Löpning • Avancerad träning • 36 inlägg • 13960 visningar •

Bästa löptekniken i nedförsbacke ?

Jeanette Siwerman-Kjellqvist
1990 • Uppsala
#1
•
26 februari 2014 - 12:30
Gilla
Detta har jag funderat på nu när jag ska springa Lidingöloppet i höst och börjat lägga in löprundor med backar i min träning.

En backe förutsätter god teknik uppför. Men hur ska jag tänka när jag ska nedför backen? Hur ska man tekniskt sett angöra en nedförslutning? Här måste ju massor finnas att tjäna om man har en god löpteknik.

Min erfarenhet är att vissa löpare rusar nedförs medan andra verkar i det närmaste gå.

Bäst vore väl att rulla på hela foten nedåt med lätta steg? Alltså att man försöker minska dämpningen på knän och höft så gott man kan. Eller ska man hellre öka steglängden i nedförsbacken och ta stora kliv?? Själv brukar jag tycka att det är skönt att samtidigt skaka ur överkroppen (armarna) när jag tar min nedför.




< < < 1 2 > > >
Martin Andersson
1978 • Bergshamra
#21
•
26 februari 2014 kl 21:19
Gilla
Det är ju iofs en enorm skillnad på att springa utför obanat med att göra detsamma i ett elljus a la LL men jag brukar tänka på följande utför:
- Ser man sina egna fötter så gör man fel (för långa steg antar jag)
- Korta korta steg
- Lutningen - lutar man sig lätt framåt så går det snabbare

(Ett ihopkok från diverse Team Nordic Trail pass ledda av Anders Svärd, Marcus Nilsson mfl)
Petter Nilsson
1979 • Märsta
#22
•
26 februari 2014 kl 22:52
1 Gilla
Dessa tips brukar komma upp i denna återkommande fråga, men det som sällan nämns men alltid känns, är det faktum att man var en gräns på sin kadens - man kan inte ta hur snabba steg som helst, så i en någorlunda nedförsbacke måste man faktiskt bromsa med stegen för att inte falla huvudstupa framåt.
Lars Bern
1973 • Göteborg (Hisings Backa)
#23
•
26 februari 2014 kl 23:29
Gilla
Håller med Staffan om att närmsta (kuperade) elljusspår är bra träning. Mitt närmsta är bara 1350m, men rätt kuperat. Gjorde nåt pass innan LL förra året på 16 eller 17 varv. Pannben. Kändes ungefär som längdskidåkningen på konstsnöspåret. Ja, ja, mycket upp och ner blev det.

Ett annat tips jag har läst mig till är att dra ner hakan mot bröstet i utförslöpning så motverkar man fel höftposition och att man bromsar med hälisättning framför kroppen.
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#24
•
27 februari 2014 kl 07:47
Gilla
#23

Att dra ned hakan mot bröstet känns inte som en bra idé om man ska ha en avslappnad löpstil. Troligen påverkar det andningen negativt också.
Lars Bern
1973 • Göteborg (Hisings Backa)
#25
•
27 februari 2014 kl 08:14
Gilla
Det var ett bra tips som funkar för mig. Fast jag är ju inte sub-2h, än... ;)
Henrik Börjesson
1974 • Mölnlycke
#26
•
12 juni 2014 kl 21:21
Gilla
Hur går det för er där ute? Jag är själv inne på att köra kuperat motionsspår och även kombinera spåret med distanslöpning. Hur ofta kör ni det kuperade spåret och hur långt/länge?
Jag tänker ha spåret varannan vecka då jag satsar på teknik, tempo och backe. Den andra veckan nöter jag km men ändå i kuperad miljö.
Mitt mål är LL30 med gott humör och utan att vara skadad vid målgång. Klarar jag 3h som är jag nöjd.
Gabriel Granåsen
1980 • Umeå
#27
•
12 juni 2014 kl 23:09
1 Gilla
Jag försökte gå på utför under LL förra året. Det funkade jättebra fram till strax innan abborrbacken då framsida lår och vaderna krampade ihop. Inför nästa försök kommer jag att träna upp låren betydligt bättre och gå på ännu hårdare utför ;).
Jens Öst
1973 • www.swedentrails.com
#28
•
13 juni 2014 kl 07:03
1 Gilla
Jag tror att många tänker fel. Idén med att "luta sig framåt" fungerar endast när man springer så snabbt att man hela tiden skjuter ifrån med löpsteget istället för att bromsa vid fotnedsättning. När man hittar det så blir det ett slags tassande flyt där kroppen rör sig så lite som möjligt upp och ned. Man ska följa den lutning nedförsbacken har så benen slipper jobba just upp och ned.

Detta fungerar endast om det går riktigt fort, fortare än de flesta, inkl jag, är bekväm att springa..

