22 juli 2012 kl 20:44
Redigerad 22 juli 2012 kl 20:51
Jesper: jag springer ungefär som du fast jag egentligen inte får till tre pass i veckan pga tidsbrist och motivationsbrist, så jag springer oftast hårt och kort eller medeldistans och inte så snabbt, varvat med något enstaka längre pass på dagsform och med ambitionen att vara ute lite längre.
Så run less run faster funkar helt ok för mig, men långpassen har blivit lidande och likaså förmågan att trycka på längre sträckor i högre tempo.
Intervaller sprang jag nästan aldrig förut men de har hjälpt mig att komma tillbaka så det kör jag mer av nu men utan långpassen så får jag begränsad nytta av dem.
Under min "seriösare" period sprang jag fyra till sex dagar i veckan året runt, helst terräng och helst 10 till 13km och de längre passen runt två mil. Milen brukade rassla av på rutin på 38-39 minuter på varje pass och sprang jag längre så var det s.k. negativ split med fartökning mot slutet. Personbästa på milen i blandad terräng (hälften kuperad och hälften flack) låg på 34:48 på milen, den har visat sig i efterhand vara ca 10 200m. :)
Var jag trött så släpade jag mig runt på 41 till 42 minuter på milen och ibland sprang jag fartleksvarianter av passet om jag var pigg och körde upp och ner för backar och trappor och sprang varianter av "idioten" med rundor som jag vände och sprang tillbaka precis innan mål, fram och tillbaka. Roligaste "idioten" var Västerbron och runt vattnet söder/norr mälarstrand hela varvet och över bron och sedan vända tillbaka och repetera tre gånger. Då var man glad att komma hem, jag bodde vid brofästet vid Hornstull och såg i princip porten från bron...
Jag hamnade på en platå där jag var ganska snabb men att kapa tider på milen skulle innebära en satsning som jag inte hade riktigt ork med. Dessutom så höll jag mig nästan skadefri på den nivån (två skador på femton år, varav den ena inte löparrelaterad) så att öka träningsdosen kändes för tungt och jag var inte beredd att offra mer tid på löpningen som jag redan lade alltför mycket tid på med tanke på att jag inte tävlade utan "bara sprang". Hade inte självförtroende för att tävla och ansåg inte att jag hade något i ett lopp att göra.