2 augusti 2014 kl 00:35
Jag kör två eller oftast tre hårda pass per vecka, resten junk miles. Min enkla princip är att ju mer junk desto bättre (i grundträningsperioder) men det får inte bli så mycket att de hårda passen måste modifieras.
Risken med att vrida upp volymen hastigt är ju en allmänt seg känsla eller t.o.m träningsvärk, att alla pass förvandlas till mysjogg eller stapplande framfart i spåret. Det kanske är okej om du ligger och tränar för en ultra utan tidsambitioner långt fram i tiden, men inte om ditt mål är att göra ett snabbt lopp om sju veckor.
Sen beror mängdökningen också på hur nära du är din egen övre gräns just nu.
För att ta mig själv som exempel igen så körde jag nyss ett block om tre veckor på tolv mil var. Sen vilovecka på tio mil, och den här veckan ser ut att landa på femton-sexton mil. Det kanske inte låter så mycket att lägga på tre mil jämfört med en vanlig tung vecka. Men för mig är det på gränsen. Sånt får du helt enkelt känna av själv. Det är lätt att träna för hårt, lätt att träna för lite och svårt att träna precis lagom hårt.
Var uppmärksam på saker som gör ont på ett dåligt sätt, och bryt hellre ett pass än kör på som en galning. Men samtidigt gör träning ont och det går inte att bryta vartenda pass för att du inte känner dig utvilad och i topptrim. Det är ett ständigt balanserande och bara du kan känna vad din kropp pallar.