Löpning • Tävlingar & Motionslopp • 75 inlägg • 3307 visningar •

Så gick det i Stockholm Marathon!

Peter H Nilsson
1966 • Karlstad
#1
•
2 juni 2008 - 09:11 (Redigerad 2 juni 2008 - 09:20)
Gilla
Vilken upplevelse!
Värmen störde mig inte särskilt. Det kanske tar kraft, men jag mådde inte dåligt av värmen.

Första 25 var transportsträcka, sen började det sega kännas av. Tänkte i 3-5 km-etapper. Vid 30 blev jag pigg igen och sprang troligen för fort.
Tycker att Västerbron är överreklamerad, däremot gjorde det ont nedför på andra varvet.
Vid 35 var jag rejält seg i benen. Sista 2 km gjorde det riktigt ont i benen, hade inte föreställt mig före att det skulle göra så ont, men bryta fanns inte på kartan. Sista 2 km sprang jag för IK stappla.se i 7min/km
In på stadion blev som ett rus i kroppen, håren reste sig på kroppen och jag fick intala mig att man inte ska springa i mål med tårar i hela ansiktet :-)
4.24.22 i debuten och så otroligt nöjd att jag har gjort det.

Söndag träningsvärk, och idag måndag helt ok, springer imorgon igen.
Jag har redan anmält mig till nästa år :-)

edit: Det rödfärgade vattnet de kallade sportdryck... hm.. tur man hade Resorb i bältet..
< < < 1 2 3 4 > > >
Tomas Stenskog
1977 • Storvreta
#61
•
2 juni 2008 kl 21:20
Gilla
Jag kom också i mål på tiden 4:25:12 hade som mål att klara 4:30. Vart riktigt stum i benen vid 25km satt i till 30km sen släppte det.Efter västerbron kändes det ganska bra. Var grymt kul mitt första marathon men inte min sista det kan jag lova..

Vilken publik hela vägen runt.
Tänker anmäla mig snart till 09 sm.
Grattis alla som kom i mål starkt jobbat alla.....
Anders Fritz
1965 • SAXTORP
#62
•
2 juni 2008 kl 21:24 Redigerad 2 juni 2008 kl 21:26
Gilla
Där satt 5:an!
Hade inte större förhoppningar på PB (4.03 Amsterdam) utan jag siktade på klyschan "målet är målet". Eter 1.5 km drog jag en fetvurpa, sprang in i gatstenen på en refug och trillade, slog upp båda knäna rätt ordentligt (såg ut om om jag hade röda höga strumpor på mig..) efter ett par km av lunkande insåg jag att jag skulle kunna springa trots fallet.

Peter Hedman, läste ditt inlägg, rätt inställning, RESPEKT!

Daniel Persson, kanske var det mig du såg? Svart jogg-t-shirt, svart keps, svarta shorts och glasögon, slutade på 4.09

Mötte Krister på nummerlappsutdelningen, jättetrevligt att ses IRL!

Träffade en kille från jogg.se vid ekbacken innan starten, har tyvärr glömt ditt namn, trevligt att träffas!

Såg ingen (!) med jogg-t-shirt i år heller...

Keep On Running!
A
Eva Jonsson Carlsson
1982 • Södertälje
#63
•
2 juni 2008 kl 21:30
Gilla
Jag sprang mitt första maraton i Stockholm i helgen och har verkligen fått blodad tand. Det var jättekul, härligt väder och underbar folkfest. Slutttiden blev 4.05 och jag är verkligen jättenöjd. Bra kämpat alla som gick i mål :)
Elin Svendsen
1981 • Kållered
#64
•
2 juni 2008 kl 21:37
Gilla
Blev andra maran för min del i lördags, och är himla nöjd med mina 4.17! Hade som mål 4.15, men när det (återigen) blev en varm mara så ville jag slå förra årets tid på 4.34 och gärna hamna i närheten av 4.15 så när jag bara kom 2 minuter ifrån så kändes det underbart!

Får passa på att tacka dig även här Maria Andersson från Åsa, som kom med glada hejarop just när det började kännas tungt! När man då hör "Heja jogg!!" så får man lite extra krafter igen!

Såg iaf tre andra med Jogg.se t-shirts som jag hejjade fram lite extra när jag såg dem!

GRATTIS till alla!
Tiina Aavik
1964 • Kalv
#65
•
2 juni 2008 kl 22:21
Gilla
Mitt första marathon men har sprungit distansen innan på 6-timmars i höstas. Målsättning 4.30-4-59. sprang på 5.00.20 :-).
Lite surt, men hade en härlig spurt inne på stadion. Västerbron kan jag leva med :-) men lutningen upp mot stadion på andra varvet var vedervärdig! Hela kroppen sa gå men benen sprang faktiskt, åtminstone i slutet!
Vid 30 km insåg jag att jag skulle fixa det och vid 39 började jag planera för nästa år! Visst e´ man knäpp!

