Löpning • Kom igång • 68 inlägg • 4283 visningar •

Är en mil "långt" ?

Peter Puke
1965 • Glemmingebro
#1
•
3 augusti 2008 - 10:08
Gilla
En knasig, filosofisk fråga så här på en regning söndagsförmiddag :)
Om man tar ett genomsnitt av alla löpare tror ni att löpa ett pass på en mil är långt, alltså inte så ofta genomfört? Kör "löparmassan" mest pass under en mil?
Själv har jag nyligen kommit igång regelbundet och jag har ett par rundor på 4,2km resp. 6,1km.
Milen är inte avskräckande men jag känner att jag måste skynda långsamt eftersom jag fått några skador.
< < < 1 2 3 4 > > >
Leif Andersson
1954 • Falun
#2
•
3 augusti 2008 kl 10:11
Gilla
Ja, det tror jag. En mil är långt för "löparmassan" som typ tränar för Tjejmilen eller bara för att röra på sig. På en sajt som jogg.se är milen lite kortare för där häckar ju många som tränar för marathon och andra långlopp.
Gurra Limebranch
1983 • Oskarström
#3
•
3 augusti 2008 kl 10:29
Gilla
Jag tycker 5km är långt, i alla fall när man har spyan i halsen redan från start :)
Thomas Trulsson
1971 • Malmö
#4
•
3 augusti 2008 kl 10:50
Gilla
Som Terqat säger.. Alt är ju beroende av insatsen.. Milen på 45 min är väldigt mycket längre än milen på 60:-)
Jerry Nordgren
1966 • Björkhagen, Johanneshov
#5
•
3 augusti 2008 kl 10:55
Gilla
Jo, det är inte distansen som sänker en utan farten..

:-)
Gurra Limebranch
1983 • Oskarström
#6
•
3 augusti 2008 kl 10:59
Gilla
Hahaha, det är märkligt hur man kan slås av tanken "är det aldrig över?!" på en relativt kort sträcka, jämfört med hur man tränar en vanlig vecka.
Mikael Österblom
1970 • Upplands väsby
#7
•
3 augusti 2008 kl 11:15
Gilla
Hej
Om jag minns rätt så gjordes en undersökning där man kom fram till att mindre än 10 % av Svenska folket kunde löpa en mil. Så en mil är låååååååångt för många medans vissa av oss tycker att löpningen börjar efter 3 mil
EM
1987 • Gävle
#8
•
3 augusti 2008 kl 11:53 Redigerad 3 augusti 2008 kl 11:54
Gilla
Jag har nyligen börjat lägga in sträckor på 10km. Jag springer dessa utan problem och har tidigare sett en mil som... hm, jag vet inte... en slags gräns?
Nu lägger jag in en sträcka på 10 km en gång i veckan, utöver mina vanliga pass på 7km.
När jag sprang för 3 år sedan sprang jag endast en mil en gång om året (tjejmilen)... Dock var jag inte lika seriös då.

Man ändrar ju distanserna ju mer man kör på.
Så, för ett par år sedan var en mil långt. Idag är inte en mil långt på samma sätt.

Snart är jag med i den ligan där man tycker att en mil är uppvärmning! =)
Ulrika Danielsson
1968 • Löndala
#9
•
3 augusti 2008 kl 12:05
Gilla
Hej!
För mig är ett kortsiktigt mål att kunna springa milen utan problem. Helst tre gånger i veckan. Just nu är jag uppe i 5 km tre gånger i veckan och är glad för det.

Ulrika
Lena M
1961 • Norrtälje
#10
•
3 augusti 2008 kl 12:56
Gilla
VIsst är det främst farten som "knäcker". Men även tiden man håller på ger utslag. Efter några timmar BLIR det jobbigt, oavsett hastighet...

Och som svar på frågan: ja, min gissning är att en mil är långt, troligen den längsta sträcka, de flesta i "löparmassan" springer. Vi som springer längre är en försvinnande liten del av befolkningen. Betänk att det, enligt undersökningar, inte ens är 10 % av den vuxna befolkningen mellan 20 och 65 år som tränar tre gånger i veckan eller mer.
Anders Ringman
1965 • Borås
#11
•
3 augusti 2008 kl 13:19
Gilla
För mig är 5 km långt, men jag är nybörjare (började träna på allvar i juni i år). Mitt mål är att klara 5 km utan att gå något (jag skäms alltid om jag får gå under ett träningspass).

Men visst, milen finns i tanken. Målet är väl att kunna springa en mil och att göra det i ett hyfsat tempo. Men jag tror inte det kommer att hända i år.

För övrigt så skall jag försöka ge mig på 5 km idag, det är rätt gynnsamma förhållanden. Svalt och ett stilla regn, precis så som jag vill ha det när jag tränar.

