28 september 2006 kl 21:38
Redigerad 31 december 2005 kl 00:00
Hej, Nicklas!
Hur går det med löpningen? Tänk på att löpning är en m y c k e t långsiktig sport. Det funkar inte med att ge järnet träning efter träning, inte ens om man är vältränad.
Det är därför det är så viktigt att sätta upp mål, och ha en plan så att man kan skynda långsamt utan att känna sig stressad.
Alla unga friska personer kan lätt springa i t ex femminutersfart (dvs 5:00/km) pass efter pass i flera månader: sen tar det stopp. Det som händer är att det börjar göra ont i kroppen; de framsteg man hitills gjort börjar utebli och lusten och glädjen att spinga börjar avta. Sen skiter man i det och kollar TV istället, eftersom det ger mer och skänker mer glädje och dessutom inte gör ont i kroppen.
Tja, ungefär så där... Hur som helst: om man inte har sprungit förr, eller inte sprungit på väldigt länge så kan ett bra starttempo vara c:a 7:30 km/km. Detta motsvarar att springa 10 km på en timma och en kvart. Tempot kan till och med vara ännu långsammare. Det spelar i n g e n roll i början.
En lämplig träningstid att börja med är 20 min träning, tre gånger i veckan. Det är viktigare att få in denna rutin (att springa regelbundet) än att springa snabbt. Mycket viktigare.
Desutom behöver man inte springa överhuvud taget i början, utan man kan till och med börja med att promenera, och sen övergå till att blanda gång och löpning omvarannat.
Efter en månad kan tiden ökas till 25 min, och efter två månader till 30 min. Först efter två och en halv månad lägger man in något enstaka pass under veckan med enbart löpning (!).
Låter det långsamt? Kanske är det ändå den snabbaste vägen till framgång. Genom att följa strategien med varvad löpning och gång stärker man kroppen på ett mycket framgångsrikt sätt och undvikter i stor utsträckning de så vanliga skadorna som ofta drabbar nybörjare i 8:e till 12:e veckan.
[Se gärna: Nokes "Lore of Running", 4:th edition, p. 331].