nu är att springa en halvmara 6 juni och sedan lidingöloppet i september. Har inte gjort några lopp tidigare så det ska bli intressant.

Hade jag vetat hur skoj löpning är hade jag inte väntat till jag blev nästan 40 :)

Tips mottages gärna för bästa sätt att träna inför ex lidingöloppet och vad man bör veta om loppet i sig. Sett att det finns mycket bra tips här på sidan och jag är förmodligen här för att stanna o ta del av allt klokt alla har att dela med sig av :)

Det blev lite längre inlägg än tänkt :)

/Mika