Löpning • Träning • 72 inlägg • 3830 visningar •

Varför springer du?

Mattias Savemark
1978 • Sundsvall
#1
•
13 oktober 2012 - 20:13
Gilla
Skulle vara kul med en tråd där man listar anledningarna till just löpning som aktivitet...
< < < 1 2 3 4 > > >
Peter Lamu
1963 • Alby
#61
•
17 oktober 2012 kl 21:13
Gilla
Det är den bästa känsla som finns då man har spring i benen.

Ett långpass där man trycker på lite grann och känner att det svarar och man kommer in i ett flyt där man utnyttjar både stigningar som nedförslut för att ligga på en hög men fortfarande relativt behaglig fart...och plötsligt händer det...endorfinerna strömmer till och man känner att man kan öka tempot dramatiskt och fötterna bara flyter fram. Allt känns lätt, trots BMI 26 ;)...och alltsom oftast njuter jag av företeelser och natur utefter löprundorna.

Det är bland annat därför jag springer.

Det är den häftiga känslan som gör att jag springer!
Tom-Ingar Bjørndal
1974 • Saltsjö-Boo
#62
•
18 oktober 2012 kl 10:51
Gilla
Klockren Jörgen #61!!
Låt oss aldrig bli vuxna :-D
Mattias Savemark
1978 • Sundsvall
#63
•
18 oktober 2012 kl 11:18
Gilla
Bli inspirerad och inspirera andra
http://marksave.blogspot.se/2012/10/running-baptism-under-fire.html
Linda Johansson
1973 • Stockholm
#64
•
18 oktober 2012 kl 13:58
Gilla
Började för hälsans skull. Snart 40... nu är det dags, typ. Till min stora förvåning drabbades jag av ett märkligt lyckorus under de få rundor jag hittills gjort, och blev otroligt pigg och energisk efteråt. Som om min kropp sa till mig: yes! äntligen! Vad har du väntat på? Det var en bonus jag inte hade väntat mig... och gör förhoppningsvis att jag fortsätter.

Sen tror jag att just löpning är väldigt karaktärsdanande för mig ;-) Är en bekväm latmask som inte gillar att pressa mig. Har aldrig i mitt liv sprungit längre än 5 km - trots att jag har en hyfsat sportig bakgrund som elitgymnast (för länge, länge sen...) och sportklättrare (med fokus på de KORTA lederna) och styrketräning. Kommer jag att orka harva på i över en timme? Springa en mil? Springa ännu längre? Det känns spännande och utmanande på något sätt. Så långt ifrån den bild jag har av mig själv.

Och sen är jag ju ändå en tävlingsmänniska. Följer goda råd jag fått här (annars hade jag nog sprungit varje dag) och tar det lugnt så här i början - men sen, när kroppen är starkare, så finns det ju möjlighet att mäta och tävla så det står härliga till! :-D
Andreas
1981 • Hyllinge
#65
•
18 oktober 2012 kl 16:35
Gilla
Denna fråga ställer jag mig varje gång jag ger mig ut... Svaret får man inte förrän i duschen efteråt då man känner sig lite nöjd och man mår bra. Gäller bara att komma ihåg denna känsla när man ger sig ut nästa gång...
Johanna Linde
1987 • Essunga
#66
•
18 oktober 2012 kl 16:55
Gilla
För den där underbara känslan ca 100meter efter en hård uppförsbacke när man känner hur endorfinerna rusar runt i kroppen :)
Emelie Schüler
1982 • Laholm
#67
•
18 oktober 2012 kl 18:48
Gilla
Känslan man har efter ett pass är oslagbar!!! Oavsett hur det går så är det hur skönt som helst efteråt:)
Ingela andersson
1966 • vara
#68
•
18 oktober 2012 kl 20:51
Gilla
Ryggen som tidigare har krånglat blir väldigt behaglig av löpning. Och när man finner den goa feelingen efter ett rejält träningspass är ljuvlig. Det är en lätt träning att utföra när o var som helst. Gillar att röra mej i naturen det är roligare än att gå.
Peter Jansen
1970 • Norrköping
#69
•
19 oktober 2012 kl 15:14
Gilla
Jag resor mycket i jobbet så att springa som träning är helt perfekt, jag har alltid sko och kläder i bilen, och sen springer jag för att jag kan, har varit i gång i över 6 år nu! om jag inte kommer ut 5 till 6 pass i veckan mår jag inte bra.

Att springa gör också att jag kan äta god mat och dricka lite öl.
Johansson
1977 • Göteborg
#70
•
19 oktober 2012 kl 17:10
Gilla
Rensa skallen och må bättre :)

Att jag fått bättre kondition och tappat 12 kg från det jag började springa ser jag som en bonus :)
Andreas Lindholm
1973 • Växjö
#71
•
19 oktober 2012 kl 17:23
Gilla
En mycket intressant fråga. I mitt fall har det ändrats. Jag började på som ett test för att se om jag kunde bli bra i mina fötter. Sen har det utvecklats i vågor. Satte ett delmål att kunna springa fyra km utan att bli flåsig och nästan dö på kuppen. Sen satte jag som mål att klara en mil. Nu har jag inga mål, men om jag inte springer så känns det helt fel. Någon slags beroende kanske? Sen känns det gott efteråt och som någon var inne på så rensar det tankarna lite också.
Lena Lindgren
1967 • Fagersta
#72
•
20 oktober 2012 kl 12:40
Gilla
För att jag på senare år börjat älska längdskidåkning å vill i år vara i bättre form än jag var på premiärturen förra året då jag "dog" efter 2,5 km. Längar efter snööööö men visst det är fantastisk skönt att snöra på sig skorna lämna tidtagning hemma och springa långt och länge i ett tempo där det bara känns skönt och man springer längre för var gång och kommer på sig själv att man glömmer att man springer och tänker på helt andra saker och njuter oavsett väderlek, det får gärna regna och vara riktigt höstruskigt man mår bara bra!
< < < 1 2 3 4 > > >
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.