Löpning • Tävlingar & Motionslopp / ASICS Stockholm Marathon • 30 inlägg • 8451 visningar •

Tjejer – varför/varför inte springa sthlm marathon?

Tommie Jinnevång

1979 • Stockholm

•

5 februari 2013 - 16:52

Gilla

Hej,

Jag har i min utbildning fått i uppdrag att göra en kampanj i syftet att få fler kvinnor att springa sthlm marathon. Under researchen så har det uppstått lite frågor, så jag tänkte fråga er som faktiskt springer och har detta som hobby alternativt tävlar.

Mina två frågor är alltså riktade till Kvinnor som löper:

Varför springer ni marathon? vad får er att göra detta? hur ser er träning ut till vardags? Ni damer som ska springa för första gången, hur kom det sig?

Ni som INTE springer. Vad har ni för tankar kring marathon, varför har inte tanken slagit er att, ja kanske skulle man testa?Är det något som skrämmer speciellt? Längden på loppet? Har tävlingsmomentet en skrämmande effekt?

Det var allt =)

Tack i förväg för svar. MVH Tommie.

< < < 1 2 > > >

Magnus Wallin

1976 • Ängelholm

•

5 februari 2013 kl 17:12

Gilla

Tyvärr e jag värken tjej eller ska springa stckh maraton ;-)
Men jag vet varför inte jag tänker springa det iaf..... DET ÄR FÖR DYRT!

anna

1980 • Malmö

•

5 februari 2013 kl 17:53

Gilla

Klart att man har tänkt att man ska testa någon gång, men jag är inte uppe i de distanserna än. Tänker klara halvmaran först. Tränar löpning 3 gånger i veckan och annat 2 gånger/vecka, men springer inga längre distanser, blir mest 5-12 km.

Sedan är det ju i sig lite extra pyssel när man måste resa bort för att kunna springa. Anmälningsavgiften är hög, och behöver man dessutom resa och övernatta så blir det ännu dyrare. Jag ser inte riktigt varför just Stockholmsmaran skulle vara värd de pengarna. En mara på hemmaplan skulle jag vara mer benägen att bara "testa" för skojs skull.

Rungirl

1990 • Hemma

•

5 februari 2013 kl 18:20

Gilla

Har aldrig sprungit mer än 18 kilometer i sträck så maraton känns ju liite avlägset just nu.. men någon gång så! :)

Kinsei

1974 • Malmö

•

5 februari 2013 kl 18:22

Gilla

På ungefär samma avstånd från Malmö fast söderut finns många trevliga lopp som inte kräver att man anmäler sig ett år i förväg. Köpenhamn och Hamburg t.ex. Tycker också att datumet för Stockholmsmaran är lite svårt, eftersom det konkurrerar med så många andra lopp under våren. Har nästan bara sprungit maror i mars och på hösten, då har man våren och försommaren kvar till tior och annat!

Irene

1968 • Åstorp

•

5 februari 2013 kl 18:26

Gilla

För mig är distansen helt enkelt för lång. Tränar för halvmara nu och den träningen räcker för mig.

Mira Granberg

1975 • Sjulsmark

•

5 februari 2013 kl 20:44

Gilla

Jag har alltid tränat (styrka, löpning, spinning, längdskidor) men sista åren har jag kännt ett behov att ha ett mål med träningen, mer än bara få bättre kondition/form. Är inte alls tävlingsinriktad, har inte tävlat i löpning i vuxen ålder. Tanken på maran har funnits där ett tag och nu kände jag att jag var mogen för utmaningen. Har hört att Stockholm marathon är ett trevligt lopp, dessutom passar tidpunkten mig bra (början av sommaren).

Veronica A

1979 • Eskilstuna

•

5 februari 2013 kl 20:59

Gilla

Tanken har slagit mig att jag någon gång skulle vilja testa marathon men nu tycker jag att halvmara (Gbg-varvet) är tillräckligt långt. Om jag skulle springa en mara är det Sthlm marathon som lockar mest.
Så det är helt enkelt längden som är problemet, att det är en tävling är bara kul.

