Löpning • Avancerad träning • 14 inlägg • 3004 visningar •

Vad gick fel?

Robert Roman
1962 • Torslanda
#1
•
5 oktober 2012 - 18:47
Gilla
Hade stora förhoppningar inför Berlin att kapa mitt PB rejält. Sprang SM på 3:23 i bedrövliga förhållanden i Juni.
Har kanske inte haft idealiska träningsupplägget, men gjort PB efter PB under sommaren och allt pekade mot 3:10.
Nu så kom loppet och jag tyckte att jag var lugn samlad. Ingen stress. Lite väl cool kanske.
Loppet startade 9 på morgonen så jag gick upp 4. Drack kaffe, käkade gjorde mina behov enl plan.
Var i startfållan tidigt så jag hamnade längst fram.
3 min innan start så blev jag pinkenödig- Adrenalin effekt tänkte jag. Starten gick och det blev värre så efter 100 m så ställde jag mig i "Prostata gruppen" Inga problem kändes det som. Tyckte att jag tryckte på hyfsat första milen men den gick på 45,5 min. Ok Jag pinkade ju en stund tänkte jag. Tryckte på lite till och kände att jag flög fram- Andra milen på 44. Vad f-n tänkte jag De första 2 milen skulle ju gå runt 42 per mil... och det kändes som jag låg i den farten. efter 25 så orkade jag inte. Ramlade in på 3:24 och var hel trött. Sista milen gick nog på en timma.
Vad hände?
En teori är att jag inte tränat för tidig start.
en annan att jag inte kört många långpass men det hade jag inte innan SM heller.
En 3:e är att jag var kass mentalt.
Vad tror Ni?
Staffan Malmberg
1954 • Hyltebruk
#2
•
5 oktober 2012 kl 19:22
Gilla
Varför skulle de första 2 gå runt 42 om du satsar på 3.10? Själv öppnade jag nog någon minut för fort (1.28.39) på första halvan men det flöt ju på så fint och 3-timmarsballongerna hade man ju framför sig som en morot :)
Fick stanna ett par ggr efter 30 km för att få ner pulsen och kom i mål på 3.03.
Du gick upp väldigt tidigt tycker jag, tror jag vaknade vid 6-tiden. Långpass har jag kört rejält men det var nog den för mig höga farten i första halvan som var huvudorsaken till de senare problemen.
Rickard Dömstedt
1970 • Landvetter
#3
•
5 oktober 2012 kl 19:25
Gilla
Har inga erfarenheter av maralopp. Men om du inte brukar pinka precis innan start eller pinkar strax efter start så är inte upplägget som det brukar. Nödigheten/pinkandet har då sannolikt skapat en negativ stress med förhöjda stresshormoner som bidragit till ett sämre väntat resultat. Du bygger dessutom på den negativa stressen genom att konstatera att du ligger efter tidsschemat.. Det är vad jag tror.
#4
•
5 oktober 2012 kl 19:51 Redigerad 5 oktober 2012 kl 19:52
Detta inlägg har raderats
Karibou
1976 • Sundbyberg
#5
•
9 oktober 2012 kl 14:18 Redigerad 9 oktober 2012 kl 14:19
Gilla
Hmmm, om jag får hoppa in här.

1)"Tidigt start träning" tror jag inte på. Även om jag tränar helst på morgonen, men det brukar vara "korta" pass (upp till 1,5mil) då och innan frukost. För långpass är det helst på förmiddagen, bäst är kl.10 (då hinner man med lätt frukost, drickandet + 2 timmar vila eller nåt emellan - i mitt fall). Jag går ALDRIG upp kl.5 FÖR ATT kunna springa ett långpass!
Alla mina marathon hittills har haft start mellan 5:32am (!) och 9:00am
>> så jag skulle ta bort alternativ 1

2) Långpass i för sig är bra att köra! Enl. din tdbok var det lite lätt på denna sida (no judgement here!) - så det kan vara en del av orsaken i det hela

3) Nja, jag har inte träffat dig, så det kan jag inte säga nåt om det! :)

