12 augusti 2008 kl 09:03
Hej.
Ibland när jag går till kennelklubbens träningar brukar jag ta med min man som är joggare, han är så söt och snäll för det mesta.
Oftast gör han som jag säger, men ibland busar han till det och joggar runt och nyper andra damer i baken, och ibland fräser han som en katt åt hundarna för att busa lite.. typ.
Några av hundägarna blir sura, men de flesta tycker att han är jätteskojig. Jag försöker hålla honom i handen eller plocka upp en öl ur fickan när han blir som mest upplivad, men han måste ju också få lära sig att vara bland lättklädda hundägare. Några av de andra damerna som också är gifta är verkligen förstående, men de andra surbullarna bara tänker på sitt eget istället för att hjälpa mig. Så fort en karl pillar lite så gnäller de för att det stör deras disciplinträning med hundarna.
Men vá nur´å, ja måste väl få ha min man med nånstans. I joggingspåret där han ska vara e de ju inge kul.
(ibland går det bara inte..)