•

5 februari 2013 kl 21:10

Detta inlägg har raderats

Kajsa B

1987 • Göteborg

#10

•

5 februari 2013 kl 21:12

Gilla

hade tänkt springa min första mara förra sommaren (sket sig dock när jag hade sönder benet). hade dock aldrig en tanke på att springa sthlm marathon. den är dyr, man måste köpa plats långt innan och den drar inte direkt med något annat än att det är mycket folk.
Tromsö var istället det marathon jag siktat in mig på. ett i midnatts sol.

Jenny

1971 • Årsta

#11

•

5 februari 2013 kl 21:27

Gilla

Springa Marathon hade för all del varit trevligt, men jag har inte den tiden att lägga på min träning. Förra året tränade jag för halvmaran men på slutet fick jag knappt ihop det tidsmässigt med jobb, barn och åtaganden på fritiden. Pga skad blev det tyvärr inget lopp, men skam den som ger sig, nytt försök i år! Kanske blir det en mara när barnen blir äldre? Stockholm är ett lätt val i så fall.

Marie Larsson

1968 • Mellbystrand

#12

•

5 februari 2013 kl 22:10

Gilla

När jag började springa för ett par år sedan så tyckte jag att springa ett marathon kändes väldigt avlägset, drygt 4 mil är faktiskt rätt långt. Efter att ha sprungit ett tag så kom automatiskt viljan att testa längre distanser. Sprang Lidingöloppet som någon sa att "klarar man 30 km terräng så klarar man 42 km slät mark. Så efter att ha sprungit Lidingöloppet så ville jag ju kolla om det stämde och anmälde mig till Stockholm marathon. Många säger att det är ett fantastiskt lopp med mycket publik, härlig stämning och mycket välorganiserat. Nu blev det ju inte så mycket av den härliga stämningen eller publiken pga världens sämsta väder men jag är väldigt stolt att jag klarade loppet ändå. Kommer kanske att springa längre distanser nån gång, bara för att testa hur länge jag egentligen orkar springa.

Elin

1984 • Kungsbacka

#13

•

5 februari 2013 kl 22:18

Gilla

Jag springer sällan mer än 5km-1mil/tillfälle men har sprungit gbg-varvet 2 ggr och midnattsloppet 2ggr. Förr tyckte jag inte alls om att springa men när det går bra är det fantastiskt skönt! Man känner sig starkare än genom någon annan träning!

Variation och nya mål är en sporre och väldigt viktigt för att jag ska trivas med min träning. I år, närmare bestämt 22 september, då är det Sydney Maraton som gäller! Mitt första maraton och mitt första besök till Australien. Kan man unna sig en bättre belöning?

Anna S

1972 • Malmö

#14

•

5 februari 2013 kl 22:30

Gilla

Jag tänker att maraton passar bättre när jag blir (ännu) äldre, så jag väntar.

Nu vill jag gärna träna upp snabbheten och se hur långt det går.

När jag närmar mig 50 år och barnen är större hoppas jag ha mer tid för långpass och resor till trevliga storstäder där vi bor på hotell och springer maraton!

Jag tycker personligen att tävlingsmomentet känns större på kortare motionslopp (5k/10k).

Jag blir också lite anti och därmed mindre intresserad av maratonsträckan eftersom "icke-löpare" imponeras så mycket av 42195 m. Får bita mig i tungan för att inte kommentera när de skryter av kollegan som sprungit ett helt maraton ( på strax över 5 timmar). Löparsnobb är mitt andranamn!

Annelie

1971 • Skövde

#15

•

5 februari 2013 kl 22:45

Gilla

Marathon JA TACK. Ännu hellre ultramarathon eftersom jag är mer ute efter den personliga utmaningen än att kunna visa upp en fin tid.

Stockholm Marathon NEJ TACK. För dyrt, för hajpat, för mycket folk.

Johanna

1975 • Hässelby

#16

•

5 februari 2013 kl 23:30 Redigerad 5 februari 2013 kl 23:30

Gilla

Jag har sprungit loppet två gånger (2010 och 2011). Jag är (eller var) anmäld till årets lopp också, men har precis skickat ett mejl till arrangören om återbud. Skälet är att jag på grund av flytt och annat helt enkelt inte har tiden, orken och kanske heller inte lusten att motivera mig till ett vettigt träningsupplägg. Jag springer helt enkelt för lite just nu, knappt alls. Det som motiverar mig att springa lopp är tanken på att göra en, i mina skor, bra tid tillsammans med den endorfinkick som man får. Finns inte förutsättningarna för det så ser jag ingen mening med att springa lopp.

