3 juni 2014 kl 14:27
Det beror på så många faktorer, men generellt är det så att det kostar betydligt mer att springa uppför. Det är som när du kör bil och ser den aktuella bränsleförbrukningen på instrumentbrädan. När du kommer till en brant backe och fortsätter i samma fart som du hade när du körde på flat mark så rusar bensinförbrukningen i höjden något enormt. Ungefär så kan du tänka med din glykogenförbrukning.
En erfaren duktig löpare som tränat och tävlat på kuperade banor under många år vågar hålla nere farten rejält uppför för att spara på glykogen, och har sedan arbetat upp en effektiv teknik för att springa fort nerför utan att det sliter för mycket på benen.
Men en nybörjare eller ovan motionär brakar gärna på för fort uppför och väl uppe på krönet är man så trött att man tar sig ner med bakåtlutad hållning och ben som är som telefonstolpar.
Så det jag försöker säga är att duktiga, taktiska löpare kan springa riktigt fort på en kuperad bana, och behöver inte tappa så värst mycket tid jämfört med en platt bana. Men en oerfaren löpare (eller någon som inte tränat i kuperad terräng) tappar betydligt mer, ofta pga att man springer slut på sitt glykogen tidigt i loppet och behöver sänka farten under andra halvan av loppet.