Tack för hejandet Krister o Niklas!

Såg tyvärr bara två jogg.se tröjor men inser nu att de flesta var före :-)!
Grattis till alla! Bra jobbat!
Jonas Olin
1972 • Helsingborg
#66
•
2 juni 2008 kl 22:29
Gilla
KANON - min första mara som dessutom gick bättre än planerat! Gick i mål på 3.44,35 mot planerade 4 timmar. Tycker faktiskt Lidingöloppet är värre med alla backar... Var rädd för vätskebrist och drack kanske för mycket, vilket medförde 6 (!) kisspauser varav den första efter startskottet men före startlinjen...

Mest nöjd är jag nog med att jag lyckades disponera loppet så pass väl - höll jämn fart hela loppet in i mål!
Göran Löfström
1965 • Rångedala
#67
•
2 juni 2008 kl 23:01 Redigerad 2 juni 2008 kl 23:03
Gilla
Jag hade nog solsting i lördags, var knappt närvarande innan start och kände mig loj och lite småsur. Hade planerat att följa 4:15-haren men när hararna klev in i ledet såg det ut som att de ställde sig bland eliten hela bunten. Jag hade nog 200 m till ballongligan vilket inte bättrade på humöret.... När löpningen kommit igång kunde jag skymta en ballong längre fram med en femma som jag siktade in mig på. Efter 5 km var jag ikapp och förbi 5:00-haren, då hade jag en snittid på 6:13 (motsvarar 4:21 i totaltid). Efter ytterligare 500 meter kom jag ifatt nästa ballong. Guess what! Det var 5:30-haren som låg FÖRE 5:00... Stackarna som försökt hänga på den haren i tron att det var rätt tempo kom väl knappt över gärdet... Efter det såg jag vare sig harar eller ballonger mer under hela resan.
Förlåt ett gnälligt inlägg men jag ville bara skriva av mig för det retar mig fortfarande, min enda taktik var att bli dragen av haren och det sprack innan startskottet gick av. I min irritation hamnade jag i en nedåtgående spiral av negativa tankar och det ekade i huvudet "du klarar det aldrig".
Men efter peppning av min underbara familj från olika ställen längs banan (dom sprang nog längre än vad jag gjorde....) klarade jag mig i mål på 4:49 och femte medaljen var bärgad.
Var ballongmänniskorna en effekt av solstinget, typ hägring, eller är det fler som lagt märke till samma sak?
Förresten GRATTIS ALLA från mig med!
Stefan Redebo
1957 • Mariefred
#68
•
2 juni 2008 kl 23:48
Gilla
Jag får sälla mig till dem som både överlevt och fullföljt. Är ruskigt nöjd med att ha genomfört loppet med äcklig disciplin. Konsekvent långsamt och dricka och äta vid alla kontroller. Tiden och placeringen är inget att skriva hem om men det var aldrig en del av målet. Nästa år ska jag våga gasa lite mer men i år hade jag en oerhörd respekt för hur reaktionen skulle bli efter 35 km som jag aldrig varit nära. Hade massor av kraft kvar då vilket framförallt säger mycket om tempot fram dit.
Hararna måste ha fått något olämpligt i morötterna så förvirrat som det verkade vara. Såg också världens snabbaste 5.30 hare. Sen passerade jag ett par 4 hharar och då hade klockan också passerat 4h med råge. Men det är klart även harar måste få ha dåliga dagar.
Lustigt sammanträffande: När jag åkte hem med tåg till Mariefred från Sthlm idag så satt jag med några kvinnor och en man. De började samtala och genom musiken i mina hörlurar trängde brottstycken in som blev du inte trött i värmen, hur känns det idag, var stod familjen osv. När han berättade om den fruktansvärda trappan efteråt kunde jag inte hålla tyst längre och frågade om han sprungit maran. Det hade han och liksom jag för första gången. Det visade sig att han oxå kom från Mariefred och vad jag förstår av resultatlistan så satt alla Mariefreds maratonlöpare plötsligt där i samma kuppè. Det var bara två i år.
Grattis till oss alla vi är vinnare och ett stort tack till dig Peter H som startade och höll liv i 4 h-tråden. Den har varit ett roligt stöd i uppladdningen.
Madeleine Pettersson
1980 • Gävle
#69
•
3 juni 2008 kl 07:46
Gilla
Överlevde mitt första marathon lopp. Och det gick rätt skapligt också. Landade på tiden 3.59.11, klarade alltså 4 timmar med 49 sekunder )
Hade som mål innan att klara 4.30 men när jag började springa och kände mig rätt pigg så tänkte jag att 4.15 ska jag allt klara.
Men den tiden såg jag efter en tid att den kommer jag också klara. Så då var det bara att köra på.
Men sista milen hade jag nog värk i varenada muskel från axlarna och neråt. Men stämningen med all publik och alla underbara löpare gjorde att man klarade sig igenom den också.
Och väl inne på stadion den känslan går inte att beskriva med ord :) så underbart.

