22 november 2013 kl 14:02
Här kommer mitt första "Jogg-inlägg" någonsin. Efter att bara ha varit åskådare tidigare.
Vill man bli en duktig gitarrist så måste man spela mycket gitarr och vill man bli en duktig löpare så måste man löpa mycket. För att kroppen ska orka med mycket löpning så bör majoriteten av passen springas i ett lugnt tempo. Jag tycker också att känslan är viktigare än pulsen. Man ska ju egentligen aldrig träna hårdare än att man kan genomföra sitt nästa planerade pass.
Ett typiskt motionärsmisstag är att köra de lugna passen för hårt och de hårda passen för lugnt.
Jag fastnar själv ofta i "fällan" och springer lite fortare än nödvändigt på mina vanliga distanspass. I vintras/våras valde jag att köra merparten av dessa pass på löpband (ja, det är skittråkigt) så att jag lättare kunde kontrollera farten. Farten var då ca 5:15 - 5:30 (med 1% lutning) och jag kände mig knappt anfådd efteråt. Under den här perioden sprang jag fler km/vecka (i snitt) än vad gjort tidigare. De lugna passen gav ju givetvis en fin träningseffekt (aerobt, löpekonomiskt osv), men framförallt tyckte jag att de snabbade på återhämtningen. På våren krossade jag sedan mitt halvmarapers trots en kuperad bana.
Så min träningsfilosofi (starkt förenklat) är: Full fokus på kvalitetspassen. Genomför dem enligt plan och våga bli trött. Övriga pass ska vara behagliga.
Sedan påverkas ju givetvis fördelningen av hur många pass man vill/kan träna i veckan.