28 februari 2014 kl 22:47
Det finns en grundregel för hund(ägare) som är lika enkel som självklar. Är hunden grundtränad i appell och omedelbart återvänder till ägaren på kommando kan den vara utan koppel i begränsad omfattning. Är den inte appelltränad ska den alltid gå i vanligt koppel - absolut inte spårkoppel.
Det är både för hundens och omgivningens skull, helt oavsett vad ägaren anser om hundens "snällhet". Hunden har ingen självklar rättighet att springa runt utan koppel. Den ska vara under absolut uppsyn, och då krävs koppel. Saknas det ska hunden lyda kommando så bra att det motsvarar koppel.
Passerade en till synes herrelös hund som sprang runt på åttan i Skatås härom veckan. Efter en del spanande och frågor till folk i närheten ser jag en kvinna ca 40-50 meter längre bort med hoprullat koppel i handen, som joggar och pratar med väninna. Sprang ifatt och följande replikskifte utspelade sig (rätt ordagrant faktiskt):
- Ursäkta, är det din hund som springer lös?
- Va? (Vänder sig om och tittar efter hunden som nu är ca 15 meter bort) Ja, hur så?
- Använd gärna koppel tack. Det här är ett motionsspår, inte en hundrastgård.
- Jaha. Varför då? Den är inte farlig, jag har 100% koll.
- Va? Hur kan du ha 100% koll när hunden springer 40 meter bakom dig? Du har inte vänt på huvudet en enda gång vad jag har sett. Du verkar mer intresserad av att prata med din väninna än ha koll på hunden.
- Men skit du i det. Min hund är jättesnäll.
- Det spelar ingen roll. Jag har blivit biten av lösa hundar som ägarna har lovat är jättesnälla. Du kanske älskar din hund, men jag gör det inte. Använd koppel.
- Jaha, jag är så hemskt ledsen då (i snorkig ton).
- Nä, jag är ledsen. Det gjorde riktigt ont att bli biten. Använd koppel, för omgivningens skull.
- (Ohörbart mummel. Kopplet åkte på. Mer mummel.)
Ett typexempel på person som ger hundägare dåligt rykte. Den här lyssnade i alla fall, men normalt sett får man lite om ens någon respons på att be folk använda koppel. Ofta tas det märkligt nog som en förolämpning, som om hela världen borde förstå att just deras lilla älskling minsann är att lita på.
Förr var det vanligare att hundägare var intresserade av att jobba aktivt med hundarna, vara medlemmar i klubbar, och lära dom appell. Nu har hundägandet exploderat och hunden ses mer som en medlem i familjen än ett djur, med samma rättigheter som en människa.
Spårkoppel borde för övrigt enbart få säljas till yrkesfolk.