Men åter till frågan, en mil är nog långt för många medan det är en enkel distans för andra. En vältränad löpare klarar väl en mil utan att anstränga sig allt för mycket. Jag tror också att en mil är en rimlig distans för de flesta om man får träna ett tag. Att springa (alltså inte springa och då och då gå) en halvmara och framför allt en helmara tror jag inte alla kan klara av. Men att klara av att springa en mil bör de flesta kunna träna upp sig till, även om det kanske tar sin tid för många (inklusive mig själv).
Magnus Nilsson
1967 • Linköping
#12
•
3 augusti 2008 kl 14:24
Gilla
Långt handlar väl rätt mycket om tidsåtgång, och där skulle jag nog sätta en psykologisk brytgräns vid en timme.
Vi delar upp saker i timmar. Hyr vi halltid för innebandy så hyr vi en timme. Lunch en timme. TV-serier tar en timme. Så, tar nånting längre tid än en timme uppfattar vi det som långt. Så även träning. Skulle milen ta en timme upplevs den som väldigt lång. Upp till 5km tillhör väl normaldistansen för många, då hinner man byta om, träna och duscha på timmen och då är träningstiden överkomlig för lite vardagsträning.
Jennie
1976 • Kållered
#13
•
3 augusti 2008 kl 15:02
Gilla
Åh, vad glad jag blev när jag läste det här! Trodde att "alla andra" sprang så himla mycket längre varje gång. Jag springer 4 km 4-5 gånger per vecka med avsikt att öka så att jag pallar Lidingö tjejlopp i slutet av september. Just nu känns en mil inte riktigt så långt som det gjorde för en månad sedan men fortfarande ganska långt, helt klart!
Anonymiserad
2006 • Alingsås
#14
•
3 augusti 2008 kl 15:39
Gilla
Ett tips som kan fungera för er som vill vänja er att springa en mil. Ta inte tid. Ha ingen klocka med er. Mät upp en 10 kmsträcka som ni vet verkar behaglig att springa på. Börja jogga sakta, strunta i om ni behöver stanna vid övergångsställen eller för att stretcha om en paus behövs. Efter det har ni som inte sprungit en mil klarat det. Sedan är det bara att vara envis och träna på att springa utan att stanna någon gång. Klarar man att springa 5 km flera gånger i veckan är en mil nära för de flesta tror jag, viktigast är att inte springa för snabbt...
Johan Andreasson
1983 • Linköping
#15
•
3 augusti 2008 kl 15:59
Gilla
Jag sprang min andra mil någonsin idag, nyss... Springer annars mest 5km - sträckor. Men jag börjar inse att milen nog är mer min grejj. Mina 4,6km i fredags var rena döden jämfört med milen idag (kanske hade det med temperaturen å göra). Jag tycker mig ana att efter en viss sträcka, kanske 5 - 6 km så bara går och går benen och det känns som om min "psykologiska brytgräns" passeras där någonstans. Men så är jag ju bara barnet på att springa längre sträckor.
Leif Andersson
1954 • Falun
#16
•
3 augusti 2008 kl 16:02
Gilla
Denna tråd får mig att inse att man lätt förlorar perspektiven om man mest hänger på träningssajter och umgås med gelikar. Som Anders skrev ovan "En vältränad löpare klarar väl en mil utan att anstränga sig allt för mycket.". Jag, som då anser mig själv vara en medelmåttig motionär, kan ju springa en mil utan att anstränga mig det minsta. Typ en mil på 55-60min.
Sven Andersson
1966 • Kista
#17
•
3 augusti 2008 kl 16:28
Gilla
Mer perspektiv, på Leifs linje: jag ids knappt med böket med att byta om före och duscha efter om inte den rena löpdelen är minst 25-30 minuter (minst 6 km). Böket runt om får inte ta längre tid än själva löpningen! Undantaget är väl korta bensträckare dagen innan ett lopp.
csaba
1973 • Malmö
#18
•
3 augusti 2008 kl 20:32
Gilla
för mig har en mil blivit en minimum på mina jogg eller distanspass.
(och ibland har det till och med som uppvärmning inför mina intervallpass)
men då har det just blivit fel också. när jag sprang vissa mindre lopp i somras och "bara" skulle ta det som en snabbdistans träning, men det fick jag "äta upp" (det är ju bara 10km,tänkte jag).

som "Tergat" säger det är inte disstansen det är farten som "dödar".

en mil kan nästan vem som helst genomföra, men med olika hastighet (kanske inslag av jogg eller gång).
Stefan Nilsson
1953 • Lund
#19
•
3 augusti 2008 kl 22:14
Gilla
För två år sedan hade jag som mål att kunna springa en mil utan uppehåll. Det funkade till sist, och nu tillhör jag den där kategoring som nästan alltid springer längre än en mil när det blir dags för ett löppass (i alla fall om jag inkluderar upp- och nedjogg). Håller med de inlägg som säger att det är farten som är huvudproblemet. Jag hade också svårt att hålla igen. Trodde att man var tvungen att nästan spy för att löpningen skulle vara "till nytta". Så, ni som drömmer om att klara milen, ta det riktigt lugnt så fixar det sig! Ett bra sätt är att använda pulsklocka och se till att man t ex håller sig under 75% av maxpuls (eller vad som nu upplevs som bekvämt "prattempo").
Jonas Utmanaren
1961 • Stockholm
#20
•
3 augusti 2008 kl 22:17
Gilla
En mil är pisslångt ... men alla kan pissa. *f´låt*
< < < 1 2 3 4 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.