Längtar redan till nästa år :)

Martin Lennartsson
1983 • Solna
#70
•
3 juni 2008 kl 07:48
Gilla
Jag hade inga som helst planer på att följa hararna, men får hålla med om att de var förvirrande till max under första varvet. Tänkte precis som övriga att de stackare som försökt hänga med 5.30-haren i början måste ha det jobbigt värre, men mot slutet tror jag det ordnade upp sig. Kom själv i sällskap med 4.15-hararna ute på Djurgården någonstans och såg dem sedan till och från ända fram till målgång vid 4.10, så de stämde bra i alla fall. Dock såg det lite roligt ut när en av hararna plötsligt stack rakt in i skogen för förmodad toapaus =)
För att nämna ytterligare irritationsmoment undrar jag lite var vattenkontrollen precis vid gärdets början kom ifrån. Den finns väl inte med på kartor eller nämndes av speakern? Blev visserligen glad av vätskan, men missade den nästan och fick göra en sväng bakåt för att få tag i nåt att dricka.
Lena Torberntsson
1953 • Mölndal
#71
•
3 juni 2008 kl 14:49
Gilla
Alla som klarade maran har gjort en enorm prestation. Ett särskilt stor grattis till Roland Söderström som jag kollat lite extra på eftersom vi bor grannar nästan. (I samma kommun alltså) Ett särskilt grattis också till Stefan Manning i Gråbo ( storebror Lennart bor där) och förstås alla tjejer och tanter som klarade av denna varma mara. Ett speciellt grattis också till Selma I som gjorde en kanontid på sin första mara och som dessutom fyller 30 år i år! Grattis! (Själv fyllde jag 55 igår, herregud vad tiden går) Tänkte ibland på Selma I under loppet och undrade vad hon skulle ha på sig. Idag har jag sett bilderna och en snyggare tjej får man leta efter!
Anki Söderlund
1969 • Njurunda
#72
•
3 juni 2008 kl 17:04
Gilla
Mitt första marathonlopp men inte mitt sista hoppas jag. Det var fantastiskt att springa, en upplevelse, fast det är klart sista milen log jag nog inte så mycket : ) Detta måste upplevas.
Patrik
1977 • Farsta
#73
•
3 juni 2008 kl 17:39
Gilla
Fick bryta efter ca 10 km med rejält ont i knät. Riktigt surt, men nästa år då jäklar :) Har bokat tid hos både ortoped och naprapat.
C Axelsson
1976 • Stockholm
#74
•
3 juni 2008 kl 17:59
Gilla
Ni är HELT GRYMMA allihop!
I år sprang jag Kungsholmen runt (mitt första tävlingslopp sen jag var 8 år) och ska springa S:t Eriksloppet - halvmara - i september. Har sen länge bestämt att 2009 ska jag springa Stockholm marathon. I år var jag åskådare och när löparna kom till Slusen stod vartenda hårstrå på kroppen. Tänk att få springa med sånt stöd!
Och nu sitter jag här med tårar i ögonen av allas härliga, jobbiga, svettiga, onda och ibland besvikna (men med jävlar-anamma-nästa-år-känsla)berättelser från loppet. Jag längtar till nästa år - då ska jag få känna den där känslan: "JAG KLARADE DET!" För det kommer jag att göra!
Ni inspirerar!
selma
1978 • Stockholm
#75
•
3 juni 2008 kl 18:26
Gilla
tack Lena!! Jag råkade ha hjärnsläpp och skrev först 2:15...haha...Grattis i efterskott till födelsedagen!! Haha, outfiten var inte så matchig, men jag valde Team Stockholm Marathon för stallkompisarnas och publikens skull! Sen råkade fotografen knäppa precis när jag hade fått en äcklig dryck i mig, men vad gör det, jag var glad 99,9% av tiden!

Jag äör FORTFARANDE hög på endorfiner...ska cykla iväg och heja fram en kompis som ska springa VårRuset (hon klarade också maran...) heja heja!
< < < 1 2 3 4 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.