Det är min subjektiva åsikt om att "luta sig framåt".
Joakim Ejenstam
1988 • Uppsala
#29
•
13 juni 2014 kl 07:55
Gilla
Av egen erfarenhet så tycker jag att det mest handlar om vana. I början är det obekvämt och nästan läskigt att luta sig frammåt i nedförsbackar men efter ett tag så hittar man ett steg som passar en.

Jag brukar köra alla backar med visst frammåtlut när jag kör alla mina pass, oavsett var jag hittar dem. Det behöver inte vara mycket lutning men jag upplever det som att det är lättare att springa då.

Precis som Jens säger så handlar det mycket om att inte lyfta för mycket på benen. Fokus på att lyfta knäet och driva med höften tror jag.
Magdalena
1972 • Tumba
#30
•
13 juni 2014 kl 08:55
Gilla
Ingen som nämnt asfalt här. I brant nerförslut där det är asfalterat finns ofta även löst rullgrus. Iaf jag tar det extremt lugnt då, har ingen lust att halka och rasa omkull och slå ihjäl mig.
Men i skog är det ju bättre fäste, så där är det en annan sak :)
Lars Pensjö
1961 • Torslanda
#31
•
22 juli 2014 kl 11:18
Gilla
Vad som fungerar bra för mig är att böja lite på knäna i nedförsbacken. Det räcker nästan med att tänka tanken, då påverkar det löptekniken. Det gör att isättningen blir mindre stötig, vilket i sin tur gör att jag inte anstränger musklerna lika mycket.

Notera att man även får en liknande effekt om man håller ner steglängden (uppe frekvensen).
Peter Andersson
1965 • Eksjö
#32
•
22 juli 2014 kl 11:32
Gilla
Kolla in Kilian Jornets teknik i den här backen (det är inga dåliga killar han lämnar bakom sig heller):

https://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=tQbEaiHPI9k
Mattias Eklund
1980 • Åby
#33
•
22 juli 2014 kl 22:43
Gilla
jag skulle säga att övning ger färdighet, först när du gått i backen ett par gånger vet du med säkerhet hur långt fram du vågar gå och hur mycket dina ben faktiskt orkar med, fick tipset av Anders Kleist för ett tag sen att "det gör bara ont, inte värre än så" när man skrotar :)

Det jag ser de flesta göra är att de springer med huvudet, kontrollerat och fokuserat istället för att släppa loss och känna fartvinden, adrenalinet osv. Tittar man på de som springer riktigt fort utför (typ Emelie, Killian etc) är det minst lika mycket skutt, hoppsasteg osv som löpning, och fort går det. Hur man applicerar det på asfalt däremot vettetusan, tycker alltid att jag själv klampar för mycket när det är platt men gissar att samma sak gäller där - att träna på det.

För egen del brukar det kännas bra sålänge jag håller mig på främre delen av foten och är i kontroll, så fort hälen åker i får låren ta smällarna, greppet blir sämre och allt blir jobbigt.
Henrik Eketjäll
1977 • Eskilstuna
#34
•
23 juli 2014 kl 08:38
Gilla
På sätt och vis tycker jag det är samma teknik som annars, bara att hastigheten ökar och att man därför måste öka stegfrekvensen.
Till viss del kan man bromsa med överkroppen genom att luta sig lite bakåt.
Blir hastigheten ändå för hög så funkar det att göra ett lite längre skutt i emellanåt. Säkert landningen efter ett sådant som står för mycket av den bromsande effekten, men hellre något ibland än vart enda steg.
Finns nog många som kompenserar för den högre hastigheten och bromsar med steglängden istället, antar att det då är lätt att få fotisättning framför kroppen och döda lår som ett brev på posten.
Lars Lindefelt
1958 • Borlänge
#35
•
23 juli 2014 kl 14:20
Gilla
Lite av konsten är faktiskt att våga slappna av utför så att benen inte stumnar och att jobba med snabba fötter. Jag var duktig på det i yngre dar men efter de år jag vilat från löpningen är dessvärre den egenskapen till stor del borta, delvis p.g.a de problem jag haft med mina fötter - tre operationer innebär i stort sett en omstart.
Joakim Ejenstam
1988 • Uppsala
#36
•
28 juli 2014 kl 19:48
Gilla
Har kört på ganska bra med backträning nu senaste månaderna och har börjat komma tillbaka lite. Dessvärre är det dåligt med backar i Uppsala så man får öva i korta branta backar. Har haft möjligheten nu i Sundsvall att köra några riktigt långa backar och det är först där jag tycker att tekniken går att pröva på riktigt.

Jag har kört mycket med varierande steglängd beroende på underlag och lutning. Brant och löst så blir det större hopp, flackar bör det lite kortare och snabbare. Försöker alltid hålla händerna ute brett för balans men när det inte är så brant så vill jag gärna kunna få in en bra pendling med armarna.

Resultatet av träningen återstår att se på lördag på AXA öppet fjäll. Förhoppningsvis kommer det till nytta på ultravasan också!
< < < 1 2 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.