Karibou

1976 • Sundbyberg

#17

•

6 februari 2013 kl 06:56

Gilla

Varför springer ni marathon?
- skulle du ha frågat för 2 år sen, skulle jag ha svarat det är bara vansinnigt att göra. Nu - och 6 mara senare + antal halvmara... - känns det som att distansen är där jag kan se mest potential att förbättra mig själv. Ser det som en utmaning. Distansen i sig är aldrig med på mitt träningsprogram o varje gågn förvånar jag mig att avsluta distansen på lopp. Efter att ha simtävlat när jag var yngre (!) och för de kortaste distanser, nu känns det som att utveckling och nöjdhet finns på längre distanser (samt på träning vid kort o snabba pass också!)

vad får er att göra detta?
- se ovan!

hur ser er träning ut till vardags?
- 5/6 träningspass per vecka. Alltid minst en dag vila. program innehåller distans/lugn pass, intervaller (kort eller lång) och långpass (>25km gillar jag!). Nu vill jag också inkludera lite lågpulsträning efter dent väldig intressant diskussion här på jogg. Fast det är svårt tycker jag!
- har också ett simpass per vecka om allt går bra och när det blir finare väder lite cykling ersätter ett löppass

Ni damer som ska springa för första gången, hur kom det sig?
- inte första mara denna gången. Men för min första mara, vara bara så att jag hade sprungit GV efter minst 10år att tycka det vara helt inte klokt att springa så långt (!) och efter första lopp letade jag nya utmaningar och såg att, varför inte, en mara.

> Gällande Sthlmmarathon: Ser itne nåt riktigt speciellt i den. Förutom att den är i Sverige. Lite dyr, men det får man räkna med vid stora lopp. Tänker springa den och boka av "klart". Stadsmiljön som nämns i ett tidigare inlägg gillar jag. Trail är inte direkt min favorit så asfalt är bäst för min del. Stora lopp får man otroligt mycket stöd från publiken för att gå vidare i loppet. Lite svårare med mindre mara, men då är känsla annorlunda då.

> Tävling älskar jag... bara att det krävs träning innan! Pyssel med livet tycker jag kan man lätt fixa (japp, jag skrev "lätt") om man har motivation. Jag tar barnen med mig vid pass, springer från jobbet eller vid lunchtiden, tidigt på morgonen (som nu!) osv. Så vill man hitta tid, hittar man...

Skogsflickan

1967 • Stockholm

#18

•

6 februari 2013 kl 10:16

Gilla

Hej Tommie, intressant undersökning!

Du skriver "Varför har inte tanken slagit er att, ja kanske skulle man testa?" Jo så klart tanken har slagit mig. Jag skulle gärna springa maraton och älskar att tävla. Men jag har ingen möjlighet att träna så mycket med heltidsjobb som chef + massor av barn + långa resvägar + sjuk förälder som behöver mycket hjälp + andra roliga saker som man vill hinna med. Du skulle se vår almanacka hemma så skulle du förstå!

Jag hör direkt era invändningar: "Men du måste ju prioritera dig själv!" Jo, fast för mig ÄR det att prioritera mig själv att vara med barnen i stället för att träna mil efter mil efter mil.... Jag VILL vara med familjen. Under de här ca 20 åren av mitt liv är det viktigare. Var sak har sin tid!

När barnen är tillräckligt gamla hoppas jag att de blir sugna på maraton eller Lidingöloppet... och då kan vi träna tillsammans! Det ska bli kul!

Så dina övriga frågor om det är något som skrämmer speciellt känns helt omotiverade för mig.

Lycka till med marknadsföringen!

Kristin Larsson

1983 • Göteborg

#19

•

6 februari 2013 kl 10:24

Gilla

För mig är det helt enkelt för långt. Tränar för Göteborgsvarvet (tredje gången) nu och längre än så skulle jag inte ge mig på...

Erika Domeij

1979 • Rödeby

#20

•

6 februari 2013 kl 10:48

Gilla

Det är för dyrt.

< < < 1 2 > > >

Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.