4a) jag lägger till ett alternativ gällande mat&dryck. Upptäckte för mina första lopp (GV och Midnattsloppet) att så snart jag kom till starten var det kissnödigt som gällde (och typ 1 minut innan starten är det lätt för sent!). Sen dess har jag kollat att inte dricka senare än en timme innan GV eller millopp och för marathon slutar jag ätandet/drickandet 2 timmar innan starten. Toabesök får det blir precis sista sak jag gör innan jag går hemifrån/från hotellet till starten + första sak jag gör innan starten. Brukar gå up 4 timmar innan starten + lätt frukost + vatten och vatten var halvtimme tom 2 timmar innan starten (jag sover om mellan vattendrickandet!). Tycker att för marathon det har varit perfekt faktiskt.
4b) följer också samma tanke som Bo däruppe gällande glykogenbrist för sista milen. speciellt eftersom jag misstänker att det är det som faller för min del gällande sista milen. Stressen kan naturligtvis påverka - vet inte hur det blev för andra lopp... I mitt fall tänkte jag testa lite annorlunda intag från km30+ i NY och se hur det går. kan återkomma om detta!


OBS! Jag tränar gärna med dig gällande sista milen!!!
Claes Wikdahl
1976 • Sollentuna
#6
•
9 oktober 2012 kl 14:56
Gilla
Kroppen kanske jobbade med och besegrade nåt virus du dragit på dig?
Peter P
1965 • Kungsholmen
#7
•
9 oktober 2012 kl 15:03
Gilla
Du kanske gick ut för hårt? 3:10:00 är 4:30 i snitttempo och milen borde snarare ligga på 45 om man skall gå helt jämnt.
Fick du i dig ordentligt med energi under loppet? Hade du kolhydratladdat?
Jag skulle gissa på en kombination av att gå ut för hårt och att få slut på glykogen i musklerna.
Mikael Karlsson
1956 • Lund
#8
•
9 oktober 2012 kl 15:07
Gilla
Dagsformen........

Allt går inte enkelt att förklara när det gäller prestationer och ibland får man bara ta det som del kommer.

Nästa gång Robert!
Jonas Larsson
1984 • Floda
#9
•
10 oktober 2012 kl 11:07
Gilla
Du gick ut för hårt.
Varför var planen att springa första milen på 42?
Robert Roman
1962 • Torslanda
#10
•
11 oktober 2012 kl 06:24
Gilla
Anledningen att jag hade som mål att gå ut i 42 fart första milen var att jag har haft som taktik i år att gå ut stenhårt och släpa mig i mål sista biten. Har varit framgångsrikt, Nu blev det ju inte den farten utan moderat 4:30 fart, men ansträngningsnivån låg snarare åt 42 fart.
Den delen gjorde väl att man tappade kämpa andan i slutet.

När jag tänker efter så tycker jag mig minnas att när jag kört långpass med tidig start så tar det ett tag att vakna.

Tack för era synpunkter.
Har sagt från början att jag behöver nog 5 maror för att förstå min kropp och taktik. Stämmer nog rätt bra.
Anna Sundqvist
1974 • Luleå
#11
•
11 oktober 2012 kl 12:52
Gilla
Jag har 3 kompisar som alla sprang Berlin och samtiliga på sämre tider än de räknat med. Kan det vara så att den flacka snabba banan i själva verket blir monoton och sliter lite mer? Att kuperingen i andra banor också ger en lite vila då olika muskler får arbeta?
Peter P
1965 • Kungsholmen
#12
•
11 oktober 2012 kl 12:58
Gilla
Ett millopp och möjligen en HM kan man kanske gå ut för hårt på och sen pressa sig runt på ren vilja men ett marathon där du i förtid bränner slut på muskelglykogenet är omöjligt att rädda. Viljan kan inte skapa energi ur inget. Det är nog tyvärr en usel strategi.
Ju högre tempo du håller ju mer glykogen bränner du mer mil och ju tidigare tar det slut. Ett marathon går ju mycket ut på att balansera på att få ut max på det glykogen du har i benen.
Robert Roman
1962 • Torslanda
#13
•
11 oktober 2012 kl 16:54
Gilla
Glykogenet räcker ju max 90 min om du är fulladdad, om du går på över 80% av din maxbelastning vill säga, och det måste man ju göra om man skall få bra tider.
Körde hårdare kändes det som på SM men det kanske berodde på vädret. Hade krampkänningar i lår och vader efter halva då. Inget sådant på Berlin.
Skall springa Bromölla (Veteran SM) och testa en annan taktik då. Då är det ju tävling och inte optimera sin tid endast. Sedan kanske det blir både och, men det vet man ju inte innan...
#14
•
11 oktober 2012 kl 17:37 Redigerad 11 oktober 2012 kl 17:46
Detta inlägg har raderats
Endast registrerade medlemmar kan posta inlägg till forumet. Registrera dig här eller logga in ovan.